Entering sleep mode

Jag går runt i nån slags sömndimma. Höggravid och en förkylning på det sätter sina spår. Den gångna helgen har jag klivit upp med barnet i arla morgonstund, efter att ha sovit i princip hela natten (kissavbrott räknas inte). Sen har jag kämpat för att hålla mig någorlunda alert för att slippa långa tjatmonologer om att jag måste vara med och leeeeeka, tills barnets far har vaknat. Då har jag gått och lagt mig igen. Och sovit som en klubbad säl i 2-3 timmar till. Och när jag sen vaknar känner jag mig bakfull och tung i kroppen. Och hungrig. Och illamående som fan. För det härliga illamåendet har kommit tillbaka. Jag kan inte ens dricka kaffe längre. Och så får jag sura uppstötningar oavsett vad och i vilka mängder jag äter. Åh, det är så mysigt det här med att vara gravid! 

Men nu ska jag gaska upp mig. Ska ju roa mig med ännu ett besök till specialistmödravården nu på förmiddagen för uppföljning av blodprover. Och planering inför förlossningen antar jag. Sen kanske jag rent utav tar en lunch ute. Jag menar det är ju ändå måndag. 

Barnvänligt?

I vår närmsta lekpark kan man hoppa studsmatta. Man kan också gunga runt i en jättegunga, svinga sig i en klätterställning eller klättra på ett söndersparkat bord. Med rostiga spikar som sticker upp. Det väl ungefär det man vill att ens barn ska pyssla med.

Så varför så bitter över detta? Jo, jag skickade ett mail i detta ärendet för flera veckor sedan men bordet ligger fortfarande kvar. Med spikar och allt. Jag får bita i det sura äpplet och hänga i telefonkön en eftermiddag helt enkelt.

Man börjar ju undra

Idag har jag lekt förskola. Jag var ett barn i storbarnsgruppen och min dotter var fröken (hennes ordval). Jag blev hunsad runt på förskolan och fröken blev väldigt sträng när jag inte gjorde som hon sa.

Efter en stunds lek var det dags för vila med bokläsning och sovvila. Jag var tvungen att gå på sovvila med de små barnen (Hurra!!) och skulle då ligga på sängen. Fröken blev väldigt arg då det tog en stund för mig att lägga mig tillrätta. "Ligg ner!", fräste fröken. Jag försvarade mig med att jag har en bebis i magen och att det tar lite tid för mig att lägga mig ner. Hon tittade skeptiskt på mig. Sen la hon en stickig kofta över mig och klappade på mig. Jag log mot henne. "Sov!", sa hon strängt och blängde argt på mig. Jag blundade lydigt och höll på att somna på riktigt.

Fröken gick vidare till barnen på vilan. De vilade inne i en koja under det lilla bordet. Fröken kröp in.

"Men vad gör ni? sa hon förvånat. "Vad gör ni, sa jag!" sa hon, nu irriterat. Sen slängdes stackars Herr Nilsson ut ur kojan med banor "Dumma, dumma apa!" och skakningar på huvudet. "Sluta prata om kiss och bajs! Det är kiss och bajs och kiss och bajs hela tiden. Nu räcker det!"

Så tände hon lampan och sa god morgon till mig. Jag skulle snabbt sätta mig upp för att följa med till affären (vardagsrummet) och handla. Känns fint med en inblick i hur det går till på förskolan. Jag förstår ju att det är precis så här det går till. 

Vi fick till en promenad med balanscykeln också. Hon är riktigt snabb och jag hänger i nuvarande tillstånd inte alls med.  Men det var skönt med lite luft och hon blev trött av cyklandet. 

Balett Gangnam style

Hur man roar ett uttråkat barn? Man lägger fram en dansmatta (dvs en yogamatta) på vardagsrumsgolvet och sätter igång musik. Barnet meddelade att hon ville dansa balett. Jag försökte leta på spotify efter passande balettmusik men insåg att jag inte hade någon aning om var jag skulle börja leta. Så medan hjärnan gick på högvarv kollade jag snabbt på topp spår (ja, det är särskrivet) och vad hittade jag där? Gangnam style. Jag tänkte att det kunde passa bra. Jag fick dock IG från både barn och make för musikvalet. Men det löste sig snart när min hjärna hunnit ikapp och jag letat fram lite klassisk musik. 

Balettkjolen är på. Man ska tydligen ha rosa kläder när man dansar balett. 

