En dagens mitt i snökaoset

Dagen till ära, då snökaos råder i Stockholm, känner jag att det är på sin plats med en shitlist. Ja snön kommer varje år. Och ja, varje år blir det snökaos i Stockholm. Bilar halkar runt som bambi på hal is. Många med sommardäcken på fortfarande. De flesta övriga kör med dubbfria vinterdäck (dessa skulle jag kunna skriva ett långt inlägg om, men jag går inte in på det just nu). Bussarna står stilla. Tunnelbanan stannar inte alls, på grund av hala spår. Även tvärbanan får problem. Höftleder hoppar ur led och skenben går av på mitten. Mitt i detta kaos är det lätt att börja irritera sig på sin omgivning. Särskilt när man är höggravid och har nära till de flesta känslor. Så där har ni den! Dagens shitlist: 

1. BILIST med sommardäck

2. Bilist med sommardäck

3. En till jävla bilist med sommardäck

4. Bilist som dagen till ära bestämmer sig för att träna halkkörning för första gången. I Stockholms innerstad. 

5. Hundbajs på trottoaren. Ja egentligen är det då ägaren som hamnar på shitlist'en. Hunden kan ju inte så för var den bajsar. 

6. Avslag (ja nu är jag bitter och tänker framåt)

7. Hemorrojder

Med det på pränt lämnar jag det hela bakom mig och går mot en mycket trevlig helg ute i Nacka där jag och ett gäng goda vänner med och utan barn ska vara husvakt. Och jag lovar att köra försiktigt. Gör det ni med! Och var snälla med varandra ute i trafiken. Jag må skaka på huvudet en hel del idag men jag är snäll. Och jag har både en stor hink med sand och en snöskyffel i skuffen. Väl mött!

Projekt brudkista

Ett av mina hemmaprojekt har varit att måla om den brudkista som vi använder som soffbord. Det har tagit lite tid med tanke på att föreningens hobbyrum använts som personalrum av de byggjobbare som arbetat med balkonger och därefter gården. Jag köpte material redan för ett år sedan men sen dess har jag fått vänta ut alla arbeten. Och när hobbyrummet väl var fritt att användas igen började min mage att vara i vägen. 

Så i helgen, när mina föräldrar var på besök, hjälpte pappa mig att ta tag i det hela. Han har skött slipning och grundmålning och därefter har jag gått loss på kistan. Nu är den klar! Jag skulle nästan vilja poppa en flaska skumpa, men det får vänta en stund till. 

Före - helt obehandlad. Och väldigt fläckig. 

Efter - grundfärg och 5 lager lackfärg. Och alla beslag åter på plats.

Under arbetets gång.

Soffan med nya bordet.

Balkongen som blev mysigare över en natt

Ja, under förutsättningen att man inte tänker sätta sig där ute vill säga. Men att titta ut genom balkongdörrarna är onekligen väldigt mysigt just nu. Kanske dags att plocka bort balkongmöblerna snart. 

Jag kunde hålla mig för skratt

...när jag kom ut till bilen idag och upptäckte att isskrapan och snöborsten var försvunna. Samtidigt låg många centimetrar snö över bilens alla synliga delar. Jag svor några ramsor och tog sedan på mig handskarna och gjorde vad jag kunde för att få bort det mesta. På väg hem några timmar senare åkte jag förbi en mack och köpte mig vardagslycka. Mitt i allt var det tur att detta utspelade sig idag och inte imorgon när bilen ska frakta mig hela vägen till Arlanda.

Träning i självbehärskning

Jag gjorde en adventskalender med 24 små paket förra december. Det uppskattades högt av barnet och ledde dessutom till att det blev oerhört lätt att få henne med hem efter förskolan om dagarna. 24 små paket med klistermärken, pixiböcker, tatueringar...ja, sånt som kan roa henne en stund medan jag eller hennes far lagar middag. Det gagnade med andra ord alla.

I år har jag gjort detsamma. Och i år kommer det bli ännu roligare med tanke på att hon har bättre koll på det där med dagar, datum och siffror över lag. Men jag är inte hemma i helgen när den 1 december infaller. Så jag gjorde klart kalendern i förrgår och hängde upp den på vår sovrumsdörr. Gissa hur jobbigt det här är för barnet! Varje morgon och kväll går hon och sneglar på paketen, hämtar en pall för att "bara känna lite" på dem och därefter börja argumentera för att hon borde få öppna något av dem. "Bara det där lilla paketet, mamma.". Jag tycker lite synd om henne men än så länge köper hon argumentet att hon får vänta till den 1:a december, på lördag. Snart, snart är det dags att börja räkna ner. 

Pixiböckerna visade sig vara större än jag trodde och ryms knappt i fickorna. 

Hej snö!

Ja det kanske inte syns så tydligt, men det ligger ett tunt, tunt lager snö på marken. Och på björken på andra sidan gatan. Jag såg det inte förrän nu eftersom att jag har legat platt i soffan hela kvällen. Nu blir det till att sova. Och det bredvid mitt älsklingsbarn som är förlåten för all provokation nu när hon sussar så sött.

Edit: Det var alltså detta jag försökte fånga på bild igår. Nu i dagsljus...se nedan.

En tålamodsbefriad dag

Vissa dagar är det där tålamodet väldigt långt borta. Eller rent utav helt borta. Idag är en sån dag. Jag fick tack och lov fått lite sovmorgon men jag kan inte påstå att jag var på särdeles gott humör när jag vaknade. Det ligger närmare sanningen att jag var rätt aggressiv. Ett varv målarfärg på soffbordet och ett par tvättar hann jag med innan jag bestämde mig för att bara ligga på soffan och spendera lite kvalitetstid (nåväl) framför TV'n. 

Men när barnet hämtades och inte ville klä på sig utan springa runt på förskolan, inte ville sitta i vagnen eller gå, inte ville dela med sig av sina leksaker när vi väl kommit hem (med en lekkamrat) och så vidare undrade jag i mitt stilla sinne hur jag skulle nå mitt tålamod. Det blev inte bättre när lekkamraten gick hem eftersom hon nu hade mig för sig själv. Och eftersom att barn är väldigt intelligenta varelser som känner av ens känsloläge finfint så bestämde hon sig för att utnyttja situationen till fullo. Det ledde till att hon gjorde allt i sin makt för att reta mig. Hon kan nämligen roas nåt oerhört av att jag tappar tålamodet. 

Så hon kissade på pin kiv på golvet (rakt genom alla kläderna hon hade på sig), sprutade därefter ner hela mig med vatten från duschslangen (tänk er en halvdränkt aggressiv katt), vägrade äta middag, låtsades att jag var en studsmatta när jag försökte vila en stund på soffan and so on. Men så blev hon trött och föreslog att vi skulle gå och sova i vår säng. Sagt och gjort, inom fem minuter hade hon somnat. Och jag ska nu se om jag kan lyckas hitta det där tålamodet igen. 

Tillräckligt nära TV'n?

Ja... den är väldigt kottig!

Barnet har sagt sitt om jul"kransen". Kottig. Vad annars?

I djungeln kan man se...

...en tekopp, till exempel. Med julgrupper och stjärnor som trängs bland ogräset i fönstret får koppar och glas allt mindre plats. Den här stackaren fick bo under palmen. Vad gör man inte för att få lite julefint hemma?!