Mammafrisyr - check!

Efter att ha svurit över att bebis huggit tag i håret femtioelva gånger per dag och efter nattliga (hormonella?!) svettningar (särskilt i nacken) kände jag att det fick vara nog. Så jag klippte en praktisk mammafrisyr. Jag gjorde samma sak förra föräldraledigheten. Skillnaden är att den här gången kunde jag gå till frisören MED bebisen, som låg snällt i vagnen största delen av tiden. Man tackar. Han blev dock så uppspelt av eventet att han hållit du vaken största delen av dagen, tills nu.

Hormonell körsång

Tisdagar betyder kör för föräldralediga! Så varför skriver jag om detta på en onsdag, kanske du nu undrar? Det är inte mer spännande än att jag helt enkelt inte hade någon ork för detta inlägg igår. Så.

Vi var många på kören igår. Säkert närmare tjugo stycken vuxna med tillhörande bebisar. Av någon anledning har körledaren valt att vi ska sjunga Utan dina andetag. Med Kent, ni vet. Och den gillar jag. Det är bara det att jag blir ju så in i bängen sentimental när jag ska sjunga den numera. Min syster ville att jag skulle sjunga den på syskonbarnets dop, men då var jag nybliven förstagångsförälder och började gråta redan vid andra strofen så det gick ju inte. Nu går det bättre. Men jag skulle inte sträcka mig så långt som att säga att det går bra.

Så igår stod jag där, med min åttaveckors knodd i famnen, och skulle sjunga tillsammans med övriga tjugo för mig okända vuxna människor. Jag fick liksom mima under väl valda partier och försöka tänka på annat än texten. Jag menar, jag ville inte gärna stå och fulböla framför hela kören. Nåväl, några körtillfällen till så tar jag mig nog igenom hela sången.

Överlevnad

Vissa dagar är det långt ifrån läge att hålla på principer (något jag förvisso inte gillar ens i vanliga fall), tänka att man ska vara duktig, pedagogisk eller rent utav snäll. Nej, somliga dagar handlar om att överleva. Igår var en somlig dag.

Jag hade fått alldeles för lite sömn, eftersom att lillebror knorrat sig igenom natten. Maken hade dessutom redan på söndagskvällen deklarerat att han skulle vara tvungen att jobba sent på måndagen, så jag visste att måndagens strider var mina egna. Mina alldeles egna. Så är det ibland. Jag hade redan innan jag vaknat lagt ribban för dagen, trodde jag. Första hindret var att få iväg storasyster till förskolan. Jag kände att jag sket i om det så gick böldpest där, jag orkade inte med än sjätte dag med två barn i hemmet. Det gick över förväntan. Vi var förvisso förti minuter sena, men man kan inte lyckas med allt. Hon åkte pulka hela vägen.

Sen började racet. Jag skulle plocka undan inför en storstädning som skulle äga rum idag. (Lugn bara lugn - det var inte jag som skulle storstäda. Riktigt så illa däran är jag inte.) Plocka undan innebär för min del att ställa saker på sin rätta plats. Vi har många saker som inte står på sin rätta plats. Så det tog väldigt lång tid. Samtidigt som jag gjorde detta visade lillebror tydliga tecken på att vara i fas. Åter igen, inte med mig, utan i en helt annan fas. En utvecklingsfas. Han ville inte sova, inte äta lugnt, inte sitta i babysitter, inte ligga i vagnen... ja, typ inget alls. Så han hängde i selen på min mage hela dagen. Det gör att man får rätt ont i ryggen, särskilt om man plockar högt och lågt samtidigt.

Det blev en middag på stående fot alldeles för sent på dagen. Sen var jag tvungen att springa ett ärende, sisådär en timme innan storasyster åter skulle hämtas på förskolan. Eftersom att ryggen var mer än öm fick lillebror ligga i vagnen trots allt. Sen släpa barnvagn (med swivelhjul) genom snömodd, sladda runt inne i gallerian och försöka undvika bacilluskor och därefter släpa sig vidare till förskolan för hämtning. Där fick jag lov att berätta en lång historia utan rim och reson om en fladdermus som jag träffat här hemma. Allt för att hon skulle klä på sig ytterkläderna. Så hem med två trötta och hungriga barn för mellis.

Storasyster var nu tvär. Ville vara själv med mig, vilket inte gick eftersom att lillebror ville amma. Då ville hon titta film istället. Det fick hon. Jag andades ut en stund. Då märker jag att storasyster har somnat. "VILL DU HA GLASS?" hör jag mig själv vråla, varpå det sovande barnet vaknar upp ur sin sömn. Glass är nämligen det bästa hon vet. Och jag kände att om hon sover nu kommer jag ha två barn att underhålla fram till klockan tio på kvällen. No can do! Så det fick bli en måndagsglass. För att hålla storasyster lugn genom glassätningen skulle jag sitta med henne vid bordet. Och amma, samtidigt som jag skulle svara på hundra frågor.

Så upp med lillebror i selen och laga middag. Aj aj ryggen. Jag kände att korvpengar och makaroner var betydligt enklare än fyllda kycklingfiléer och rotsaker i ugn, så det fick det bli. Slevade i mig middagen på fem minuter och ammade igen. Vid köksbordet. Samtidigt satt storasyster och åt med händerna. Och jag kände att jag skiter i om hon så äter med fötterna bara hon är lugn. Tyst är hon nämligen aldrig, så det har jag gett upp för länge sen.

Sen var det dags för kvällsracet, eftersom att middagen för storasyster tog sån rackarns lång tid. Göra välling, borsta tänder, ta på pyjamas... allt samtidigt som jag ammade lillebror såklart. Han ville nämligen fortfarande inte sova alls. Och allt samtidigt som jag fortsatte berätta om fladdermusen som vart på besök. Så fick storasyster somna i soffan framför Simpsons. Det är ju tecknat åtminstone. Äntligen tänkte jag få lite egentid framför TV'n. Lillebror hade dock andra planer.

Han höll låda hela kvällen. Vid midnatt gick jag och la mig i sovrummet för att fortsätta stoppa i nappen, stoppa om, buffa på rumpan och vagga det knorrande barnet. Jag hörde att maken kom hem en stund därefter, men hann inte prata med honom eftersom att vi har stationerat oss i var sitt rum med var sitt barn för tillfället. Runt ett-snåret somnade lillebror för första gången. Därefter har jag fått tre timmars osammanhängande sömn under natten.

Men jag är vid gott mod! En annan dag är en bättre dag. Efter regn så kommer sol. Det blir bättre. Ha förtröstan och allt sånt.

Groggy

Efter mycket klappande, nappinstoppande, ammande och mer ammande välkomnar jag nu en ny dag. För det finns i nuläget inget som tyder på att jag ska få gå och lägga mig igen. Jag menar, tre timmars sömn uppstyckat på natten är väl inte så mycket att gnälla över?! Och jag fick ju peppning dessutom. Vid 04 tyckte terroristen att jag såg sur ut. Så han tittade på mig med sina stora blå ögon, log stort och sa aaaooooo. Jamen ni förstår vad peppad jag blev! Eller så ville jag kväva mig med min huvudkudde.

Den gula snön

Kommer ni ihåg den där gamla dängan från Rally i p3 - "Ät inte snö som blivit gul"? Ja eller "Gul snö" som den heter. Det gör jag. Och jag sjunger den i tid och otid när jag är ute med treåringen. Hon köpet det dock inte utan verkar anse att all snö förtjänar att ätas, oavsett färg.

Hellre ett par broddar i handen än tio i skogen

Jag testar nya broddar idag. Lite enklare att ta på och av. Trodde jag. Halvvägs till förskolan upplyste dottern mig om att ena skon saknade broddar. En kort stunds detektivarbete senare var den funnen. Den visade sig dock vara omöjlig att ta påös bebis i sele på magen. Så jag fick hålla den i handen resten av promenaden. Där gjorde den inte stor nytta.

Gissa maten

Nähä, det var alltså inte så enkelt säger du? Men hallå, vem som helt ser ju att det är falafel! Vad som inte syns på bild är mina svordomar under matlagningens gång. Men då hade jag en övertrött och hungrig treåring i hasorna som inte direkt underlättade arbetet. Det såg fan så mycket enklare ut när Jamie Oliver snodde ihop det.

Oälskad?

Det är några minusgrader ute och vi är på väg ut. För att vinna tid låter jag bli att tänka så mycket mer än att hitta varma kläder. Jag kommer ut från rummet, dottern tittar på mig och undrar vad jag har på mig egentligen.

"Du ser konstig ut. Jag älskar inte såna mammor!"

Må så vara. Nu ska vi ut och jag ska inte frysa.

Älskar, älskar inte

I treåringens värld finns i nuläget två lägen. Antingen älskar man något (eller någon för all del) eller så älskar man det inte. Jag får ofta frågan om jag älskar än det ena och än det andra. Nu på morgonen har vi tittat på youtube och jag har följaktligen förklarat vad jag älskar och inte.

- Men prinsessor då, älskar du dem?
- Nej jag älskar inte prinsessor direkt.
- Jag älskar den här prinsessan!
- Jaha.
- Mamma, älskar du bebisar?
- Ja jag älskar bebisar. Och dig älskar jag.
- Mamma, älskar du läkare?
- Eh... Ja läkare är ju bra att ha.
- Mmm. Mamma, älskar du alla människor?
- Nej jag älskar inte alla människor.
- Nähä. Den här älskar jag mamma! (tittar på någon stor leksak i plast som visas i en reklamfilm). En sån skulle jag ha! Jag älskar den! Och den (pekar nu på en körbar bil i plast) älskar jag jättemycket!

"Jag vill vara tre!"

Vi har pratat mycket om ålder på sista tiden, av den enkla anledningen att storasyster gillar det. Så jag var inte särskilt uppmärksam när hon sa till mig tidigare idag att "Jag vill vara tre!". Jag tänkte att hon menade att hon vill vara tre år. Och jag tänkte att det kanske hade något att göra med det samtal vi hade härom dagen om att hon ska sluta med napp när hon fyller fyra. Men jag tänkte att jag ändå skulle höra med henne varför hon ville fortsätta vara tre år gammal. Det var dock inte napparna hon tänkte på.

- Jag vill vara tre. Jag vill inte vara fyra.
- Hur menar du nu?
- Jag vill inte ha lillebror. Jag vill bara ha mamma och pappa.

Älskade vännen...Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga men började så smått förklara att hon förhoppningsvis kommer att vara glad över att ha en bror längre fram i tiden och att vi liksom inte kan göra honom ogjord. Men det kändes inte riktigt som att det tog skruv så jag försökte hitta en annan vinkling.

- Vad skulle du göra om vi inte hade lillebror?
- Jag vill vara ensam med mamma.
- Okej, men vi kan vara ensamma du och jag. Skulle du vilja det?
- Ja. Lillebror ska vara med pappa.
- Vad vill du att vi ska göra du och jag då?
- Jag vill att vi ska pyssla. Inte lillebror! Lillebror ska vara med pappa. Bara mamma och jag ska pyssla.
- Då gör vi det i helgen. (Tack alla högre makter för att det är fredag idag!!) Vill du det?
- Jag vill det.

Så i helgen ska jag dumpa lillebror till sin far så mycket det bara går. Och så ska jag pyssla som bara den. Och kramas!