torsdag 31 maj 2012

Har jag sagt att jag älskar blocket?

Nu är jag igång på allvar. Här ska köpas och säljas! Jag ser fram emot ytterligare en förrådsrensning så att jag kan lägga ut lite mer annonser. Dags att göra sig av med sånt jag tror mig behöva och fylla eventuella tomrum i själen med nya saker!

Vi har spontanshoppat ett köksbord och stolar. Eller jag vet inte hur mycket spontanshopping det rör sig om egentligen med tanke på att vi (mest jag) letat ett tag. Det spontana i det hela är väl att det blev ett helt annat slags bord än vi letade efter. Jag lurade med mig en halvkrasslig make och ett exalterat barn till Kungsholmen så snart maken kommit hem från jobbet. Väl framme bestämde vi oss för att det blev ett köp. Vi baxade in bord och stolar i bilen (där och då älskade jag vår gamla, gamla mazda) bara för att inse att det inte fanns plats kvar för oss tre. Bara två. Jag förstod att det var jag som skulle få ta tunnelbanan hem och traskade snällt iväg medan vårt nya köksbord med tillhörande stolar åkte hemåt.

Nu har vi två köksbord och åtta stolar. Hälften av sakerna ligger nu ute på blocket. Och jag förstår att jag åter lagt ut saker för billigt. Jag har fått vansinnigt många telefonsamtal, sms och mail. Det första kom i samma stund som annonsen lades ut. Men jag tänker att det viktigaste är att jag slipper slänga vårt gamla bord. Tänker jag så slipper jag ångra att jag inte la på några hundralappar på priset. Istället siktar jag in mig på nya saker att sälja!

Så här såg bordet ut innan barnet kom till världen. Nu har vi definitivt inga dukar på bordet. Eller höga ljusstakar. Nu blir det en slipbar bordsskiva istället.

måndag 28 maj 2012

Pimp my ride

Någon har gått loss på mitt smyckeskrin. Vagnen är på god väg att kläs i halsband och örhängen. Det kommer bli tokbra det här! 



Hur kan det ens finnas normala människor utanför Sveriges gränser?

Jag är väldigt glad över att jag bor just i Sverige sedan jag fått barn. Jag gillar föräldraförsäkringen skarpt och är tacksam över att ha möjlighet att vara hemma med mitt barn och samtidigt få behålla jobbet. Att man dessutom får ersättning för det är helt förträffligt! Och jag skulle inte vilja byta ut den biten för nåt i världen. Jag gillar också att förskolan och skolan är näst intill gratis och en väldans massa andra saker.

Men mitt i allt detta som är så bra finns många starka röster som fullkomligt skriker ur vad man får och inte får göra. Människor som vet och kan allt. Helst av allt ska man vara hemma med sitt barn i två år innan det ens får nosa på förskolan. Och barnet får absolut inte lämnas bort några timmar. Annars förstörs anknytningen till föräldrarna och man har skickat barnet raka vägen in i missanpassning. Det fattar väl vem som helst. Barnet ska somna klockan 19 på kvällen. Och nåde den som tar med sitt barn på tunnelbanan på kvällstid. Eller försöker sig på en kvällspromenad med barnet i vagnen. Usch och fy! Alkohol smuttar man inte på så länge man har småbarn. Nåde den som vill ta ett glas vin till maten eller ett glas rosé i solen. Och tar man en helkväll ute med sina vänner medan barnet är i tryggt förvar i hemmet borde man bli av med vårdnaden. Typ.

Den självklara frågan blir då hur det överhuvudtaget kan finnas människor i andra delar av världen? De måste ju samtliga vara missanpassade (om de ens överlevt vill säga) med taskig relation till sin familj. Jag bara undrar.

fredag 25 maj 2012

Det där med sömnen

När vi fick barn för närmare tre år sedan hade jag under flera månader sovit sisådär. Alla som varit gravida någon gång under sitt liv har gissningsvis upplevt hur sömnen påverkas negativt i takt med att magen växer. Jag var inget undantag. Men som sagt - barnet kom och sömnen blev uppdelad i etapper. En kvart här och tre timmar där. Man skulle sova när barnet sov sas det. Jag var så uppfylld av detta barn att jag inte riktigt insåg hur länge det skulle dröja innan jag fick sova ostört igen. När jag efter ett par månader sakta men säkert började inse detta drabbades jag näst intill av panik. När i hela helvetet skulle jag få sova igen?!

Jag förstod ju att de flesta barn sover bättre med tiden. Till slut slutar även den mest snuttande bebisen att snutta på nätterna. Det mest vällingälskande barnet ratar till slut flaskan. Och den ihålligaste nattvandraren slutar att vandra. Bara man ger det tid. Men varje dygn kan kännas som ett år för en trött småbarnsförälder. Och det är svårt att se nåt slut på det hela.

Numera sover vårt barn bra om nätterna. Såvida hon inte är sjuk, drömmer mardrömmar eller störs av ljuset. Ungefär som alla barn. Och jag njuter som bara den av varje natt jag får sova ostört tills någon kommer tassandes in i sovrummet och med bestämd röst ber mig gå in i köket och fixa välling.

torsdag 24 maj 2012

En förvirrande värld

Under helgen i Köpenhamn började jag läsa en bok som jag köpte i all hast på Arlanda. Det är den senaste boken i serien om Maria Wern, skriven av Anna Jansson. Jag behövde något tillräckligt spännande och samtidigt lättläst för att läsa vidare. Och det fick jag. 

Problemet när jag läser böcker är att de tar sig in i mina drömmar. Inte på ett otäckt vis. Bara tillräckligt för att jag i vaket tillstånd har svårt att veta vad som hänt i boken/drömmen och vad jag läst på kvällstidningarnas löpsedlar. Jag fastnar helt enkelt så i böckerna att jag har svårt att släppa det hela. Så när jag för en stund sen kikade in på expressen.se kunde jag inte för mitt liv förstå varför hela landslaget begett sig till Gotland. Det verkar ju farligt där. Nu tog det inte många sekunder innan jag var åter i verkligheten. Men de sekunderna var något förvirrade.

Jag ser det trots allt som ett positivt tecken att jag åter har tillräcklig ro i kroppen att läsa böcker.

Frukost på balkongen


Äntligen! Efter många långa månader kan vi äntligen använda den. Vi har än så länge inga möbler, men ett liggunderlag och en frukostbricka duger fint för stunden.

onsdag 23 maj 2012

Underbara dag!


Idag är det en sån där underbart varm försommardag med sol och 20-nånting grader. Så nu vet ni som inte får vara utomhus det med. Jag och det sjuka barnet har parkerat i lekparken där hon roar sig med att möblera om i sandlådan och baka äppelpajer. Balkongen är nämligen för varm idag. Jag har inget mer onödigt vetande att komma med för stunden.

Pallprojektet

Jag bestämde mig för att ta tag i en av alla påbörjade hemmaprojekt dagen till ära. Den något slitna pallen i köket, som dessutom fått en och annan färgfläck när jag målade om i sovrummet, behövde slipas och målas. Eftersom att den här pallen skulle ha målats för nåt år sedan fanns all färg redan hemma, väntandes på att användas. Jag började rota bland alla färgburkar. Det börjar bli några stycken efter alla mina påbörjade projekt så det tog en stund att hitta rätt. Eller nästan rätt. Jag har tydligen slängt den färg jag skulle använda som grundfärg. Den måste ha hängt med till återvinningscentralen efter sovrumsmålningen. Känns bra att ha slängt en helt oöppnad burk med färg. Så går det när tankarna är på annat håll.

Det blev helt ok trots allt. Även om det krävdes grundfärg och därefter fem lager färg för att täcka fanskapet.

Före

Efter

tisdag 22 maj 2012

Det gäller att vara tydlig

Helgen i Köpenhamn har varit alldeles otroligt trevlig och avkopplande. Det var länge sedan vi hann träffas och prata till punkt. Flera gånger om dessutom. Vi har passat på att åka turistbåt, bränna oss i solen och shoppat lite för mycket. En lyckad helg med andra ord.

