Där fick du!

Vi sitter helt fredligt och äter middag i stilla ro när dottern tycker att det är dags att droppa bomben.

- Mamma, du är tråkig.
- Eh... va?
- Du är tråkig!

Här nånstans kände jag mig orättvist behandlad och oerhört stött. Jag hade trots allt ställt till med fredagsdisco i vardagsrummet en stund innan. Och låtit henne leka med vatten i köket. Och klistrat och klippt papper så att det kom lim fulla köksbordet. Men så kom jag på att jag är 30 år äldre än henne och kanske borde vara den som agerar vuxet i sammanhanget.

- Hur är man när man är tråkig då?
- Man har ont i benet. Och i handen eller fingret.
- Jaha? (Känner hur hoppet börjar återvända)
- Ja. Och så har man jättejätteont och man måste bandaga på sjukhuset. Då blöder det inte mer.
- Så man är tråkig om man har ont i benet eller handen eller fingret?
- Ja.
- AHA! (Tänk er här att jag ställer mig upp och utropar detta, triumferande. Den vuxna sidan av mig försvann i ett nafs.) Då är jag inte tråkig, för jag har inte ont nånstans!
- Nähä... (Barnet tittar på mig som om jag vore totalt knäpp.) Kan jag få spökvatten nu?