måndag 11 mars 2013

Jag vänsterprasslar!

Jag har sedan någon vecka tillbaka dubbelbloggat. Jag har prasslat på wordpress. Detta helt enkelt eftersom att jag upplever att den är med användarvänlig. Så från och med nu hittar du mig HÄR. Innehållet är detsamma (även om jag inte flyttar med gamla inlägg), det är bara adressen som är ny.

lördag 9 mars 2013

Hurra och tjohooo

Med detta glada utrop vill jag meddela att båda barnen sover i sina sängar sen klockan 20. Eller sina och sina... Lillebror sover i vår säng. Han gillar ju inte det där med att sova ensam. Men eftersom att det är där han sover så antar jag att det får räknas som hans säng. Jag trodde inte att denna dag skulle komma riktigt än. Och jag vågar inte tro att det kommer att upprepas nästan nånsin igen. Men det är onekligen ett trevligt inslag i vardagen.

Så, hur firar vi då denna stora händelse?! Jo det ska jag tala om. Jag började med att gå och handla chips och godis. Riktigt krispiga chips. Såna man inte kan äta utan att bebis som normalt ligger och sover på ens bröstkorg vaknar. Sen dukade jag upp en sjuhelsickes gottebuffé i soffan och slog mig ner bredvid. Sen har jag kollat på melodifestivalen samtidigt som jag förkovrat mig i internetvärlden. Jag har druckit en väldig massa vatten också. Man blir ju törstig av chips.

Vad maken gjorde? Han sitter fortfarande och jobbar efter en hektisk vecka. Men han har hjälpt mig med chipsen och godiset.

Jamen så kom inte och säg att vi inte vet hur man firar!

Självinsikt och att vara objektiv

Herregud, jag har närt en Picasso vid min barm! Vi kommer bli rika när hennes alster går till försäljning. Verkar jag överentusiastisk? Det kan i så fall bero på att det inte gått att urskilja typ nånting alls annat än färg i hennes tidigare alster.

Här har ni en ubåt! Se bara de böljande vågorna och ubåtens tydliga fönster. Ja jag säger då det.

Från bajs till cupcakes

Jag försökte vara en god husmor igår och tänkte baka cupcakes med dottern. Hon förhalade dock processen å det rejälaste. Tanken var att vi åtminstone skulle dekorera dessa cupcakes tillsammans. Men den arma modern fick till slut slava ensam i köket. Eller ensam och ensam... Jag hade en bebis i sele på magen.

Det blev i alla fall vansinnigt gott även om smörkrämen såg ut som bajs ett tag. Nu vill jag ha ett större kök och en bättre ugn så att det går än bättre att baka.




God morgon

Jag gillar som bekant att visa upp mitt vackra anlete på morgonkvisten. Idag känner jag mig särskilt representabel efter nattens prövningar. Många uppvak för amning och en bebis som viftat hej vilt med armarna i sömnen har lett till ett huvud som känns som om jag vrålpartajat hela natten. Känns orättvist då det var länge sen jag ens drack alls.

Nåväl, nu får ni chansen att njuta av min väna uppenbarelse. Huvudvärken gör att jag inte kan öppna båda ögonen ordentligt.

fredag 8 mars 2013

Barnvagnsmarschen

I strålande solsken och med rekordmånga deltagare (enligt rfsu) gick jag med i barnvagnsmarschen. Och båda barnen var med! Så även en vän och hennes bebis. Vi gick nästan hela vägen, för sen började lillebror bli hungrig och storasyster mycket rastlös.

Nu kvarstår en fundering - kan man bränna sig i solen redan?! Min högra kind är väldigt röd och varm. Och jag fattar ingenting!




torsdag 7 mars 2013

Aj, ack och ve

Nu tycker jag allt lite synd om mig själv. Vad jag trodde var någon slags huvudvärk visade sig nyss vara skavsår från glasögonen. Och inga linser har jag heller. Det kanske låter som att jag fått slut på linser, men sanningen är den att jag inte har några linser. Har aldrig haft. Jag har ju trots allt bara varit glasögonbärare i lite drygt ett år. Men nu förstår jag ju varför linser är en bra grej. Så vad gör jag?! Ska jag sätta typ kompresser över näsan? Bomull? Fetvadd? Smörja? Inte smörja? Jag behöver ju ha glasögonen på mig, annars får jag huvudvärk på riktigt. Och det känns inte som något som jag behöver just nu. Herregud såna dilemman jag ställs inför.

Här har ni skavsåret. Man ser även hur jag höjer på ögonbrynen allt jag kan för att släta ut den bekymmersrynka som tycks ha blivit permanent efter de senaste dagarnas prövningar.

Vår och mental hälsa

Det ryktas att det ska bli många minusgrader imorgon, så jag passar på att njuta av dagens plusgrad riktigt mycket. Jag har hittat en solig plats i lekparken. Storasyster är hemma idag med, på hennes egna begäran. Jag tror att vi haft det lite för mysigt i veckan helt enkelt. Men nu är det slut på det roliga. Eller imorgon är det det. Då ska hon åter till förskolan så att jag får behålla min mentala hälsa. Den börjar nämligen svaja efter otaliga diskussioner med storasyster. Dessutom vill jag gå med i barnvagnsmarschen imorgon. Och det tror jag inte hon skulle uppskatta särskilt mycket.





onsdag 6 mars 2013

Fredagsaktivitet för stockholmare

Jag ska ta med bebis och gå barnvagnsmarschen på fredag. På internationella kvinnodagen. Ja, såvida storasyster friskat på sig och är på förskolan vill säga. Men det bådar gott efter dagens aktiviteter. Trots utevistelse, cafelunch och biblioteksbesök är hon fortfarande med i matchen. det är mest jag som är trött nu.

Ni som är föräldralediga - kom och marschera ni med! Kl 11:30 på norrmalmstorg.



Vårhobby

Ge mig en ishacka och jag roar mig i timmar! Älskar att hacka loss vårens porösa iskanter. Åter igen ett vårigt barndomsminne som kom ikapp. Tyvärr har jag ingen ishacka. Nu är mina hälar ömma!

Julafton

En av fördelarna med att få andra barnet är att man åter får chansen att använda (och återanvända) bebiskläderna. Man vet vilken typ av plagg som funkar och vilka man har sparat alla favoriter. Med man menar jag såklart jag. I egen hög person. Nu har vi plockat upp ännu en låda barnkläder från förrådet och för mig är det som rena julafton. Allt känns nytt. Särskilt de plagg jag glömt bort att jag hade.

tisdag 5 mars 2013

Vem bestämmer?

Jag och treåringen har diskuterat mat i dagarna. Hon äter helst bara pasta med köttbullar, korv eller fiskpinnar. Med helst menar jag att hon vägrar äta annat, även om det betyder att hon blir utan lunch eller middag. På förskolan och hos vänner äter hon allt. Den ensidigs kosten leder vissa dagar till stor frustration, inte minst hos mig.

Idag tyckte jag att det passade bra med ris till lunch, inte minst för att det fanns massor med ris över från gårdagens middag. Så jag sa helt sonika att det blir fiskpinnar och RIS till lunch. Ni skulle sett blicken jag fick.

- Nej, pasta och fiskpinnar.
- Nej, det blir ris idag.
- Nej, jag vill ha pasta.
- Mmm men jag bestämmer att det blir ris till lunchen.
- Men då bestämmer jag att det blir PASTA!
- Jag har redan bestämt vad vi äter till lunch. Du får bestämma till middagen.
- Då bestämmer jag att vi äter köttbullar och pasta till middag!
- Okej.

Vi åt lunch och hon åt bara ris. Senare tänkte jag skoja till det med våfflor till mellis men se det gick inte. Hon tänker inte äta förrän det är dags för pasta. Frågan är bara hur jag ska lyckas fixa någon middag då lillebror parkerat sig vid matstationen. För gott, som det verkar.

Fail på den

I fyra dagar har jag gått runt här hemma och hävt ur mig "Nys i armvecket!", "Hosta i armvecket!", "Ha inte ansiktet så nära lillebror!", "Nej, pussa inte på lillebrors händer!" och så vidare. I evinnerlighet. Allt för att han ska slippa bli sjuk. Den där slemhostan kommer nog inte göra sig särdeles väl i lillebrors små luftvägar.

Mina utrop har tagits emot med sval entusiasm, men storasyster har hittills nästan inte hostat rakt på någon annan. Nästan alltså. Så idag, när jag sitter med telefonen fasttryckt mellan örat och axeln samtidigt som jag försöker roa en halvnöjd lillebror lyckas jag själv utföra stordåd för att öka smittspridningen. Jag stoppar i nappen i munnen på honom. Han spottar ut den och jag stoppar in den igen. Han spottar ut den och jag stoppar in den igen. Proceduren upprepas tills jag inser att det är storasysters halvsnoriga napp som jag försöker få honom att ta emot. Jävlar i helvetet, skulle jag kunnat säga. Och det sa jag nog. Bland annat.

Nåväl, nån gång ska väl även liten bli förkyld.

På vift

Vi tar en tur i det vackra vårvädret, som synes. Promenaden är ett resultat av min motvilja att vistas på 65 kvadratmeter med två barn mer än en dag. Om ens det. Det höll dock på att sluta illa då maken gömt mina nycklar. Men ett gäng svordomar senare var de funna - i hans jackficka ! Vagnen kunde låstes upp och så även cykellåset. Nu dödar treåringen snön (hennes ord) och lillebror sover i vagnen.

En livs levande snoozeknapp

Det slog mig imorse - min son är en livs levande snoozeknapp! Han vill ammas en 2-3 gånger per natt. Inför detta ammande börjar han att böka runt i sängen. Han låter lite försiktigt. Han är inte vaken. Men jag vaknar och stoppar i nappen, då blir han lugn. Fem minuter senare börjar han böka igen. Jag vaknar, stoppar i nappen och han blir lugn. Så håller vi på en stund innan jag vaknar på riktigt och ger honom bröstet. Han äter och sover vidare. En väldig skillnad från storasyster som alltid vaknade skrikandes på nätterna.

måndag 4 mars 2013

Hur är det möjligt?!

Kan någon förklara för mig hur det kommer sig att ett spädbarn som inte kan greppa något av djuren i babygymmet nio gånger av tio lyckas greppa min bröstvårta och borra in naglarna i bröstet vid amning? Jag fattar det inte! Det där med att man vill sluta amma när bebisen får tänder har man ju hört, men för att de torterar en?! För det är så det känns. Bebis ligger och äter, släpper taget och ligger liksom bara och myser, för att sedan utan någon som helst förvarning greppa bröstvårtan och fälla ut klorna. Aj aj AJ!

Elefanten får däng

Det ät inte lätt att vara en durrande elefant i ett babygym. Inte när lillebror kommit på att man kan dänga till den. Snart är det inte mycket kvar av den.

Samtal i sjukstugan

Vi sitter vi köksbordet efter att storasyster sovit lunch. Ja, normalt sett sover hon inte på dagen men är man sjuk så är man. Hon har fått en glass för att hålla humöret uppe (både hennes och mitt) och för att man får glass när man är sjuk.

- Jag får inte säga till pappa att jag fått glass!
- Eh...va? Jo du får berätta att du ätit glass.
- Nej, du ska säga till mig att jag inte får säga till pappa att jag fått glass.

Här drar jag mig till minnes en dag härom veckan när jag mitt i eftermiddagskaoset mutade henne med en isglass. Allt för att få lite lugn och ro innan maken kom hem från jobbet. Lite skämtsamt sa jag då att hon inte skulle säga till sin pappa att hon fått glass. Men det var ju inte meningen att hon skulle tro att det finns saker hon inte får berätta för sin pappa. Så jag fick snällt förklara att det inte finns nånting hon inte får säga till sin pappa. Eller till mig. Oavsett vem som säger det. Ja, bortsett från om vi köpt en födelsedagspresent till någon. Då kan man ju låta bli att säga det. Sen gav jag upp förklaringen eftersom att jag höll på att fastna i en massa undantag. Och där föll ju hela poängen.

Storasyster äter upp glassen och börjar sedan spatsera runt i vardagsrummet. Hon hostar ända från tårna.

- Oj, vad du hostar!
- Men jag behöver inte gå till doktorn!
- Nej, du är ju förkyld. Då behöver man inte gå till doktorn.
- Det är lite problem så här... (gestikulerar med händerna) Det är för att jag har ätit snö som jag fått hosta. Jag behöver inte gå till doktorn mamma (hon ser oerhört övertygande ut).
- Nej, vi ska inte gå till doktorn.

Doktorn verkar vara en farlig typ! Eller? Men dit behöver vi inte gå i nuläget. Istället uppmärksammar storasyster att jag bär lillebror i sele.

- Men mamma, du bär honom i gamla selen! Imorgon ska du bära honom i den svarta.
- Varför då?
- Men det är min sele! Jag hade den när jag var liten.
- Ja det hade du. Men sen fick lillebror ärva den av dig.
- Han får inte använda den!
- Men du hade ju de här kläderna när du var bebis (visar lillebrors kläder som han har på sig) också. När du växte ur dem fick han ärva dem av dig.
- Vad är ärva?
- Ja... det är till exempel när man får kläder av ett äldre syskon...eller en kusin. Som du fick av dina kusiner! När de vuxit ur sina kläder har du fått dem - du har fått ärva dem. Din pyjamas har ju dina kusiner haft men vuxit ur. (Funderar här på om jag ska gå in på andra typer av arv men bestämmer mig för att det får vänta.)
- Mmm (här ser man riktigt hur storasyster funderar). Men när jag vuxit ur min pyjamas till jag ge den till kusinen!
- Jo, men han är ju större än dig så det går ju inte.
- Är han större än mig?
- Ja.
- Kan han trycka på rätt knapp när han ska kolla på film?
- Eh...ja.

Så nu är även den nöten knäckt - när man kan trycka på rätt knapp vid filmtittning är man stor. Eller större i alla fall.

Äntligen måndag!

Jag är så glad att vi klarat oss från sjukdomar sedan lillebror föddes. Om jag räknar rätt är det hela 11 veckor. Och det är inte illa pinkat denna årstid! Men nu har dunderförkylningen äntrat vårt hem. Storasyster började nysa och hosta under helgen. Det är snorigt och slemmigt och gnälligt värre. Men ingen feber hittills. Nu håller jag tummarna för att lillebror inte ska bli lika förkyld. I väntan på bättre tider kollar vi film, pysslar, läser böcker och påminner om att man hostar och nyser i armvecket. Och då helst i ens egna armveck.



söndag 3 mars 2013

Huvudfotingarna gör entré

Jag har väntat i över 3,5 år men nu är de här - huvudfotingarna! Hittills har vi fått gissa hej vilt för att se om det är en sol, en hund eller ett hus. Numera är det något enklare. Inte helt lätt, men man har en sportslig chans att gissa rätt. Och det duger för mig!

Här har ni Klocki. Klocki är ett monster som ofta förekommer tillsammans med sin monsterkompis Docki.

Här har vi en spindel.

Och så Klocki och Dockis mamma.

Och det här är tydligen en karta som visar var alla monster och spöken bor.

Sweet dreams

Jag och maken håller på att titta igenom Dexter på Netflix. Jag har bara sett enstaka avsnitt tidigare så det är en ren fröjd att kunna titta på det hela, utan reklam. För er som inte sett serien (här vänder jag mig till mina kära föräldrar) handlar den kortfattat om Dexter, som arbetar som kriminaltekniker och är seriemördare. Men han mördar bara de som mördat andra och kommit undan med det. Då så.

Förutom Dexter kollar jag emellanåt på Horton. Det är en barnfilm. Det är inte jag själv som väljer att titta på den, men jag ska inte sticka under stolen med att filmen är rätt underhållande. Horton är en elefant som ska rädda en hel värld från undergång. Denna värld finns i ett dammkorn.

På dagtid händer det också att jag tittar på Housewifes of...lite vad som helst. Det blir lätt så när man sitter i soffan och ammar. Det funkar ju inte att läsa böcker med en sprattlande krabat i famnen. Alla housewifes dricker vin och tjafsar med sin väninnor. Som även de dricker vin och tjafsar med sina väninnor.

Nu undrar ni säkert varför jag rabblar TV-underhållning. Och det kan man såklart undra. Det är inte menat som tips på helgaktiviteter så mycket som ovan nämnda program är en bidragande faktor till mina drömmar. Jag drömmer nämligen sjukt mycket nu. Egentligen sen lite drygt ett år tillbaka. Drömmarna är nån slags kombination av väldigt skruvad verklighet och fiktion. Det förekommer karaktärer från både TV och verklighet. När jag vaknar vet jag liksom inte vad som hänt och inte. Jag förstår ju att jag inte mördat nån eller att jag blivit mördad, men i övrigt blir det luddigt. Så här går jag runt i nån slags förvirrat tillstånd, halvt oförmögen att avgöra vad som händer i mitt verkliga liv och i mina drömmar.


Dexter Morgan himself.
Horton med sitt dammkorn.
 

lördag 2 mars 2013

Det här med hästköttet

Jag äter kött. Det mesta kött som serveras. Så även hästkött. Men då vill jag veta att det är just hästkött jag äter. Jag vill kunna välja själv. Därför stör jag mig på hela hästkötthistorien. Men mest är jag förvånad över att det verkar finnas så pass många hästar att slakta. Jag trodde att hästar generellt sett var dyra att föda upp, och då inte bara tävlingshästar med fin stamtavla. Och jag trodde inte att den illegala handeln med hästar (typ stulna hästar) var så stor att det räckte för att fylla alla halv- och helfabrikat. Jag tänkte helt enkelt att det skulle vara dyrt att dryga ut köttprodukter med hästkött. Men tji fick jag. Man kan undra vilka hästar det är som finns i våra köttbullar, köttfärsjärpar, köttfärsbiffar och så vidare. Vad de hästarna blivit matade med. Och vad de hästarna fått för mediciner.

Googlad bild av Jolly Jumper, Lucky Lukes häst.

It's back!

En vecka utan Facebook och spel känns inte som någon större uppoffring. Jag kan inte säga att jag saknat det särskilt mycket. Möjligtvis har jag varit lite uttråkad när jag ammat, men det kan jag leva med. Jag tänker helt enkelt fortsätta att vara utan Facebook i mobilen framöver. Det räcker med datorn. Och spelen tänker jag inte leta upp. Nog om det!

Veckan som gått har bjudit på en morgonpigg treåring med många utbrott (över allt och inget), en bebis som bajsstrejkar, ett dygns panik över en eventuell invasion av löss (falsklarm), en hel del promenader och upptäckten att jag börjat gnissla tänder med nytt grepp (ja, eller nytt bett snarare). En rafflande vecka med andra ord!

fredag 1 mars 2013

Lycka är...

...att hoppa i varenda vattenpöl man hittar på vägen hem!


Svärda bort dem bara!

På eftermiddagarna visas barnprogram för lite större barn på barnkanalen. Jag antar att de är anpassade efter barn som går i skolan och som behöver en stunds underhållning innan middagen. Igår eftermiddag behövde jag underhållas en stund innan middagen. Så jag och treåringen satte oss i soffan och tittade på ett program där en flicka (i skolåldern) rymde hemifrån eftersom att hennes pappa bestämt att de skulle flytta utomlands. Allt på hennes födelsedag. När hon var på rymmen gick hon till kyrkogården för att prata med sin mamma som låg begravd där. Så här långt kom inga frågor från treåringen. Men på kyrkogården kom tre tjejer i hennes ålder och rånade henne på hennes nya födelsedagsjacka. Tjejen sprang sen ifrån dem och tjejerna jagade henne genom kyrkogården. Drama.
Och här reagerade treåringen.

- Men vad gör de mamma? Varför tog de hennes jacka?
- Ja...de verkade tycka att de kunde ta den.
- Men så får man inte göra!
- Nej, så får man inte göra.
- Jag kan svärda bort de där dumma tjejerna!
- Jaså?
- Ja, jag ska svärda bort dem!
- Ja, svärda bort de dumma tjejerna du.

Jag förstår känslan. Jag vill ju själv svärda bort alla som är dumma mot barn. Särskilt om det råkar vara mina barn. Men jag uttrycker mig kanske inte just så.

Är allt konst?

Jag satt och kollade på Nyhetsmorgon igår, då de intervjuade en student från konstfack. Denna kvinna håller på med ett konstprojekt om utrotningshotade arter - hur vi människor ser på detta och varför vi värnar om vissa arter men inte andra. Typ så. Och så långt är jag med. För att skapa en debatt runt ämnet har hon bestämt sig för att skapa kolonier med utrotningshotade arter. Och hon har valt flatlöss. Ja, du läste rätt!

Flatlusen är tydligen en utdöende art, allt på grund av ökad frekvens av intimrakning. Jag har svårt att tänka mig att någon sörjer över flatlössens bortgång. Förutom denna konststuderande då. Hon har på något sätt fått med sig ett tjugotal människor som är intresserade av att ta hand om en flatluskoloni (på sin egna kropp!) under en tid. Denna flatluskoloni ska alltså flytta mellan deltagarnas kroppar. Hur själva överflyttningen går till framgick inte av intervjun. Mys.

Ett problem med detta konstprojekt är dock att hitta någon med flatlöss som vill donera dessa. Allt för konsten liksom. Jag vet inte, men jag har svårt att se värdet i detta. Men jag kanske bara är trångsynt och vrång.

torsdag 28 februari 2013

Välkomna hem till oss

Japp, när man kommer hem till oss välkomnas man av blöjor på hallgolvet. Ofta ett helt gäng framåt eftermiddagen. Blöjorna byts lite varstans och kastas därefter mot toalettdörren. Nån gång innan maken kommer hem från jobbet sveper jag ihop dem med foten till en hög och så slänger jag bort dem. Det är glamour!

Barndomsminnen

Den här tiden på året - tidig vår - får jag tillbaka en lyckokänsla från mina barndomsår. Den känslan kommer ifrån att veta att man snart kommer att få plocka fram sin cykel. I kvarteret där jag växte upp kom föräldrarna oftast överens om när barnen fick börja cykla. För så snart ett barn tagit fram sin cykel skulle alla andra göra samma sak.

Jag brukade trampa på iskanterna vid sidan av vägen. Det krasade härligt under skorna. Och då visste jag att det snart vr dags. När cykeln sedan var framme brukade jag även försöka cykla på de iskanter som fanns kvar. Allt för att de skulle smälta bort helt.

Igår under min långpromenad passade jag på att köra vagnen längs med iskanterna. Och så tänkte jag på att jag snart kan ta fram min cykel.

onsdag 27 februari 2013

Lugnet goes tre år

När jag hämtade yrvädret från förskolan igår var det en i personalen som sa att jag alltid är så lugn när jag hämtar. Jag började skratta av detta påstående även om det såklart är positivt om personalen uppfattar mig som lugn. Själv känner jag mig mest som att jag balanserar på randen till galenskap när dottern sätter sig på tvären. Och det där med att sätta sig på tvären gör hon mest hela tiden nu.

Idag är en somlig dag och dottern gör sitt bästa för att driva mig till vansinne. Och när jag är tillräckligt nära galenskapen blir jag själv tre år. Idag har jag hittills hört mig själv säga
- Men jag tycker inte heller att det är roligt att plocka undan disken.
- Jag skiter faktiskt i om du inte äter nån mat.
- Jag vill faktiskt inte läsa för dig heller.
- Nej jag vill inte lyssna på dig heller.

Som sagt, lugnet själv. Men till mitt försvar har dottern bestämt sig för att hon vill vara skitsur ikväll (hennes ord). Så vi matchar varandra väl. Jag har bett maken köpa med sig marabou apelsinkrokant med hem.

Nervös promenad

Det finns få saker som får mig så nervös som människor på vårisar. Idag är det fem plusgrader och strålande vårsol i Stockholm. Och alls som inte jobbar går ut. Av alla dessa människor tycks en hel del envisas med att gå ut på isen. Jag får spatt!

Så, dagens promenad (som blev till en tvåtimmars tur) kantades av en stor dos nervositet. Men vackert var det!




tisdag 26 februari 2013

Toalettbesök med publik

Nej det är inte jag som vill ha publik. Det var treåringen som krävde full uppmärksamhet vid elimination. Och tydligen gick det inte lösa på annat sätt än att jag och bebis satt utanför toalettdörren. Jag kan meddela att resultatet blev klart godkänt, för den som undrar.

DIY för tusan

Jag fick feeling och gick loss på dotterns bord under eftermiddagen. Någon (dottern är starkt misstänkt!) har skrapat med något vasst så att det blivit djupa skåror i bordsskivan. Och det är inte tal om nåt gediget hantverk till att börja med, så att slipa skivan och måla om är liksom ingen idé. Där nånstans slog det mig att jag har en vaxduk som inte används och som skulle passa utmärkt på bordet. Och så var jag igång. Här har ni mitt verk i bilder.



Bordet före


Skårorna i bordsskivan


Här har jag klippt ut en lagom storlek vaxduk.


Så gick jag lös med min vän spikpistolen. "Den låter jättejättehögt mamma!" Allt enligt dottern.


Och så här blev resultatet! Man bör inte titta på bordet från sidan eftersom att jag inte orkade vika in kanterna undertill. De sticker alltså fram lite. Men snyggt blev det.

måndag 25 februari 2013

Har jag sagt att hon älskar mönster?

Och att hon väljer kläder själv? Det blir kanske inte alltid vad man själv skulle önska. Vi gillar helt enkelt olika.

Stockholms mest vårteckensäkra vägg?

Tyvärr är det inte vår husvägg, men här hittar man alltid tidiga vårtecken. Idag snödroppar och krokusknoppar!




Tjoho

Lillebror har varit kvällspigg senaste dagarna. Han är nöjd och glad mesta delen av tiden. Ligger och ler mot oss och visar inga tecken på trötthet. Igår kväll var dock både jag och maken trötta och ville få sova innan midnatt. Så vi gick helt enkelt och la oss, jag med bebis bredvid mig. Han låg och sökte min uppmärksamhet medan jag låtsades sova. Så plötsligt hände det - han somnade! Det hade aldrig, aldrig, ALDRIG hänt med storasyster. Helt otroligt. Med mina upplevelser i ryggen kändes det som högsta vinst. Vore det inte för att storasyster levt rövare sen 04 hade jag kunnat tänka mig fem barn idag.

söndag 24 februari 2013

Vilken dag!

Med strålande sol, nollgradigt och fågelkvitter började vi denna vårvinterdag. Helt underbart väder! Jag har gått runt med vårkänslor och ville knappt gå in från lekparken i förmiddags. Men lillebror behövde amma och storasyster behövde lunch. Därefter packade jag ner lillebror i vagnen för en promenad runt Trekanten. Jag hoppas att det fortsätter så här!

Guten morgen från lekparken

"Mamma jag krattar så får du spela fotboll!"

lördag 23 februari 2013

Då tar vi en Facebook- och spelpaus!

Jag har sålt klart grejer i facebookgruppen så nu finns inte längre några ursäkter. Det är slut på facebookande och spelande i en veckas tid. Spelen har jag tagit bort helt. Det känns verkligen som bortkastad tid! Och jag har ändrat inställningarna på Facebook så att jag inte får notiser om nånting. Kommer det notiser tar jag bort appen helt enkelt. När jag tänker efter kanske det är enklast att ta bort den med en gång så att jag inte råkar titta in. Blogga fortsätter jag med, men det kommer inte synas på Facebook.

Nog om det. Nu stundar fyraårskalas som jag och storasyster ska gå på utan lillebror. Åter till verkligheten!

Dagens tips via en vän

Jag gillar potatismjöl. Inte att äta, men till barnrumpor. Det är perfekt för att slippa röda veck, skrymslen och vrår på grund av fukt. Jag har dock inte hittat ett vettigt sätt att dosera det. Tar man in hela paketet till skötbordet? Doserar man med sked? Med händerna? HUR GÖR MAN?! För en trött småbarnsförälder är det ibland svårt att se det enkla.

Så var jag hemma hos en vän och fick bästa tipset - en kryddburk såklart! Så varsågoda allesammans. Dagens tips för att underlätta mjölandet.

fredag 22 februari 2013

Och vinnaren är...

För någon månad sedan var jag med i en tävling på Magdalena Graafs blogg, där vinsten var ett presentkort på glammom.se. En sida där man kan köpa snygga gravid och amningskläder. Framför allt snygga underkläder. Jag skickade iväg ett tävlingsbidrag med motivering om varför just jag skulle vinna och fick sedan veta att JAG VANN! Idag kom så det slutgiltiga paketet med posten (jag beställde tidigare men var tvungen att byta storlek, något som var väldigt smidigt). Generellt sett är jag skeptisk till att beställa bh'ar utan att prova men det här gick över förväntan. Fick jag välja fritt skulle jag dock se en fysisk butik där man kan prova och sedan beställa via nätet när man har sin storlek.

Nåväl,  jag är mycket nöjd med min vinst. Och jag beställde såklart för mer än de 500 kronor som fanns i vinstpotten. Men det var det värt! Jag får korka upp en flaska bubbel för att fira vinsten.

Mina fina amningsbh'ar för dag och natt, fotograferade på köksgolvet. Jag var nämligen på väg in i duschen (och klädd därefter) och skulle fota i köket när en lastbil dök upp utanför. Så jag kröp ihop på golvet och fotade istället.

För er som ammar eller ska amma inom en överskådlig framtid kan jag tipsa om att Kitty Jutbring nu tävlar ut presentkort på just glammom.se.

Flamingoklänningen

Idag är det fredagsdisco på förskolan. Och då får man ta med sig utklädningskläder. Treåringen deklarerade klart och tydligt innan jag ens stigit ur sängen att hon skulle ta med sig flamingoklänningen. För flamingoklänningen är tydligen det bästa plagget att ha på fredagsdisco. Själv var jag lite tveksam till om hon skulle gå till förskolan överhuvud taget idag eftersom att hon var så gnällig igår att jag misstänker att det är feber på gång. Men eftersom att hon är både feberfri och pigg och för att jag ska iväg på efterkontroll idag så tänkte jag att hon får gå. Vi får se hur det går. Men flamingoklänningen är med henne i vart fall.

Att det är en flamencoklänning vill hon inte kännas vid. Imorse hörde jag hennes far säga att det heter flaMENCoklänning. Hon upprepar flaMINGoklänning gång på gång. Ungefär som när Joey i serien Vänner ska lära sig tala franska.

Ser du vad jag ser?

Barmark!! Så härligt att få fäste under fötterna, utan broddar. Det är så att man får vårkänslor. Trots sju minusgrader...

torsdag 21 februari 2013

Vrakets återkomst

Herregud så min rygg börjat värka! Att amma i konstiga ställningar (nöden har ingen lag), bära på en växande krabat och dess storasyster (åter igen, nöden har ingen lag), dra barnvagn i snömodd...allt bidrar till min ömmande rygg med tillhörande axlar och nacke. Jag är inte dummare än att jag förstår att det hela grundar sig i urusel styrka. Lägg till urusel kondition till det och ni har mig i ett nötskal. Mitt ofrivilliga träningsuppehåll blev betydligt längre än planerat på grund av graviditeten (tack sammandragningar och foglossning för det) och det känns.

Så, nu måste jag ta tag i det hela och det omgående! Ja, helst innan hela kroppen går sönder. Jag måste få tillbaka styrka. Jag vill känna mig stark igen! Ska bara klura ut i vilken ände jag ska börja.

onsdag 20 februari 2013

Ljuvliga morgonstund

Låt mig måla upp en bild för dig.

Du har sovit relativt bra under natten och känner dig allmänt lugn. Du kliver upp med bebisen, säger god morgon till maken och äldsta barnet och börjar ordna med frukost innan det är dags att gå iväg till förskolan. Treåringen vill leka med dig på sitt rum, men eftersom klockan är lite väl mycket förklarar du att du inte hinner leka med henne just nu. Du sätter dig vid köksbordet och börjar äta. Maken säger "hej då" och går till jobbet. Bebisen, som sitter i babysittern, vill helst inte sitta där. Men eftersom att du ska dricka hett kaffe känns det bättre att ha honom där lite till. Så, istället för att plocka upp honom stoppar du in nappen och vaggar babysittern med foten. Treåringen börjar bli otålig och vill verkligen leka nu. Du bestämmer dig för att köpa tid genom att be henne ta med hästarna till bordet så kan ni leka där. Du ställer också ett larm och berättar att när klockan ringer är det dags att klä på sig. Treåringen köper argumentet.

Du sitter nu och dricker ditt heta kaffe, läser tidningen, vaggar babysittern med foten och leker med my little pony-hästar med den lediga handen. Det råder i det närmsta morgonfrid. Klockan ringer och du ber treåringen att börja klä på sig. Samtidigt känner du att det är dags att gå på toaletten. Så, medan treåringen börjar klä på sig i soffan bär du med dig bebis och babysitter till toaletten. Du hinner just så pass kissa klart innan treåringen upptäcker vad som är i görningen och vrålar att hon vill gå på toaletten först. Du förklarar lugnt och sansat att hon får vänta eftersom att du bajsar (ja ni får leva med den detaljen). Här nånstans bryter helvetet loss.

Treåringen sliter av sig kläderna och deklarerar att hon ska bajsa först (att hon inte är bajsnödig hör inte till historien). Du förklarar åter att hon snällt får vänta. Treåringen hoppar nu på hallgolvet och rasar så att bebisen blir rädd och börjar gallskrika. Du ber henne lugna sig ner, samtidigt som du vaggar babysittern med foten, pillar in nappen och försöker bajsa. Samtidigt. Allt förlöper väl och du tvättar händerna, något som inte ses med blida ögon av treåringen som nu fullkomligt vrålar att du ska sätta dig och bajsa igen och därefter "ta bort plumset" så att hon får bajsa först. Du förklarar att det inte är läge att försöka bajsa igen och att plumset med fördel spolas bort, men att toaletten nu är ledig och att hon får göra vad helst hon behagar där inne. Bebisen är fortfarande upprörd över tillslaget och du försöker lugna honom, samtidigt som du bäddar ner honom i vagnen inför färden mot förskolan.

Treåringen rusar åter till hallen, fortfarande naken, och säger att någon förskola tänker hon minsann inte gå till. Nånsin. Du önskar att du inte hade några barn. Du inser att allt krut måste läggas på att få treåringen hyfsat beskedlig så att ni tar er iväg och så att alla överlever dagen. Genom mutor med hallon-jordgubbs-tuggummi, napp, snuttis och en berättelse om små små kaniner lyckas du få på barnet kläder och ytterkläder. Du andas ut några sekunder för att sedan försöka få ro i bebisen, som vid det här laget börjat bli hungrig. Du bestämmer dig för att han nog klarar sig den korta biten till förskolan och hem igen, slänger på dig en jacka och släpar med barn och vagn genom trapphuset. Treåringen förklarar att hennes fötter längtar till förskolan och du tänker att det var väl en jäkla tur, för hade fötterna längtat hem igen är det möjligt att du grävt ner dig i snön och tinat fram mot våren. Dessutom har bebisen somnat av utmattning och du tackar valfri gud för detta.

Det här, mina vänner, är en helt vanlig morgon.

tisdag 19 februari 2013

Dagsform mätt i antal barn

Jag (och även min man!) sa för några veckor sedan att om barn kan vara som lillebror kan jag tänka mig att ha fem barn. Och vissa dagar känns det verkligen så. Jag skulle inte vilja utsätta min kropp för ytterligare tre graviditeter, men om man bortser från den lilla detaljen så skulle det gå. Men det varierar från dag till dag. Och från timme till timme. Det är himmel och helvete om vartannat. Så nu mäter jag dagsformen efter hur många barn jag kan tänka mig att ha.

En bra dag är det fem som gäller. En dålig dag bara ett. Eller rent utav inget barn alls. Fast det tåget gick ju för 3,5 år sedan. Idag har jag inte hunnit känna efter hur många barn jag vill ha. Men efter en natt med helt ok sömn skulle jag säga tre.

Hur mycket är för mycket?

Jag har på sista tiden funderat mycket över mitt dator- och mobilanvändande. Och då framför allt mobilanvändandet. Sedan jag skaffade min smartphone ägnar jag alldeles förfärligt mycket tid åt facebook, diverse spel, twitter, mail och att slösurfa. Det är alldeles för enkelt att plocka fram mobilen. Den har man ju alltid med sig (och med man menar jag i detta fall JAG). Jag kommer ofta på mig själv med att sitta och kolla i mobilen när jag leker med dottern. Det känns inte alls bra. Inte det minsta. Jag vill vara en närvarande förälder.

Så vad hade jag då tänkt att göra åt detta? Jag behöver ju min mobil! Vad jag däremot inte behöver är alla appar. Jag behöver inte spela och jag behöver inte kolla facebook. Mina vänner vet ju var jag finns (i mobilen...) och kommer att kunna nå mig ändå, tro't eller ej. Jag tror att lite mobil- och datorfri tid är lösningen på det mesta. Till att börja med tänkte jag kapa allt. Åtminstone nån vecka. Dock inte bloggandet. Det tar i ärlighetens namn inte särskilt mycket tid i anspråk. Och det ger mig väldigt mycket. Till skillnad från exempelvis facebook. Därefter blir det starkt reducerad nättid.

Men innan jag sätter igång behöver jag avsluta mina försäljningar via en facebooksida (såklart). Men efter det, då jäklar!

Och så lite vardagslycka på det

Har lyckas byta blöja utan att ha en ren blöja till övers efteråt. Och till råga på allt är min nya stekpanna helt fantastisk. Alltså snacka om att vara framgångsrik både intellektuellt och materiellt!

Förvirringen som uppstår...

...när man precis bytt blöja på bebisen och upptäcker att den rena blöjan ligger bredvid. God morgon?!

måndag 18 februari 2013

Hur är det möjligt?

Jag är oerhört fascinerad av treåringens förmåga att prata sig själv till sömns. Jag menar, ena sekunden pratar hon oavbrutet om vad hon och en kompis gjorde när de var i Kylarköping (Cars) och näsa är hon tyst. Och så har hon somnat. Jag kan förstå om hon somnat av MITT pladdrande, men av sitt eget? Hur är det ens möjligt?!

Stöd barnmorskornas kamp!

Jag har två förlossningar bakom mig, 2009 och 2012. Två förlossningar som var väldigt olika varandra. Båda gångerna var jag på SÖS. Och båda gångerna mötte jag (med enstaka undantag) fantastisk personal. Och otroligt närvarande barnmorskor. Detta trots att jag vet att det vid båda tillfällena var fullbelagt på både förlossningsavdelningen och på BB. Men det var inget jag märkte något av där och då, allt tack vare otroligt professionell personal.

Jag har ju bara mina egna upplevelser i bagaget. Och jag vet inte hur mycket tid det är önskvärt att en barnmorska tillbringar i förlossningssalen, sett ur en barnmorskas synvinkel. Själv kände jag att det viktigaste var att någon var på plats under krystskedet. Det är ju då jag behöver som mest konkret hjälp. Och det fick jag. Visst, första gången fick jag vänta på EDA lite väl länge. Men då fick jag också förklarat för mig varför det dröjde (akuta kejsarsnitt gick före)(känns rätt logiskt). Men på det stora hela fick jag vad jag behövde av personalen.

När jag läser om barnmorskornas uppror för en bättre arbetsmiljö med möjlighet att tillgodose en säker förlossningsvård blir jag mörkrädd. Och jag förstår att de ryter ifrån. För det ska inte handla om ren och skär tur hur ens förlossning går. Vi förtjänar alla - barnmorskor som födande mödrar - en trygg och säker förlossning. För er med facebook - kika in här. Så här får det inte vara.

lördag 16 februari 2013

Gårdagens muta

Jag antar att jag får skylla mig själv. Jag sa att hon fick välja vilken tidning hon ville. Och det gjorde hon. En Barbie tidning. Med tillhörande gymkort, mobiltelefon och smink. Hon tror dock att det är ett kreditkort och en "ritgrej". Inte för att jag vet om det är så mycket bättre. Det är enligt tidningen "nya saker för din handväska". Jag behöver nog inte gå in närmare på vad jag tycker om tidningen.

Mutan var till för att hon skulle sitta på toaletten längre stunder. Återstår att se om köpet fungerar så att det kommer nånting gott ur det hela.


fredag 15 februari 2013

Jag försökte i alla fall

En plogbil skådades sent igår kväll i vårt kvarter. Detta gav mig hopp om möjligheten att ta en promenad med barnvagnen och inte bärselen idag. Sagt och gjort - barnet bäddades ner och vi traskade iväg. Jag hade några ärenden på vägen och tänkte mig därefter en lång tur mot Vinterviken och sen runt Trekanten. Allt för att testa mitt bäcken. Härligt!

Trottoaren var välplogad och vagnen gick att styra utan problem. Ända tills att jag gått som längst bort på promenaden och började känna av ett skavsår på lilltån. Därefter vaknade bebis och tyckte att han åkt klart. Darn! Jag tog mig hem genom att utföra nån slags hoppsasteg. Måste ha roat en och annan människa lägga vägen, men det bjuder jag på.

Bilden nedan tog jag strax innan jag kände av skavsåret. När jag kände mig pigg och rätt stark. Men det gick snabbt över.

torsdag 14 februari 2013

Nära ögat

Jag höll på att begå ett stort misstag tidigare idag, när jag och barnen satt och kollade Bärgarns historier. Bärgarn fajtades med monstertruckar. Storasyster passade på att ställa en fråga medan jag ammade och således inte var fullt fokuserad på vad hon egentligen frågade.

- Varför kallas han Glassmonstret?
- Därför att han är en glass... eh... därför att han har glass.
- Jaha.

Herregud, hade ju kunnat gå hur illa som helst! Hon vet inte vad en glassbil är. Och hon vet inte att det är en glassbil som stannar precis utanför oss med jämna mellanrum. Jag tror att det skulle bli för mycket för henne att hantera. Så jag tänkte vänta med att berätta det hela tills hon är myndig om inte längre.

Glassonstret - en glassbil!

Jamen vad använder ni spjälsängen till då? Va?!

Bebis vill inte komma i närheten av spjälsängen. Han vill komma i närheten av mig! Och det får han ju såklart göra. Han och jag sover som två sillar i en ask på vår sida av sängen. Och spjälsängen står således tom. Eller tom och tom... Tom på barn i alla fall. Den fungerar däremot utmärkt för förvaring av det mesta. Ett babygym, en sovgunga, lite amningsinlägg, blöjor (oanvända då, nån ordning får det vara!), en bettskena, lite leksaker, några filtar och nappar och mobilladdare. Ja, mycket får plats! Det gäller att optimera förvaringen när man bor i en stockholmslägenhet.