Adventsgreetings från soffan

Nej, vi är inte ute i pulkabacken idag och dricker varm choklad och grillar korv och pinnbröd. Även om det hade varit väldans mysigt. Särskilt i förmiddags när solen lyste upp all snö. Istället har vi passat på att kolla att barnvagnen är rullduglig (vilket den kanske är om däcken pumpas), kollat om det är något mer som behöver köpas i veckan till bebis, letat efter en kartong med bebissaker i förrådet (big fail på den!), lekt katter, hästar och barn och tittat på väl valda scener ut Bilar och Meckar Micke. 

Barnet går fortfarande runt i pyjamas och fjärilsvingar. Jag tycker att det passar utmärkt idag. Det är ju ändå söndag. Och andra advent. Man kanske borde tända ett ljus eller två? Det blev ingen adventsstake i år eftersom jag råkade bära ner lådan med julsaker till förrådet igen innan jag plockat fram just den. Men jag gissar att julen kommer ändå. 

Barnet har börjat hinta om att hon vill gå ut. Så som den goda mor jag är tänker jag nu skicka ut barnet bland snön tillsammans med sin far. När de ändå är på vift tänkte jag att de kan köpa ingredienser till kvällens middag. Två flugor i en smäll så att säga. Glad andra advent!

Och med detta säger jag god morgon

Inte så illa pinkat

Jamen jag fortsätter väl att skryta om mina (hehe) bragder idag. För första gången på typ fyra år har jag lyckats ta mig för att baka kanelbullar. Detta i en gasugn där man ej kan ha över- och undervärme samtidigt. Där hittar man anledningen till att baket inte blivit av tidigare.

För julbak i all ära, men nybakta kanelisar med iskall mjölk slår typ allt. Och det har vi ätit nu. I massor. Jag funderar på att plocka fram ännu ett lass så är middagen fixad.

Imponerad är bara förnamnet

Mitt i köttbullstillverkning och kanelbullsbak (ja, det är sant!) så vill barnet ha hjälp att blåsa upp en ballong. Jag släppte degen en stund för att anstränga min redan ansträngda bukmuskulatur en sväng. Det är fascinerande hur man tappar bålstyrka i slutet på graviditeten. Har liksom aldrig tänkt på hur jobbigt det kan vara att blåsa upp en ballong. Men nu kom jag ifrån ämnet lite. Allt gick väl. Barnet fick sin ballong.

Sen ville hon ha en penna och skriva sitt namn på ballongen. Sure thing. Jag knådade klart degen och gick sedan för att leta vattenfast penna till ballongen. Hon ber mig skriva sitt namn, men ångrar sig och vill hellre skriva det själv. Och här kommer det som fick mig att tappa hakan. Hon skriver ut alla bokstäver i sitt namn. I fel ordning förvisso, men HON SKRIVER UT ALLA BOKSTÄVER! Jag förstår ju att det är min moderliga omsorg och överösandet av kärlek utöver det vanliga som lett till detta. Att jag måste vara en utomordentlig mor som skapat ett barn som skriver sitt namn (jaja, med bokstäver i fel ordning). Att vi nu måste söka skolor för lite smartare barn. Jag är helt enkelt en lite bättre mamma än alla andra. Och så vidare...

Nej, skämt och sido. Jag är sjukt imponerad av den här tjejen som uppenbart har ett stort intresse för bokstäver. Det har förvisso jag med, men jag kan garantera att jag inte skrev mitt namn vid så späd ålder. Däremot kunde jag sjunga alla svenska julsånger klockrent. Gärna från augusti till maj. Alla gillar olika.

Vissa dagar är man helt enkelt lite hetare än andra

Enough said.

Skaparglädje

Denna skapelse hittade vi på väg hem från lekparken idag. Någon har onekligen plockat fram sin kreativa sida!

Gul snö och snopptårtor

Visst tog vi oss ut till slut. Kameran fick också följa med. Men den visade sig ha slut på batteri så de härliga vinterbilderna uteblev. Istället har vi avhandlat otroligt många ämnen under de närmare två timmar vi var ute. Till en början var det mycket om huruvida man ska äta gul snö eller inte. I vår närmsta lekpark är det tydligen populärt att rasta hundar så där var det gott om gul snö. Och hundbajs också för den delen. Så den gula snön avhandlades och vi var till en början inte helt överens om det var gul glass eller kiss. Till slut gav jag upp och sa att hon får äta vad sjutton hon vill. 

Sen var det det här med hundbajset. Bajs gillar hon inte. Men hon berättade att hennes rumpa gillar bajs. Men att bajstårta inte är särskilt gott. Och där var vi väl överens. Sen sa hon att hon inte vill äta snopptårta. För den smakar nog inte heller gott. Och snopptårtan är nog full med kiss. Så det går ju inte att äta. Även där var vi överens. 

Sen har vi diskuterat avgaser. Vi har tittat på flygplansavgaser och bilavgaser och funderat på varför inte pulkor har avgasrör. Och var i så fall avgaserna kommer ut istället. Ja herregud som vi avhandlat viktiga ämnen. Nu är jag både trött och frusen och sitter nedsjunken i soffan med en kopp kaffe medan barnet tittar Bilar. Igen. 

Modelejonet slår till igen

Hemmadag med barnet och en av två vill gå ut. Inte barnet. Så nu sitter jag här i soffan med långkalsonger och stödstrumpor på och väntar ut barnet. Hon säger att hon är en häst som inte har tid att leka ute riktigt än.

Jag ska snart sluta tjata om snön

Min kära mor ringde mig igår för att berätta att jag måste vara försiktig när jag är ute och går. Och att jag måste ha broddar på mig. Och att jag måste gå försiktigt även om det är plogat eftersom att det kan vara halt i alla fall. Jag svarade att broddar inte behövs för stunden eftersom att man kliver så djupt i snön att benen fastnar och det inte finns utrymme att halka. Men grejen är den att här i krokarna används alltid mycket salt i samband med att plogbilen väl kommer. Och salt ger halkvänlig, mjuk och lömsk snö. Dessutom har jag ett par skor som jag får på mig på egen hand just nu, och broddarna räcker inte runt de skorna. 

Så idag när jag och barnet nästan kommit hela vägen hem (det tog sin lilla tid eftersom att hon skulle äta massor med snö på vägen) halkade jag till och föll framstupa samtidigt som jag skickade iväg pulkan jag bar på som en projektil längs vägen. Allt gick väl. Jag landade mest på knäna och huvudet. Magen landade i en stor snöhög. Barnet tittade med förvåning på mig och frågade vad som hände. Jag förklarade det jag tyckte verkat självklart - att jag ramlat. "Det gick bra, ingen fara mamma" sa hon övertygande. Men nedrans så ont jag har i ena knäet! Det är svullet också. Men bebis mår bra och sparkar på som vanligt, så det finns ingen anledning till oro. Och nyss såg jag en plogbil här utanför. Halleluja! Imorgon är förskolan stängd och jag och barnet ska försöka ta oss till en park så att hon får krypa runt som en katt och äta snö. Det verkar vara vad som gäller för tillfället. 

Hemma på min gata i stan

Problemet när det kommer en massa snö på en och samma gång är att det blir besvärligt i trafiken. Både om man vågar sig ut med egen bil eller om man söker sig till den kollektiva trafiken (som de flesta som bor i Stockholm). Igår snöade det utav bara helsicke. Jag har kollegor som inte tog sig till jobbet eftersom att kollektivtrafiken stod stilla (eller helt enkelt var inställd) och vägarna var oplogade så det gick inte att ta sig fram med bil. Jag har också kollegor som snällt fick sova över på jobbet eftersom att de inte tog sig hem, av samma anledning. 

Idag, när snöandet har upphört (om än tillfälligt enligt prognos), kan man tycka att plogbilarna borde börja dundra fram. Det har dessutom varit blidväder på förmiddagen så tillfället kan tyckas ypperligt. Och visst syns det spår av plogbilar på sina ställen. Men hur i hundan plogar de?! Här där vi bor har det kommit plogbilar på de större gatorna (inte våran med andra ord) men de har kört en vända i mitten av vägen. That's it. Trottoaren är fortfarande fylld av snö. Något möte på dessa gator är inte aktuellt. Det är inte så att gatorna är enkelriktade. Men något möte finns ingen plats för. Och som gående får man med jämna mellanrum kasta sig upp i snön för att undvika de stackars få bilar som måste ut. 

För mig som knappt behöver lämna hemmet är detta inget större problem. Men de som ska iväg till jobb och inte har nära till tunnelbanan sitter lite i skiten. Jag förstår inte hur svårt det kan vara att PLOGA VÄGARNA?! Låt mig ta dig på en rundvandring i mitt kvarter och en bit bort:

Inte plogat alls. 

Oplogat var det här. 

Lite oklart, men en till synes oplogad väg. Många verkar ha stått och spunnit just här dock. 

En plogad väg. Såklart. 

Och så en plogad väg till. Det som inte syns på bilden är de bilar som snöat in till höger om mig. 

Så här kommer det se ut ett tag till. Sen kommer det att smälta undan lite, men utan att det plogas bort, så att det skapas skarpa iskanter och trillvänliga bulor på både väg och trottoar. Här kommer vi halka runt i vinter. Men märk väl - jag älskar snön! Det är så mycket ljusare än för en vecka sedan. Och barnet älskar den. Mitt problem är snöröjningen.