Hon ledsnade dock efter en stund och gick över till att läsa istället. Hon hävdar att boken handlar om prinsessor.  Och att mammor och pappor inte får läsa den. Jag ska spara den så att hon kan läsa den om ett antal år. 

Nej vet ni vad

Nu tycker jag att vi tar helg på allvar. Efter en aktiv dag med ett piggt barn, som till slut blev väldigt väldigt trött, känner jag att det är dags att ladda batterierna. Min man, som verkar ha dragit på sig min förkylning, känner samma sak. Vad barnet känner visar sig imorgon. Nästan så att jag hoppas på att även hon ska bli förkyld så att det blir lite lugn och ro här hemma. 

Jag känner för att göra ingenting i helgen. Möjligtvis gå och köpa Bilar 2. Vore trevligt att få titta på en annan film än Bilar 1, som både jag och barnet börjar kunna alla repliker till vid det här laget. Och jag går och sjunger på "life is a highway" dagarna i ända. Lite ny musik och nya repliker vore bra för samtliga i det här hushållet. 

Dagens parkstopp med på tok för lite kläder på oss båda. Allt för att jag (bara) skulle hämta ett paket på posten. Och detta efter att vi tittat förbi på mitt jobb och lunchat med barnets morfar.  

Luriga rackare

Jag vaknade imorse av att barnet satte sig upp i sängen och deklarerade "men oj, klockan är redan halv tio!". Det var väl inte riktigt sant. Den var närmare fem i sju. Men ändå. Hon tyckte att det var hög tid att kliva upp. Hon nös betänkligt och klämde ur sig några hostningar, så efter vällingen tänkte jag att det är väl lika bra att hon är hemma från förskolan idag. Det kan vara mysigt med en dag i soffan. Men ack så jag bedrog mig.

Barnet har redan visat att hon minsann inte är sjuk. Hon har hoppat i soffan hela morgonen. Hon har vallat mig runt i lägenheten med en kaffekopp i handen, i hopp om att jag skulle piggna till. Men hon är fortfarande betydligt piggare än mig. Det är bara att inse att barnet agerat skensjuk. Dags för mig att aktivera mig med andra ord.

Det heter stugan

Vissa gånger är det mer tydligt än andra att jag kommer från Norrland. Oftast visar det sig i semestertider. Folk ska ut till landet. Möjligtvis till lantstället. För mig, som i Stockholmsmått mätt är uppvuxen på landet, känns det som ett märkligt uttryck. Men även jag "åkte ut till landet" under min uppväxt. Det är bara det att vi kallade det för stugan. Eller sommarstugan om jag ville vara extra tydlig med vad det handlade om för stuga.

Så jag pratar om stugan och andra om landet. Men inte nog med det. Stugan innebär i mitt fall tre mindre hus, på ett och samma stället. För att hålla husen isär har vi namngett dem. Här kan man tänka att stugorna borde ha sagolika namn. Vackra åtminstone. Jag tror att det är mina föräldrar som ligger bakom de kreativa namnen - ettan, tvåan och trean. Av den enkla anledningen att ettan byggdes först, tvåan som nummer två och trean... ja ni fattar. 

Jag tycker om att hålla saker och ting enkla. Så jag fortsätter att åka till stugan när vädret tillåter. Och oftast bor vi i tvåan. 

Ett program som väcker känslor

Jag fastnade framför TV'n igår kväll. Och nej, det var inte cancergalan som fångade min uppmärksamhet. Jag kände att jag behövde fly verkligehten lite, så det blev Grey's Anatomy. Programmet ger mig en helt ny inblick i livet som läkare. Jag trodde att jag hade hyfsad koll, men inte då. Att vara läkare, och främst kirurg, verkar plötsligt vara rätt soft. Lungt och behagligt liksom. 

Här kommer några iakttagelser från gårdagens avsnitt:

- Två läkare kan i godan ro stå och titta på när deras patient genomgår en röntgenundersökning. De kan småprata under tiden och småflörta lite. Uppenbarligen finns inga andra patienter som pockar på deras uppmärksamhet.

- Det är alltid läkaren som sitter vid patientens sängkant när denne vaknar ur narkosen. Ofta läser denne läkare en tidning eller tittar drömmande ut i luften. 

- Läkarna har tid att gå på puben efter varje arbetspass. Och kan njuta av whiskey eller vin utan en tanke på morgondagen. Inga barn ska hämtas på förskolan. Ingen middag ska lagas. Ingen stress. 

- Läkarna hinner ha sex med varandra, på arbetstid. Är det något de har förhandlat sig till under senaste lönesamtalet? Jag har nämligen svårt att få grepp om hur man lyckas klämma in ett samlag under en arbetsdag. Men jag kanske måste tänka utanför boxen här. 

Jag inser att jag valt fel bana. Helt klart.

Top 10 - tips inför förlossningen

Dagen D närmar sig så sakteligen. Jag är egentligen inte särskilt orolig inför själva förlossningen. Den blir som den blir. Bebis kommer ut - antingen genom snippan eller magen - så mycket vet jag. Det är ju sen det riktiga jobbet börjar. Och då det brukar vara omvälvande så det räcker och blir över kan det vara bra att underlätta det hela lite. Så, med förra förlossningen i åtanke kommer här några praktiska tips från mig för att underlätta tiden efter förlossningen.  Fyll gärna på med egna tips i kommentarerna. 

1. Skaffa rejäla trosor.

2. Skaffa rejäla bindor. Eller typ blöjor om du föredrar det. Väldigt många. De behövs för att få en någorlunda kontroll på avslaget. 

3. Se till att ha ett gäng isbindor i kylen inför hemkomsten. Det är guld värt att ha hemma när underlivet är svullet och ömmar. Släng in ett gäng vattendränkta bindor (modell tjockare) i frysen och plocka fram efter behov. 

4. Skaffa Alvedon och Ipren. Dessa tabletter blandas med fördel de närmsta dagarna efter förlossningen. Man brukar vara mer eller mindre öm i hela underlivet och det kan vara skönt att dämpa smärtan med tabletter. Det är onekligen trevligt att kunna sitta i soffan emellanåt (t.ex. när man ska äta). Inte bara ligga ner. 

5. Skaffa Xylocaingel. Även denna smärtlindrande gel är trevlig att ha hemma, t.ex. i samband med toalettbesök. Särskilt om du fått ett eller annat stygn.

6. Laga matlådor i mängder så att frysen är full när barnet väl anlänt.

7. Ät fiberrik kost och frossa i katrinplommon och linfrön. Daglig avföring är den bästa huvudkudden!

8. Placera en massa vattenflaskor runt om i hemmet. Och kom ihåg att dricka ur dem. Du förlorar en massa vätska genom amningen och huvudvärk gör ingen spädbarnsförälder glad. Inte förstoppning heller.

9. Vila (eller sov för all del) om och när du kan. Själv har jag aldrig kunnat sova på dagen om jag inte är sjuk. Men vila brukar funka bättre för min del. Och det behövs.

10. Och sist men inte minst - se till att skapa nån slags selektiv hörsel så att alla "goda råd" om hur du ska ta hand om ditt barn (gärna från främlingar) går dig obemärkt förbi. De skapar bara onödig irritation och får dig lätt att tro att du är världens sämsta mamma.


Som du ser handlar mycket om god smärtlindring och en fungerande mage. Det är liksom en rätt bra start.

Nyss hemkommen med en liten skrutt. För snart 3,5 år sedan. 

Och plötsligt ligger jag i soffan och lyssnar på Popular

Alltså, jag misstänker att jag blivit immun mot viss musik. Jag kan liksom inte längre avgöra om jag gillar det eller inte. Det finns fortfarande viss musik jag har stora svårigheter med. Typ hårdrock och dansband. Och gangster rap. Och lite mer. Men allt som barnet väljer att lyssna på går mig numera obemärkt förbi. In genom ena örat och ut genom andra, utan att registreras. Hennes musikaliska preferenser tycks varken jag eller hennes far kunna rå på. Det är förskolan som regerar. Så jag funderar på gå till aktion och ta ett långt samtal med pedagogerna om vad barnen får lyssna på under fredagsdiscot. Kanske börja demonstrera utanför förskolan eller nåt för att få mer gehör. Nån av de andra föräldrarna lär väl haka på mig tänker jag. 

Idag låg jag helt fredligt i soffan och lyssnade på Anna Ternheim. Trodde jag. Utan att jag reagerat det minsta har musiken övergått från min spellista till barnets. Och jag kommer på mig själv med att ligga och lyssna på Popular. Och jag vickar lite på foten i takt till musiken. Ska det vara så här?!