Det finns inget dåligt väder

Det pågår ett väldans tjatande om vädret för tillfället. Det är för kallt, för regnigt, för många moln... ja för lite sommar helt enkelt. Men så mycket roligare än så här behöver det inte bli. Det är ju så här den svenska sommaren ser ut! Det finns inga solgarantier what so ever i det här landet. Det kan bli snorigt kallt eller härlig värme. Bara att gilla läget eller boka en resa till solsäkrare klimat.

Om en timme och tjugo minuter går jag på min sommarledighet. I åtta veckor ska jag bara ha det bra. Och jag kommer så vitt jag vet inte lämna Sverige. Så om det regnar alla dessa veckor får jag leva med det helt enkelt.

Just för tillfället är det strålande sol över Stockholm.

Snart snart...

Jag laddar inför mina tre sista arbetspass innan semestern drar igång. En semester som ska bli så oerhört mycket bättre än förra sommaren. Jag menar hur svårt kan det va?

Jag laddar genom att hänga på balkongen och käka överblivna tacos. Och lyssna på radio eftersom spotify strejkar. Det kommer bli bra det här!

Råtthund önskas köpa

Jag tog en promenad med en vän igår till café Uddvillan i Mälarhöjden (tror jag det är). Jag har inte vart där tidigare vilket är konstigt med tanke på att jag varit föräldraledig i krokarna. Men vilket ställe! Fantastiskt läge ute på en udde, mysig uteservering, god mat och gott fika. Jag började direkt tänka bröllopsfest. Det börjar ju bli dags såhär 2,5 år efter bröllopet.

Nåväl, inne på toaletten fanns ett utdrag från en tidning från 1921. En annonssida. Jag hade svårt att slita mig ifrån den och satt och fnissade en bra stund. Kan någon förklara för mig vad en råtthund är för något? Jag tänker mig att det är en liten bjäbbhund, men jag kan ha fel.

Jag ber om ursäkt för den suddiga bilden, men jag satt och skrattade när fotot togs.

Fetaostpaj. Det var kämpigt att få salladen att ligga kvar på tallriken i blåsten.

Möhippa och födelsedagskalas

Jag har haft en ledig men väldigt upptagen helg. Igår var det möhippa för en vän som gifter sig i augusti. Mycket roligt men herre jäklar så trött jag var när jag kom hem! Och inte blev det så mycket sömn på söndagen heller. Barnet har under hela våren pratat om att hon vill ha födelsedagskalas och bjuda alla sina kompisar. Det har gått så långt så att hon gråtit när hon fått kalasinbjudningar eftersom att hon vill ha ett eget kalas. Helst igår. Så vi insåg att vi inte har något annat val än att fixa kalas med hennes kompisar.

Eftersom sommaren är en tid då många befinner sig på andra platser än just hemma bestämde vi oss för att låta kalaset gå av stapeln innan midsommarhelgen. Och då fick det bli idag. Barnet var taggat till tusen, kakor och tårtor bakade och bordet stod dukat. Barnet hade klätt sig i två tröjor och en klänning över. Som Pippi tydligen. Det blev en rolig om än nåtot uttröttande tillställning. Nu är både jag och maken trötta, för att inte tala om dottern som somnade före kl 19.

Peace.

Här kommer sommaren!

För första gången på år och dar känner jag mig inte i det närmaste död när semestern närmar sig. Det är en oerhört skön känsla! En lång sjukskrivning och efter det deltidsjobb har definitivt gjort sitt för mitt mående. Att tvingas se över min livssituation och plocka bort sånt som jag helt enkelt inte orkar med har också bidragit till att jag mår bättre. Jag har ingen längtan efter att gå upp i tid. Inte alls. Visst är det trist att tappa pengar (och få en ännu pissigare pension) men jag ska ju orka också. Inte bara orka jobba utan orka vara Linnea på min lediga tid. Och nu orkar jag det.

Om tre arbetsdagar går jag på en lång ledighet. Det ska bli så oerhört skönt! Inte bara för att få koppla bort jobbet utan för att hinna göra sånt som vi inte hann med förra sommaren. Jag struntar fullkomligt om det är dåligt väder, bara jag får vara ledig. Sen ska jag fortsätta arbeta deltid.

Så här kan man göra, mamma

Efter hämtning på förskolan bestämde vi oss för lite fredagsmys (fan vad jag hatar det ordet) på ett café här i närheten. Därefter började vi så sakteligen promenera hemåt för att påbörja middagen. Eller för att däcka på soffan om jag fått välja. Men barnet hade andra planer.

Tillsammans med en kompis från förskolan började hon upptäcka gamla trappor och klätter(o)vänliga branter. Trappor och branter som hon under några månader tappat intresse för. Men idag var det tydligen dags att återuppta detta intresse. Det innebär att promenaden hem tar ca 45 minuter, istället för de vanliga 5. Mitt i klättringen hittar hon en liten pinne på marken, sticker ner den i en djup liten pöl, rör runt ordentligt och börjar sedan att slicka på pinnen. Jag frågar henne vad hon gör. Hon svarar "Så här kan man göra, mamma, för att få bort alla löven från pinnen.". Så nu vet jag det.

