Jag överlevde!

Trots att det inte var plogat nånstans längs vägen så att jag bitvis fick gå med snö upp till knäna (jo, det är faktiskt sant!) så tog jag mig både in till barnmorskan på Södermalm och hem. Men det tog sin lilla tid. På hemvägen stod både grön och röd linje stilla. Men jag väntade med stort tålamod. Och jag har sällan sett så glada barn på vägen hem från förskolan, krypandes i snön ända fram till huset. Jag tackar mig själv för att jag tog pulkan och inte vagnen idag. För vagnen hade inte kommit fram alls.

Nu håller jag tummarna för att det inte blir någon förlossning idag. Då blir det nämligen hemmaförlossning. För det är inte plogat en endaste millimeter här i krokarna så inga dubbdäck i världen skulle hjälpa mig. I väntan på förlossningen (nåväl, den kommer nog dröja ett par veckor till) ska vi fira läderbröllop idag med hämtpizza. Affärerna har nämligen inte fått några leveranser idag på grund av snön. 

Vagnarna utanför förskolan. 

Tre glada katter kryper runt i snön. 

Testing testing

Kappan (med fastsydda knappar!) är på, de impregnerade vinterskorna likaså, glasögonen ligger i handväskan, jag har pulsat till förskolan och lämnat pulkan och enligt SL kommer ett tåg om 4 minuter och tar mig till söder. Wish me luck!

Såhär inifrån är det rätt mysigt med snökaoset

Jag väcktes från min djupa morgonsömn av ett sms klockan 8:15. Förskolan meddelade att de idag leker inne. Persiennerna drogs upp och jag förstod varför. Idag råder snökaos i Stockholm! I förra veckan var det bara första snön som kom och då blir det lätt lite kaotiskt. Men idag blåser det och snöar vilket gör att vi får finfin drivsnö über alles. Det är hala spår, igensnöade spår, stillastående bussar och bilar (nu skulle jag vart ute med min sandhink och spade) och stora förseningar. Jag överväger just nu att ställa in mitt besök hos barnmorskan i eftermiddag. Men jag avvaktar lite till. Och gör i ordning mer te inne i värmen så länge. 

Förresten, kan förskolan ordna hemleverans av barn? I så fall behöver jag inte lämna hemmet alls idag. Jag har nämligen lovat att hämta henne i pulka (den som ses översnöad på bilden ovan, på balkongen, närmast dörrarna) och det känns som att det projektet skulle kunna starta förlossningen. 

Jaha, så det är en pojke!

Jag har som bekant inget intresse att pilla in mitt barn i ett snävt fack på grund av hennes kön. Jag kommer inte att få ett större intresse för detta när nästa barn är fött. Vem det än är som kommer ut så kommer det att vara en individ med egenskaper som går bortom allt som har med kön att göra. En flickas snippa försvinner inte för att hon har blåa kläder. Eller blå napp. Och hittills har ingen snopp ramlat av på grund av rosa kläder. 

Idag gick jag förbi apoteket (något av en favoritsysselsättning) och kom på att jag borde köpa en napp till pyret. De hade en sort för de minsta på hyllan så den fick det bli. Jag plockade på mig ytterligare några varor och gick mot kassan. Hon som tog betalt log och sa "Jaha, så det är en pojke!". Jag tittade upp och sa att vi inte vet vad det blir. "Nej... ja det är klart...en del tycker ju inte att sånt är viktigt numera:" fick jag som svar från kassörskan som var uppenbart gravid hon med. 

Allvarligt?! Varför är det intressant vilken färg nappen har? Eller om det är en bild på en bil eller blomma eller docka eller monster eller vad tusan som helst? Är det för att någon skulle kunna missta min dotter för en son? Eller min son för en dotter? Och vad i hela hånken är det som är så farligt med det?!  

Nu råkar vi veta vad det är som gömmer sig i min mage. Men det hade jag ingen lust att dela med mig av till kassörskan på apoteket. Jag är väl helt enkelt en sån som inte tycker att färgen på vare sig napp eller kläder är viktigt, alls. Jag struntar fullkomligt i om någon tror att min treåring är en pojke. Och ja, det händer emellanåt. 

Bröllopsutstyrsel

Jag stod och pratade med ett affärsbiträde härom dagen. Jag letade present. Jag säger att jag och min man varit gifta i tre år och därmed firar läderbröllop i år. Hon ser riktigt exalterad ut och säger "Men gud så roligt! Hur var det?". Jag tänker inte vidare på hennes tonfall utan pladdrar på. Tills jag efter en stund inser att hon tror att vi hade ett läderbröllop. Typ brudklännig i läder och hela kittet. Bara tanken på mig själv, men framför allt min man, iklädd läder från topp till tå får mig att brista ut i gapskratt. Och så förklarar jag mellan skrattsalvorna att treårig bröllopsdag kallas just läderbröllop. Jag kom helt av mig i min shopping och gick till slut därifrån tomhänt, klart gladare än innan.

