Otacksamhet

Jag har målat halva pallen när barnet får syn på den och börjar gråta. "Neeeeeej mamma, jag vill att den ska vara rooooosa". Jag försöker säga att vi kan måla själva sittdelen rosa, men nej. "Den ska vara jääääääätterooooooosa!". Och så mer gråt. Det blir ännu en tur till färghandeln idag.

Dessa stenar

Barnet älskar stenar. Allt ifrån små gruskorn till stora bumlingar ska fraktas med hem. Ibland blir det dramatiskt när hon tvingas lämna tillbaka dekorationsstenar som hon hittat i någons rabatt eller trädgård. I stugan finns hur mycket stenar som helst, i alla dess storlekar och former. Och barnet var inte sent med att plocka med sig en och annan. Jag hittar fortfarande stenar i nån sko eller i en plastburk från sommarens vistelse i norr.



Things to do on a rainy day

Idag var det dags för 3-års kontroll på BVC. Vi har ju varit där ett antal gånger med vår fussy baby genom åren och då framför allt det första halvåret. Så det var ett kärt återseende med vår fina sjuksköterska.

Två minuter efter utsatt tid stegade vi in med andan i halsen och fick komma in direkt. Barnet visade sitt bästa uppförande och svor inte en enda gång. Hon ritade och berättade vad hon såg på alla bilder. Pekade på samtliga teckningar och affischer på väggarna och berättade vad hon såg. Vägdes och mättes och berättade vad hon gjort i sommar. Tydligen har hon badat maaaaassor. Med vem vet jag inte, för vi övriga familjemedlemmar har inte befunnit oss i vatten särdeles mycket den här sommaren. Sen berättade hon att hon brukar gömma sig för oss som Emil (i Lönnerberga) gömmer sig för sin pappa.

Nåväl, när 3-års kontrollen var över ville barnet tydligen gå vidare till 4-års kontrollen. Hon ställde sig på ett ben och hoppade, rabblade färger och alfabetet och visade vilka bokstäver som ingår i hennes namn. Sen fick hon klistermärke samt en bok om att gå till tandläkaren och doktorn och barnet var nöjt.

Några som inte var lika nöjda var vi sommarklädda föräldrar som snällt fick promenera hem ösregnet och entrade hemmet likt nybadade katter. Samt med huvudvärk tack vara åskan som hänger i luften.

Dränkt katt med huvudärk. Jag blir ofta lite vindögd när jag har huvudvärk. Jätteläckert!

Jag ropade visst hej

Igår kväll pratade vi om hur skönt det är att barnet är större och sover bra. Jag sa att numera kan man lita på att man får sova gott och tillräckligt, bara man går och lägger sig i tid. Att nu är det liksom upp till en själv att få tillräckligt mycket nattsömn. Det är vad jag sa. Sen somnade jag. 

Inatt kl 04:50 vaknar vi båda av häftig gråt i barnets rum. Maken går och hämtar ett mycket ledset barn som tydligen var mitt uppe i en otäck dröm. Det upprörda barnet läggs i vår säng men är orolig efter drömmen. Det viftas med armar, sparkas med ben och hoppas upp i nån timme innan hon somnar om. En annan var inte fullt lika sömnig längre och låg själv vaken ytterligare nån timme innan sömnen kom ikapp. Så var det morgon. 

Man ska aldrig ropa hej... 

Jag förstår ju att de kommer att undra

Om två veckor bär det av tillbaka till arbetet igen. Efter en lång och skön sommarledighet. Och barnet ska tillbaka till förskolan. Hon pratar om att gå till förskolan några gånger om dagen. Typ så snart vi ska lämna en bygnad, vilken som helst. Det har hon gjort sen dag ett på sommarlovet. Jag ser det som ett gott tecken. Att hon trivs väldigt bra.

Men under den här sommaren har hon snappat upp en och annan svordom. Och boven i dramat är ingen annan än undertecknad. Jag vet inte om det har att göra med att jag varit lite extra klumpig den här sommaren och slagit i tår, ben, rumpan och höfter i allt jag kommer i närheten av. Eller om barnet blivit lite mer uppmärksamt på vad man säger. Hon gillar nämligen överlag att upprepa sånt som sägs. Lite som Talking Tom. Hur som helst så försöker jag minska på mina svordomar. Jag tycker att jag lyckats rätt bra, men ibland slinker de liksom igenom.

Så när hon kommer tillbaka till förskolan kommer de yngre barnen få höra ett och annat "aj, jävlar", "fan också" samt lite annat smått och gott. Och jag gissar mig till att vi kommer att få frågan från personalen var hon snappat upp allt detta. Min man kommer inte vara sen att berätta det för dem.

Plötsligt blev det enklare att laga mat

Gårdagens besök på IKEA har lett till ett borrande och skruvande i köket av sällan skådat slag. Efter att ha varit utan handtag och knoppar på många skåp och lådor i några år lär man sig nya sätt att öppna dessa. Men nu slipper vi det. En bonus är dessutom att knopparna nu inte lossnar när man försöker dra ut en låda. Vi har helt enkelt ett lite mer pålitligt kök. Det tog mycket tid eftersom att vi letat handtag i varenda butik i hela stockholmsområdet som kan tänkas ha nåt sånt. Men vi har inte hittat nåt vi gillat. Eller så har de haft fel mått. Nu ledsnade vi helt enkelt och bestämde oss för att välja nåt ur IKEA's sortiment.