Jag har dock lite svårt med danskan. Jag är trots allt uppvuxen i norrland och danskan var väldigt avlägsen under min uppväxt. Så det har blivit ett och annat missförstånd. Och har man väl börjat prata svenska känns det onekligen märkligt att gå över till engelska mitt i samtalet. Höjdpunkten var när jag gick in för att med tydlighet förklara för mannen i receptionen att vi ville ha extra kuddar till rummet. Jag artikulerade och "ritade" en kudde med händerna. Mannen i receptionen visade sig vara svensk.

Nu är jag åter i vekligheten och har ett febervarmt barn sovandes bredvid mig i soffan.

Lite sightseeing blev det såklart.

fredag 18 maj 2012

Nu rymmer jag!

Jag passar på innan man och barn kommer hem och flyr landet. Resan som går mot Köpenhamn skulle ha gått av stapeln förra sommaren, men min sjukskrivning kom ivägen. Men nu jäklar! Det blir en helg med god mat och dryck, spatserande, shoppande, sovmornande, hotellfrukost och en massa prat. Mycket efterlängtat och välbehövligt.

Framgooglad bild. Tror inte vi får fullt lika fint väder som här.

torsdag 17 maj 2012

Jag blir inte det minsta provocerad av hen

Nu är det här förvisso inget rykande hett ämne, men det diskuteras likväl fortfarande i fikarum, vid middagsbord, på twitter och allsköns sidor på nätet. Så jag tar tillfället i akt och skriver några rader jag med.

För jag kan inte för mitt liv förstå vad det är som är så provocerande med ordet hen. Jag ser inte hur det skulle kunna hota mitt barns självbild. Hur det skulle förvirra henne. Jag förstår inte hur det skulle kunna förvirra något barn med ett ord som är könsneutralt. Det är bara ett ord.

Jag ser däremot ett och annat användningsområde för detta ord och jag ska nämna ett. Härom dagen pratade jag med en ny kollega om rutiner runt läkarronder. Det i sig är ett ämne som går att diskutera länge och väl, särskilt på min arbetsplats. Men nu ska jag inte grotta ner mig i det för då kommer jag aldrig upp till ytan. Jag förklarade för min kollega hur hen skulle gå tillväga för att få tag i dessa läkare om de inte dyker upp för att ronda. "Läkaren dyker inte upp för att han... ja eller hon...står och opererar eller sitter i mottagning..." hörde jag mig själv säga. Jag höll en lång monolog om det där med att få tag på honom eller henne tills jag ledsnade på mig själv. Inte bara för monologen själv (den var både tråkig och poänglös), utan för att jag envisades med att säga just han/hon, honom/henne. När det finns ett enkelt ord som är fullt gångbart. Jag ska ta tag i det hela tills nästa gång jag håller monolog.

Nej, hen kommer inte att sudda ut våra kön. Det är inte heller det som är vitsen med ordet. Att göra oss könlösa. Det är ytterligare ett ord att ta till när man inte vet könet eller där könet helt enkelt inte spelar någon roll för det man säger. Det är dessutom ett ord för de personer som inte känner sig bekväma med att bli kallade vare sig han eller hon. Vad är det som är så provocerande med det?

Självvald ensamhet när den är som bäst

Att det inte är det minsta roligt att känna sig ensam tror jag att alla kan skriva under på. Vad som däremot är alldels underbart är när man är ensam av eget val. Jag älskar att gå runt i vår lägenhet när den är alldeles tyst. Att kunna välja att lägga mig på soffan en stund, äta i lugn och ro, sätta mig på balkongen (hurra!), läsa en bok eller när jag ledsnat på tystnaden kunna lyssna på den musik jag vill. Allt utan att någon lägger sig i. Och när jag känner för att umgås ringer jag en vän.

Jag har just lämnat av man och barn på flygplatsen, så nu befinner jag mig mitt i en självvald ensamhet. Jag tänker lyssna på musik på lite för hög volym och måla möbler. Och om jag känner att jag blir överväldigad av krafter kanske jag planterar om våra stackars blommor. Det börjar bli väldigt många år sen sist. När jag tänker efter är det nog inte en endaste av våra nu levande blommor som någonsin blivit omplanterade. Jag får se om den där kraften dyker upp.

tisdag 15 maj 2012

Ännu en glamourös dag

Vissa dagar önskar man sig mer tillbaka till sängen än andra. Idag var förvisso själva arbetsdagen trevlig. Men därefter började det gå utför.

