Om det råder oklarheter om vad broddar är till för

Vadå, skulle man tappa stilen bara för att man blivit mamma?!

Nej vet ni vad. Jag går runt galaklädd och sminkad till tänderna dagarna i ända. Ja, det är sånt jag tycker är viktigt här i livet. Att se bra ut. Mest hela tiden. Jag till och med vaknar välsminkad. Jomenvisst, så är det.

Sovgungan

Äntligen kommer den till användning - sovgungan! Vi köpte den när vi väntade första barnet efter att ha sett hur gott goda vänners barn sov i en liknande säng. Men vår dotter ville inte ligga i sovgungan alls. Hon kräktes så snart hon låg plant så det är klart att det inte var särskilt mysigt. Men nu är det nya tider!

Lillebror somnar gott när man vaggar honom. Min rygg mår således bättre än under förra föräldraledigheten (trots obefintlig träning för närvarande). Och det blir mindre skrik och frustration från samtliga inblandade. Så det är bara att tacka och ta emot.

Man vill liksom bara krama om träden

Minus fjorton grader och strålande sol. Samt varmvatten i kranarna. Vad mer kan man begära?

Gick det bra på toaletten?

Storasyster har börjat ställa en massa artiga frågor åt höger och vänster. Och jag tänker att det är väl bra. Men inland blir det lite väl artigt. Härom morgonen kom hon in till mig och lillebror när vi just vaknat och frågade "hur har natten varit?". Jag berättade och hon var till synes nöjd med svaret. So far so good.

En annan gång fick vi besökaren vänner som bor i Nacka (en bilresa på runt 15 minuter härifrån). När de kommer in frågar storasyster "har resan gått bra?". Klart man vill veta det. Men oftast brukar man väl fråga de som rest något mer långväga.

Idag var hon ivrig att få in mig på sitt rum, eller in i sitt hus som hon kallar det. Jag ville göra frukost och gå och kissa först. När jag fått göra det och kommer in till henne frågar hon "gick det bra på toaletten?". Där nånstans kände jag att det räckte med artighet.

It's a hard knock life

Lillebror visar tydliga tecken på kolik. Hurra hurra hurra! Han har uppenbart ont i magen, problem att fisa (trots diverse hjälpmedel), svårt att bajsa, gråter, knyter händer och drar upp benen mot magen och är missnöjd efter mat. Men fortfarande är han en frisk fläkt jämfört med sin storasyster. Och än så länge sover han gott om natten, sånär som på några uppvak för amning, så jag klagar inte. Från och med idag har jag dessutom nöjet att njuta av komjölksproteinfri kost. Som förra gången. Jag ska testa i två veckor och se om det gör någon skillnad. Gör det inte det blir det akupunktur för lillen. Det brukar tydligen ha god effekt på kolik.

 

Vad annat är nytt? Jo, vi har inget varmvatten. Sedan i söndags, då en del av värmepumpen gick sönder, har vi enbart 12-gradigt vatten från samtliga kranar. Det är kallt. 20 grader är min gräns när det gäller att bada utomhus, så ni kan gissa vad jag tycker om det här. Jag duschade senast i lördags. Men jag har också upptäckt att man kan göra underverk med en liter ljummet vatten från vattenkokaren. Inget ont som inte för något gott med sig. Det här är tokbra för miljön! Men mitt hår kommer jag inte att tvätta förrän på fredag eftermiddag, då varmvattnet förhoppningsvis är åter.

 

Och så har jag fått någon låsning i nacken. Jag antar att det inte gör underverk att sova på rygg med ett gäng kuddar under ryggen i en månad. Men med ett par Alvedon i kroppen kan jag nu ta djupa andetag igen.

 

För att liva upp min dag ytterligare har jag idag för första gången lämnat storasyster på förskolan. Det höll på att gå åt skogen eftersom att hon först vägrade gå hemifrån eftersom att jag gått på toaletten före henne. "Neeeeej mamma, jag tänker inte gå ut eftersom att jag inte fick kissa först! Jag tänker vara hemma heeeela dagen!". Detta utspelade sig strax innan klockan nio, och klockan nio skulle det komma hem en kvinna till oss och se över vår lägenhet. Och klockan nio skulle barnet vara lämnat på förskolan. På nåt vis fick jag på henne alla kläder och vi kom oss iväg, om än något försenade. Att jag sedan gick till fel lekpark och höll på att lämna barnet till fel förskolepersonal gjorde bara det hela än mer spännande.

 

Nu mina vänner ska jag äta frukost, amma och vagga bebis. Allt på en gång.

Tandborstning

Jag sitter i soffan och hjälper dottern att borsta tänderna. På TV'n visas ett program där ett par tittar på hus på landet. Jag håller i tandborsten och ber dottern gapa. Så borstar jag.

Efter några sekunder för hon bort min arm.
- Mamma, vilken färg har huset?
- Vilket hus?
- Det där (pekar på TV'n). På utsidan.
- Ja... Det kanske är vitt?
- Nej, det är nog rosa.
- Okej. Nu borstar vi vidare.
Två sekunder senare för hon bort min arm igen och pekar på TV'n.
- Soffan är rosa mamma!
Jag borstar vidare. Min arm förs bort.
- Alla älskar rosa soffor!
Jag borstar. Min arm förs bort.
- Du äskar också rosa mamma!
Tandborstningen fortsätter i hela fyra sekunder.
- Vill de köpa alla husen mamma?
- Nej de vill nog bara köpa ett hus.
- Okej. De vill nog bara köpa ett hus.
Jag borstar lite till.
- Mamma jag tror nog att vi borstat färdigt nu.
Jag ger upp borstandet.

Dagarna de går och går

Lillebror närmar sig tre veckor och snart är det dags att återgå till vardagen. Storasyster ska till förskolan och maken till jobbet. Den här gången känns det (till skillnad från förra gången) helt lugnt. Det ska till och med bli rätt skönt att få lite lugn och ro om dagarna. 

Nätterna är än så länge helt okej. Lillebror äter var annan till var tredje timme, men sover däremellan gott. Det jobbigaste med nätterna är att han vill sova på mig, något som jag har svårt för. Jag rör mig normalt rätt mycket när jag sover och nu kan jag inte det. Istället ligger jag med kuddar under armar och knän för att ligga så bekvämt jag kan. Men som sagt - han sover i vart fall. Även storasyster sover bra, även om hon kommer in till oss de flesta nätter. Så det blir lite varmt i sängen. 

Dagarna är även de okej. Han vill vara nära, så selen är guld värd. Han äter en hel del men kräks aldrig (tack alla högre makter för det!!). Han knorrar en del på eftermiddagarna och verkar ha lite ont i magen. Men det hade kunnat vara mycket värre. Så jag känner mig lugn. Allt funkar bra. 

Saker är inte alltid vad de ser ut att vara

När du tittar på bilden nedan kanske du tänker "tillbehör till mjölkpump". Eller så tänker du "borde jag veta vad det där är?". Båda är fel. Såklart borde alla veta att det här är brandmanstillbehör! I alla fall om man frågar en treåring.

Vad som tidigare var känt som tillbehör till mjölkpumpen har nu förvandlats till den bästa leksaken hemmet kan frambringa. Barnet "slangar" en massa. Det betyder att hon släcker bränder. Det känns tryggt för en brandrädd själ att ha en brandman under samma tak.

Ett helt nytt år är här

Så vaknade vi upp till ett nytt år. Vi höll oss vakna över midnatt igår. Jag och maken i vart fall. Vi fastnade framför en film som aldrig ville ta slut och plötsligt var det bara en kvart kvar på 2012. Jag var klädsamt irriterad över alla som envisades med att skicka upp raketer långt innan tolvslaget. Och över alla som fortsatte att skicka upp raketer långt efter.

Jag har inget emot organiserade fyrverkerier en sån här gång. Men när fulla vuxna och barn/ungdomar smyger runt med tändare och tändsticksaskar like there's no tomorrow får jag horn. Jag har upplevt åtskilliga nyårsaftnar där fyrverkeripjäser åkt längs marken och smällt inte långt ifrån där jag stått. Och det värmer inte själen. Jag vill ha mina lemmar intakta även efter den sista december.

Så ja, jag kan ha uttalat mycket hårda ord om vad jag skulle göra gentemot människor som potentiellt skulle kunna smälla raketer för nära mitt hus. Och när jag vaknade imorse utan att höra detta smällande kände jag mig på bättre humör.