Har jag sagt att jag älskar blocket?

Nu är jag igång på allvar. Här ska köpas och säljas! Jag ser fram emot ytterligare en förrådsrensning så att jag kan lägga ut lite mer annonser. Dags att göra sig av med sånt jag tror mig behöva och fylla eventuella tomrum i själen med nya saker!

Vi har spontanshoppat ett köksbord och stolar. Eller jag vet inte hur mycket spontanshopping det rör sig om egentligen med tanke på att vi (mest jag) letat ett tag. Det spontana i det hela är väl att det blev ett helt annat slags bord än vi letade efter. Jag lurade med mig en halvkrasslig make och ett exalterat barn till Kungsholmen så snart maken kommit hem från jobbet. Väl framme bestämde vi oss för att det blev ett köp. Vi baxade in bord och stolar i bilen (där och då älskade jag vår gamla, gamla mazda) bara för att inse att det inte fanns plats kvar för oss tre. Bara två. Jag förstod att det var jag som skulle få ta tunnelbanan hem och traskade snällt iväg medan vårt nya köksbord med tillhörande stolar åkte hemåt.

Nu har vi två köksbord och åtta stolar. Hälften av sakerna ligger nu ute på blocket. Och jag förstår att jag åter lagt ut saker för billigt. Jag har fått vansinnigt många telefonsamtal, sms och mail. Det första kom i samma stund som annonsen lades ut. Men jag tänker att det viktigaste är att jag slipper slänga vårt gamla bord. Tänker jag så slipper jag ångra att jag inte la på några hundralappar på priset. Istället siktar jag in mig på nya saker att sälja!

Så här såg bordet ut innan barnet kom till världen. Nu har vi definitivt inga dukar på bordet. Eller höga ljusstakar. Nu blir det en slipbar bordsskiva istället.

Pimp my ride

Någon har gått loss på mitt smyckeskrin. Vagnen är på god väg att kläs i halsband och örhängen. Det kommer bli tokbra det här! 

Hur kan det ens finnas normala människor utanför Sveriges gränser?

Jag är väldigt glad över att jag bor just i Sverige sedan jag fått barn. Jag gillar föräldraförsäkringen skarpt och är tacksam över att ha möjlighet att vara hemma med mitt barn och samtidigt få behålla jobbet. Att man dessutom får ersättning för det är helt förträffligt! Och jag skulle inte vilja byta ut den biten för nåt i världen. Jag gillar också att förskolan och skolan är näst intill gratis och en väldans massa andra saker.

Men mitt i allt detta som är så bra finns många starka röster som fullkomligt skriker ur vad man får och inte får göra. Människor som vet och kan allt. Helst av allt ska man vara hemma med sitt barn i två år innan det ens får nosa på förskolan. Och barnet får absolut inte lämnas bort några timmar. Annars förstörs anknytningen till föräldrarna och man har skickat barnet raka vägen in i missanpassning. Det fattar väl vem som helst. Barnet ska somna klockan 19 på kvällen. Och nåde den som tar med sitt barn på tunnelbanan på kvällstid. Eller försöker sig på en kvällspromenad med barnet i vagnen. Usch och fy! Alkohol smuttar man inte på så länge man har småbarn. Nåde den som vill ta ett glas vin till maten eller ett glas rosé i solen. Och tar man en helkväll ute med sina vänner medan barnet är i tryggt förvar i hemmet borde man bli av med vårdnaden. Typ.

Den självklara frågan blir då hur det överhuvudtaget kan finnas människor i andra delar av världen? De måste ju samtliga vara missanpassade (om de ens överlevt vill säga) med taskig relation till sin familj. Jag bara undrar.

Det där med sömnen

När vi fick barn för närmare tre år sedan hade jag under flera månader sovit sisådär. Alla som varit gravida någon gång under sitt liv har gissningsvis upplevt hur sömnen påverkas negativt i takt med att magen växer. Jag var inget undantag. Men som sagt - barnet kom och sömnen blev uppdelad i etapper. En kvart här och tre timmar där. Man skulle sova när barnet sov sas det. Jag var så uppfylld av detta barn att jag inte riktigt insåg hur länge det skulle dröja innan jag fick sova ostört igen. När jag efter ett par månader sakta men säkert började inse detta drabbades jag näst intill av panik. När i hela helvetet skulle jag få sova igen?!

Jag förstod ju att de flesta barn sover bättre med tiden. Till slut slutar även den mest snuttande bebisen att snutta på nätterna. Det mest vällingälskande barnet ratar till slut flaskan. Och den ihålligaste nattvandraren slutar att vandra. Bara man ger det tid. Men varje dygn kan kännas som ett år för en trött småbarnsförälder. Och det är svårt att se nåt slut på det hela.