Åh dessa spännande julkalendrar

En sak jag har upptäckt så här i juletider är att det vimlar av julkalendrar på nätet, där man kan vinna nya saker varje dag. Jag som bara är hemma om dagarna i väntan på bebis är såklart väldigt glad över detta. Ett företag som har en rolig julkalender är Crescent barnvagnar. Kika in där om andan faller på. 

Förlåt älskling

Idag har jag hämtat barnet iklädd mjukisbyxor. Dessförinnan handlade jag på ICA och apoteket. Med samma byxor på. Detta trots att jag lovat dig att inte lämna lägenheten med dessa på. Men jag kände att jag hade fog för det idag. Det tog mig ungefär hundra år att få på mig både trosor, byxor och strumpor imorse så det kändes omotiverat att byta byxor bara för en liten promenad. Så kan det gå. Dessutom mötte jag bara 4-5 personer som jag känner. Förutom personal och barn på förskolan vill säga. 

Beige jacka, ljusrosa mjukisar och bruna vinterskor. Heja mig!

I väntan på att orken sköljer över mig

Jag har tagit till ett nytt grepp för att motivera mig att göra sånt som behöver göras här hemma. Jag lämnar spår i lägenheten. Än så länge har orken hållit sig borta. Men vem vet, rätt vad det är kanske den överfaller mig så att allt blir gjort. 

- På köksbordet står två hyacinter i glaskrukor, oplanterade och kvar i fula plastinnerkrukor. Detta i hopp om att jag ska se de stackars blommorna och kasta mig över dem (och påsen med blomjord) och rädda dem från en för tidig död. 

- På en stol hänger den enda jacka jag kan ha för tillfället. Problemet är att samtliga knappar håller på att lossna och behöver sys fast igen. Så på jackan ligger sytråd och en nål. Någon som känner sig manad? Inte jag. 

- I sovrummet ligger en sprayflaska impregnering för läder/skinn som ska sprayas på mina nya vinterskor. Innan de är sprayade och torkade kan jag inte använda dem. De är än så länge helt osprayade.

- I sovrummet ligger också två opackade resväskor. En till mig och en liten till treåringen, som ska packas inför den kommande förlossnings och BB-vistelsen. De väntar på att fyllas med... ja, vad?!

- I hallen ligger ett gäng kartonger som väntar på att slängas i återvinningen. Jag ORKAR inte bära dem med mig. 

- I min hand håller jag en kaffekopp med härligt nybryggt kaffe. Jag börjar där. Och jag slutar förmodligen också där. 

Helg i hus

En mysig helg är till ända. Mycket mat, mycket prat, mycket barn (nåväl, tre stycken), mycket härlig snö -  allt i ett mycket mysigt hus. Jag tänkte nästan att jag skulle bo kvar i huset men jag antar att ägarna inte hade velat ha en hustomte med tillhörande man och barn i källaren. Det är så skönt att komma bort från hemmet ett par dagar. Vi har fortfarande haft vardagen med oss fast på annan plats. Sånt gillar jag!

Nu ska jag bara vila ett par dagar. Eller i alla fall en dag. Mina fötter och händer är svullna och ömma. Känner att det nog är dags att sno ihop en BB-väska så att jag inte behöver tänka på det när det sätter igång. 

Det var först när vi kom fram till huset efter handling, hämtning och bilköer som jag insåg hur mycket det snöat under dagen. 

Vi har bakat lussebullar också. Och jag vill ännu mera ha en vanlig hederlig elugn istället för den gasugn vi har hemma. 

Vi har lagat två sorters carbonara eftersom att vi fick två väldigt bestämda läger över vilken sort vi ville ha. 

Och vi har tänt ljus.

Syskonagg?!

Barnet har meddelat att bebisens liggvagn ej är önskvärd. Hon vill ha en syskonvagn och uttrycker det med bestämdhet. Hon vet till och med vilken modell det ska vara. Viljan har det aldrig varit något fel på. Jag tänker att det för min del kan vara smidigt med en syskonvagn eftersom att jag ska hämta och lämna på förskolan fem dagar i veckan.

Så emellanåt (läs varje dag) kollar jag efter en vagn på blocket. Idag när jag gjorde en snabb koll blev jag tämligen fundersam. Jag vill inte ha mer syskonagg än nödvändigt!