Här en före-bild, med tillhörande diskkaos från några dagars obryddhet.

Efter - den mesta av disken är diskad. Knopparna som skavt på köksluckorna och gjort finfina kratrar i dem är borta och nya är på plats.

Före - min man in action! Förr att öppna den stora lådan i mitten måste man angripa den genom den understa lådan alternativt genom mittersta lådan längst till höger i bild. Knepigt? Man lär sig.

Efter - handtag! Vilken uppfinning...

Nu är det bara resten kvar att fixa. Det ska målas, sys drapperier, sättas fast golvlist, borra hål i TV-bänken samt måla 5 möbler. Lite småsaker som inte gjorts sen vi flyttade in för mer än 3 år sedan. Inget konstigt alltså.

Vad gör man när barnet håller på att somna redan kl 18?

Svaret på frågan, såvida man inte tycker att det vore ypperligt för barnet att somna vid den tiden, borde kanske vara "man går till parken", "man plockar fram play dough", "man tar ett bad",  "man plockar fram ett pussel" eller vad sjutton som helst. Vi tänkte "man åker till IKEA och köper handtag och knoppar till köksluckorna". Sagt och gjort - kl 18:15 stegade vi in på det stora varuhuset.

Barnet piggnade förvisso snabbt till, men mest för att stå i kundvagnen och sjunga högt och ljudligt för andra på varuhuset. Hon berättade också för samtliga var vi var på väg. Liksom sjöng ut det. "Vi letar knoooooooooppar...var är knoooooooopparna?" Hon dansade i kundvagnen medan hon sjöng. Jag som styrde schabraket hade svårt att parera så att vi inte kolliderade med övriga besökare. Det gick sådär.

Men knoppar, handtag och lite annat smått och gott hittades och vi åkte glada och nöjda hemåt nån haltvimme senare, en tusenlapp fattigare. Nu håller barnet snart på att somna hoppas jag.

Hon är inte dum

Jag skrev för ett tag sen om de mutor vi ibland tar till för att få barnet att göra saker vi vill att hon ska göra. Typ ta ett bad nån gång ibland. Kanske till och med tvätta håret. Eller klippa det nån gång i kvartalet när barret blir omöjligt att borsta ut. Det har funkat helt ok rätt länge. Men vi visste ju att det skulle komma och bita oss hårt som rackarns i baken nån gång. Och nu är nån gång här.

- Vi befinner oss på en badstrand. Barnet har badat och doppat huvudet (typ luggen) i vattnet. Hon springer fram till mig, ler och säger "får man inte en glass när man doppat håret mamma?".

- Vi sitter ute på bryggan i stugan. Barnets mormor har just fått klippa håret på henne. Hon har suttit väldigt stilla hela tiden. Oväntat stilla. Så är det klart och barnet hoppar ner från pallen. Så frågar hon mig "får man inte en klubba när man klippt håret mamma?".

Och i den stilen fortsätter det. Över lag är det mycket som fastnar nu. Tidigare har jag kunnat svära hej vilt (även om jag jobbar på att sluta mest hela tiden, men det är ju så jäkla svårt) utan att barnet brytt sig nämnvärt. Nu snappar hon upp allt. Idag låg vi och busade i soffan. Eller busade och busade... hon försökte tränga sig in bakom mig i soffan medan jag helt fredligt låg och spelade wordfeud på mobilen. Tydligen var det ont om plats för hon skrattade och skrek "aaaaj, AAAAAAJ" tills hon la till ett "aaaaaaj, JÄKLAR!". Så skrattade hon ännu mer. Och jag försökte med allvar i rösten säga att det inte låter så trevligt när man säger så. Och att jag också ska sluta säga så.

Bilmusik

Efter sommarens längre bilturer har vi hittat några favoritsånger att sjunga. När jag skriver vi så menar jag barnet. Det är hon som bestämmer vem som ska sjunga och vad som ska framföras. Oftast är det hon själv som drar igång nån låt. Inte hela. Det är en eller ett par fraser som upprepas. Gång på gång på gång på gång. Högre och högre tills ingen inom en mils radie missar framförandet. Favoritlåten för stunden sjungs ofta och högt. Det tog en stund innan vi förstod vilken låt det var, sen trillade poletten ner.

"Your crazy but your lazy, toca boca rocka" visade sig vara "I'm crazy bur you like it, loca loca loca". Inga konstigheter alls. Bara en variant av Shakiras Loca. Inspirerad av toca boca - en serie appar för barn.

Spindeljäveln

Jag skriker till.

Barnet - Mamma, vad gör du?
Jag - Jag jagar en spindeljävel! (något äcklad över den oväntat snabba spindeln)
Barnet - En spindeljävel.
Jag - Eh...just det.

Barnet springer till pappan i soffan.

Barnet - Mamma jagar en spindeljävel!
Pappan skrattar
Barnet - Jag måste ringa morfar och berätta!
Pappan - Ja, gör det!