Numera sover vårt barn bra om nätterna. Såvida hon inte är sjuk, drömmer mardrömmar eller störs av ljuset. Ungefär som alla barn. Och jag njuter som bara den av varje natt jag får sova ostört tills någon kommer tassandes in i sovrummet och med bestämd röst ber mig gå in i köket och fixa välling.

En förvirrande värld

Under helgen i Köpenhamn började jag läsa en bok som jag köpte i all hast på Arlanda. Det är den senaste boken i serien om Maria Wern, skriven av Anna Jansson. Jag behövde något tillräckligt spännande och samtidigt lättläst för att läsa vidare. Och det fick jag. 

Problemet när jag läser böcker är att de tar sig in i mina drömmar. Inte på ett otäckt vis. Bara tillräckligt för att jag i vaket tillstånd har svårt att veta vad som hänt i boken/drömmen och vad jag läst på kvällstidningarnas löpsedlar. Jag fastnar helt enkelt så i böckerna att jag har svårt att släppa det hela. Så när jag för en stund sen kikade in på expressen.se kunde jag inte för mitt liv förstå varför hela landslaget begett sig till Gotland. Det verkar ju farligt där. Nu tog det inte många sekunder innan jag var åter i verkligheten. Men de sekunderna var något förvirrade.

Jag ser det trots allt som ett positivt tecken att jag åter har tillräcklig ro i kroppen att läsa böcker.

Frukost på balkongen

Äntligen! Efter många långa månader kan vi äntligen använda den. Vi har än så länge inga möbler, men ett liggunderlag och en frukostbricka duger fint för stunden.

Underbara dag!

Idag är det en sån där underbart varm försommardag med sol och 20-nånting grader. Så nu vet ni som inte får vara utomhus det med. Jag och det sjuka barnet har parkerat i lekparken där hon roar sig med att möblera om i sandlådan och baka äppelpajer. Balkongen är nämligen för varm idag. Jag har inget mer onödigt vetande att komma med för stunden.

Pallprojektet

Jag bestämde mig för att ta tag i en av alla påbörjade hemmaprojekt dagen till ära. Den något slitna pallen i köket, som dessutom fått en och annan färgfläck när jag målade om i sovrummet, behövde slipas och målas. Eftersom att den här pallen skulle ha målats för nåt år sedan fanns all färg redan hemma, väntandes på att användas. Jag började rota bland alla färgburkar. Det börjar bli några stycken efter alla mina påbörjade projekt så det tog en stund att hitta rätt. Eller nästan rätt. Jag har tydligen slängt den färg jag skulle använda som grundfärg. Den måste ha hängt med till återvinningscentralen efter sovrumsmålningen. Känns bra att ha slängt en helt oöppnad burk med färg. Så går det när tankarna är på annat håll.

Det blev helt ok trots allt. Även om det krävdes grundfärg och därefter fem lager färg för att täcka fanskapet.

Före

Efter

Det gäller att vara tydlig

Helgen i Köpenhamn har varit alldeles otroligt trevlig och avkopplande. Det var länge sedan vi hann träffas och prata till punkt. Flera gånger om dessutom. Vi har passat på att åka turistbåt, bränna oss i solen och shoppat lite för mycket. En lyckad helg med andra ord.

Jag har dock lite svårt med danskan. Jag är trots allt uppvuxen i norrland och danskan var väldigt avlägsen under min uppväxt. Så det har blivit ett och annat missförstånd. Och har man väl börjat prata svenska känns det onekligen märkligt att gå över till engelska mitt i samtalet. Höjdpunkten var när jag gick in för att med tydlighet förklara för mannen i receptionen att vi ville ha extra kuddar till rummet. Jag artikulerade och "ritade" en kudde med händerna. Mannen i receptionen visade sig vara svensk.

Nu är jag åter i vekligheten och har ett febervarmt barn sovandes bredvid mig i soffan.

Lite sightseeing blev det såklart.

Nu rymmer jag!

Jag passar på innan man och barn kommer hem och flyr landet. Resan som går mot Köpenhamn skulle ha gått av stapeln förra sommaren, men min sjukskrivning kom ivägen. Men nu jäklar! Det blir en helg med god mat och dryck, spatserande, shoppande, sovmornande, hotellfrukost och en massa prat. Mycket efterlängtat och välbehövligt.

Framgooglad bild. Tror inte vi får fullt lika fint väder som här.