Mitt hår är varken tjockt eller glansigt för tillfället. Och det var det inte förra gången heller. Men då tappar jag inte en massa hår av ammandet så det kanske jämnar ut sig i slutändan. Och jag kan inte riktigt se den där lystern i mina ögon. Jag tycker mest att jag möts av en trött blick och viss glåmighet när jag tittar mig i spegeln. Och jag skrider fan inte fram. Jag haltar. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag myser järnet när bebisen sparkar på mig utav bara hundan där innifrån. Även när det är urinblåsan eller revbenet som hamnar i skottlinjen.
Nyvaken och svullen i ansiktet. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar