Dottern har ägnat de senaste nätterna åt att hosta å det rejälaste. Är man förkyld så är man. Jag försöker tänka att jag får vara glad att vi slipper lyssna till ljudet av omonterade balkongräcken som slår i vinden.
Igår tyckte jag att det lät som att hostan hade fastnat lite så jag fick henne att dricka en skvällt Mollipect (här hemma kallat molli-molli) framåt middagstid. Det jag inte hade räknat med var att hon skulle spontansomna i soffan en timme senare, innan hon hunnit komma igång med hostandet. Så istället för en lugn natt utan hostningar kräktes hon ner hela sin säng och låg sedan i vår säng och vispade runt resten av natten.
Idag har hon feber igen och samtliga i familjen är trötta. Nån gång i framtiden kanske jag lär mig att inte ge Mollipect på kvällen. Men än är jag inte där. Uppenbarligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar