Skafferoben

Det finns en bok som vi läser fasligt mycket just nu - den gröna barnkammarboken. Massvis med kortare sagor, sånger och ramsor. Det ska läsas och sjungas och gestikuleras in till tidens slut. Ja, eller tills att barnet somnat för natten i alla fall.

I den gröna barnkammarboken fastnar vi alltid i Skafferoben. Barnet är väldigt fascinerad av klädkombinationerna som finns däri. Och jag börjar undra om det är där hon hittar inspirationen när hon klär sig om mornarna.

Mitt barn kontrar med: Jag väljer 'where is thumbkin'-klänningen, prickeprickstrumpbyxorna, kaninkoftan och truckerkepsen.

Så gammal ser jag väl ändå inte ut?

Jag kände mig lat idag när jag gick från jobbet. Det blev buss till Slussen istället för en välbehövlig promenad på 10 minuter. Det var inte bara jag som ville åka buss. Och när bussen kom blev den snabbt fylld till bredden. Jag stod långt fram i kön och lyckades knipa en sittplats långt bak i bussen. Jag såg ett äldre par tränga sig bakåt i bussen. Inte äldre äldre, men bra mycket äldre än mina föräldrar. När de stannade nära mig var jag på vippen att resa mig upp och fråga om någon av dem ville sitta istället för mig. Men en ung kille i sätet bredvid hann före. Det äldre paret tackade snabbt nej till erbjudandet. Inget mer med det tänkte jag.

När bussen börjar köra hör jag det äldre paret stå och småprata med varandra. De stod precis bredvid mig så jag kunde liksom inte undgå att höra vad som sades även om jag hade velat. Det blev väldigt uppenbart att de båda inte var helt bekväma med att bli erbjudna sittplats. Mannen var rent utav rätt irriterad och muttrade något om att "så gammal ser jag väl ändå inte ut...". Och jag undrade i mitt stilla sinne när det egentligen är okej att erbjuda någon en sittplats. Ska man strunta i att fråga om man är osäker på hur gammal någon är? Och vilken är den magisk ålder då det plötsligt blir okej att fråga?

Jag kommer nog att fortsätta fråga "fel" personer framöver. Och jag kommer nog inte ens ha vett att skämmas över det.

Vi passar på innan regnet kommer

Vardagsfilosoferande

Jag har fastnat lite i här i norr. Njuter av att vara ledig och inte sjukskriven. En semesterdag gjorde det möjligt för mig och barnet att stanna längre än vanligt med familjen. Så mycket vila blir det inte med ett barn att roa dygnets alla vakna timmar. Men med hjälp av föräldrar, syskon och syskonbarn går det helt ok.

Vi leker i parker, springer runt i cirklar, hoppar, kastar grus i vattnet och tittar på de stora skolbarnens lekar. Jag har hunnit sitta på en parkbänk och blunda mot solen mellan varven. Och tänkt på ungefär allt annat än jobb.

Dagens kap

100 kr för ett gäng jordgubbar, tyvärr inte särskilt svenska. Inköpta på en lokal icabutik i norrland. Men just idag spelar det inte så stor roll varifrån de kommer - här ska frossas!

Nu blommar det!

Idag är jag lite extra glad för min mans intresse för bilar. Det är nåt slags bilevent (i brist på bätre ord) nånstans i Stockholm och han ville såklart dit. Han tog barnet med sig och åkte iväg. Jag har alltså haft en skön förmiddag ensam hemma.

Jag har passat på att plantera lite blommor, på kökordet. Det var så kallt och blåsigt ute att jag inte kunde förmå mig att hålla till ute på gräsmattan. Och så fick jag en anledning att dammsuga dessutom. Nu väntar jag bara på lite värme så att jag vågar släppa ut de stackars blommorna.

Solrosen var det enda som föll maken i smaken på plantagen igår. Så den kommer att få bo på balkongen. Jag gissar att det inte är en särskilt seglivad variant. Men fin är den!

Lite kryddor ska också få bo på balkongen.

De här...pelargonerna tror jag att det är...fick bo på franska balkongen.

Och så har jag snott lite syrenblomster från gården.

Om du undrar över varför i hela världen jag bloggar om mina blommor så kan jag berätta att jag är så rackarns kass på att hålla dem vid liv. Så det är alltså en stor bedrift för mig. Jag är glad och stolt om jag lyckas få mina krukväxter att överleva ett par veckor. Så det är väl värt att dokumentera.

Vad hände med sommaren?

Ja tänkte att nu när det är juni borde väl sommarvärmen hålla sig kvar, men tji fick jag och hela Sveriges befolkning. Nåväl, det är så det är att bo i norr. Och det kanske är bra. Nu får jag en anledning att stanna inne och fixa sånt som vi inte gjort på många många veckor. Typ vattna blommorna och slänga skräp till återvinning. Dessutom är det hög tid att börja baka inför det stundande 3-årskalaset. Jag har fått tydliga direktiv om vad vi ska ordna så det är bara att skrida till verket. Så jag antar att jag borde tacka vädergudarna för att det är fem grader och regn ute. Så, tack.

För bara några dagar sen när jag arbetade hemifrån. På balkongen. Tack vare strömavbrott som gjorde att datorhelvetet dog. Det var en fin dag. Nu behöver vi inte stressa för att få ordning på balkongen.

GPS? Nu förstår jag inte vad du menar...

Dagens middag

Ibland (typ de flesta dagar) saknar jag middagsinspiration. Idag sköljde kreativiteten över mig mitt i rullandet av köttfärslimpan. Nu har jag ingen fantasi kvar och om inte maken känner en överväldigande skaparlust blir det hämtmat resten av helgen!

Det gäller att inte bli uttråkad

När ett projekt är klart är det dags att skaffa ett nytt. Nu pratar jag inte stora, väldigt tidskrävande projekt, utan sådana som kan klaras av på en dag eller två. Och jag pratar inte om jobbprojekt utan om hemmaprojekt. Såna projekt gillar jag. Vårt nya köksbord är ett sånt projekt. Bordsskivan behöver slipas och målas i några omgångar. Och det gör jag gladeligen. Bara det slutar regna nån gång.

Här kan man hugga med gafflar, knivar, välta glas och mosa in blåbär utan att det blir katastrofmärken i bordsskivan. Perfekt!