Vi gillar olika

Jag fyndade under shoppingturen igår. Det var nämligen inte vara balkongen som skulle pimpas. Jag hittade ett välbehövligt tårtfat. Genom åren har jag serverat tårta på allt möjligt - skärbrädor i trä och plast, tallrikar (som ger tårtan en vacker u-form), direkt på ett tårtpapper på bordet och på en bricka för att nämna några. Så jag tänkte att det var dags för ett redigt tårtfat lagom till det stundande 3-årskalaset. Jag hittade även ett kakfat i tre våningar. Också något jag letat efter ett tag, men kanske inte direkt behövde. Nöjd och glad kom jag hem med mina fynd.

När maken senare kom hem från jobbet var jag bubblande glad och ville visa vad jag hittat, som om det skulle göra hans dag typ. Han tittade på mina fynd och sedan på mig. Han petade lite på kakfatet och suckade. Sen undrade han hur jag tänkte när jag köpte tårtfatet. "Det är ju precis likadant som de där skålarna jag hatar!". Jag argumenterade att det minsann är av ett annat fabrikat och inte på långa vägar ser likadant ut (nåväl). Han var inte övertygad och när jag till slut inte hittade andra argument för att behålla tårtfatet förklarade jag att om han går och köper ett tårtfat själv så kan vi gå tillbaka med det jag köpt, väl medveten om att han inte har den minsta tid att gå och slöshoppa tårtfat de närmsta veckorna. Jag tror det kallas fult spel.

Förlåt älskling för att jag köpt ett fult tårtfat (som jag älskar!). Jag lovar att inte gnälla en enda gång när du vill kolla fotboll under det här VM/EM/SM eller vad tusan det nu är som pågår.

Mitt fina fina tårtfat.

Det tar sig

Snart, snart är det klart. Lite jobb kvar med trallen bara sen är balkongen redo för sommaren. Jag har handlat möbler, blommor, krukor, lyktor och ungefär 40 liter blomjord (jag passade på att plantera om samtliga blommor i hushållet när jag ändå höll på) så nu har jag så in i bängen slut på pengar. Fram tills att barnbidraget kommer om 7 dagar får maken handla all mat. Sittkuddar och pläd får vänta till nästa lön. 

Till höger i bild, på marken alltså, skulle det inte synts ett pissgult hus utan en vacker lönn. Av någon anledning sågades den ned i höstas. Nu ser vi grannarna lite bättre istället. Och de oss. Notera även att solrosen redan slokar. Det tog en vecka.

Den vackraste plantan av dem alla måste ändå vara skapelsen här nedan. Något som dottern planterat på förskolan och envisades med att ta hem. Den har en levande stjälk (eller vad det nu heter), resten är avbrutna på några ställen. Men den skulle promt ut på balkongen. Så nu bor den där. Jag undrar vad det är för sorts blomma.

Konsten att ta sig till Plantagen i Norsborg

Lägg undan din GPS, det var trots allt bara en vecka sedan du var där sist. Kör söderut på E4'an. Sätt igång musik om du inte redan gjort det. Sjung med och njut av att vara ensam i bilen. Det händer inte varje dag. Fortsätt kör söderut. Lägg dig i den vänstra filen, det här kan ta en stund.

När du passerar Kungens kurva ler du nöjt och tänker att du minsann kommer ihåg vägen. Sist var det runt tio minuters körning innan det var dags att svänga av härifrån. Så borde det även vara denna gång. Fortsätt att köra söderut.

När det kommer en avfart - fundera en stund på om du borde svänga. Kör sedan vidare söderut. Upprepa detta några gånger. Skyltarna mot Stockholmsförorter kommer nu allt glesare. Istället skyltas mot Göteborg, Helsingborg och Malmö. Utanför bilens fönster ser du nu mest åkrar och andra bilar som vill lite längre söderut än du själv. Inse nu att du nog kört för långt.

Lägg dig genast i högerfilen och invänta en avfart. Vänta. Och vänta lite till. Så, där har vi avfarten. Du undrar nu var du är. Du inser snabbt att du inte har en aning om var du är och börjar köra norrut längs avfartsvägen som leder till gud vet var.

Efter en stund har du tappat bort E4'an. Körningen är dock trevlig. Du väjer för en älg. Och du ser sammanlagt tio polisbilar (utan blåljus). Nu undrar du verkligen var du är. Men GPS'en ligger orörd. På nåt jäkla vänster ska det väl gå att hitta tillbaka till E4'an.

Så ser du en skylt - Bandhagen. Du förstår att du blivit bortförd av utomjordingar för så fel kan man liksom inte hamna annars. Skyltarna mot Stockholm lyser med sin frånvaro. Däremot finns många skyltar som leder mot Tumba och Salem. Du kör runt i ytterligare 10 minuter innan du ger upp, plockar fram GPS'en och knappar in Plantagen i Norsborg. Det ligger 15 km bort. Följ instruktionerna som den självgoda damen kommer med i den där jäkla GPS'en. Du är framme.  

Saker man hittar i bilen

Jag tackar och tar emot. Jag var ju rätt törstig. Att flaskan sen stått i bilen en vecka eller tre struntar jag i.