Jag gick ut hårt med att försöka handla på ICA utan vare sig visakort eller kontanter, med ett hungrigt barn i vagnen. Därefter gick vi hemåt tomhänta. Jag fick slänga åt henne ett äpple för att vinna tid och hittade till min stora glädje pannkakor med tillbehör i kylen. Detta gladde inte barnet som hällde ut de tillhörande blåbären på matbordet/golvet för att sedan endast äta upp grädden. Själv åt jag havregrynsgröt. Därefter ägnade hon en lång stund åt att härma allt jag sa. Sen var hon åter hungrig och ville ha välling. Jag ville helst att hon skulle göra natt. Jag stoppade vällingflaskan i micron och barnet ville öppna luckan när det plingade. Sagt och gjort - det var bara det att micron välte när hon öppnade luckan och vi hade snabbt välling över både oss och hela köket. Så istället för att mysa i soffan skurade jag köket med välling droppandes från håret medan barnet satt i badbaljan.

Nu luktar det sur mjölk i köket (trots skurande) och jag längtar efter sängen. Men barnet är djupt inne i leken och visar inga tecken på att vilka somna den närmsta timmen.

Den delikata havregrynsgröten. Det är pumpakärnor i. Inte snorkråkor.

måndag 14 maj 2012

Så klart!

Jag räcker vällingflaskan till barnet.
- Varsågod!
Barnet smakar på vällingen och tittar på mig.
- Kall!
- Jaha...(jag smakar på den) Men den är ju varm! Vill du ha den kallare?
- Nej.
- Nej. Hur vill du ha den då?
- Lagom!

Dags för tant att gå och lägga sig

En jobbhelg är till ända. Jag har på något underligt vis lagt mitt schema så att jag jobbar var annan helg hela våren. Hur jag tänkte runt det känns inte som någon vidare idé att klura på. Man blir lätt dagvill när man jobbar oavsett hur röd en dag må vara. 

I lördags kväll när klockan närmade sig 22 promenerade jag mot Slussen för att äntligen få åka hem och sova. Jag slogs av att det var osedvanligt mycket folk i rörelse. Uppklädda var de också. En och annan vinglade. När jag närmade mig spärrarna blev jag irriterad av hur många det var som stod ivägen. Alkohol luktade de också. Jag funderade över om det är examenstider redan. Så kom jag på att det var just lördag. Och att den här tanten nog behövde gå och lägga sig.

Nåväl, idag börjar min helg som består av en dag. Jag ska sätta mig i ett fönster och titta på min halvdöda orkidé som slagit skott eller nåt sånt.

fredag 11 maj 2012

Snabbstädning gone bad

Jag är en vän av oplanerade gäster, eftersom jag då får tillfälle att sabbstäda. Men en förutsättning för att hinna städa är några (helst 30) minuters försprång. Härom dagen hämtade jag och grannen barnen samtidigt från förskolan. Barnen ville leka och jag välkomnade dem hem till oss. Eftersom att jag gick till jobbet i okristlig tid den morgonen hade jag ingen aning om hur det såg ut där hemma. Men jag behövde inte oroa mig.

Redan i hallen möttes vi av gårdagens bajsblöja i en hundpåse. Man kan säga att det inte luktade vårblommor nånstans i lägenheten. Efter att ha slängt ut påsen i soporna och öppnat de flesta fönster såg jag att barnet tydligen hade flyttat ut ungefär hälften av sina leksaker till vardagsrummet. Vi snubblade över docksängar, garage, gosedjur och vagnar. Strumpor, trosor, byxor och tröjor låg huller om buller efter morgonens försök till påklädning. Av barnet alltså. Hon kan nämligen inte tänka sig nåt värre än att ta på sig de kläder man själv plockat fram till henne.

Nåväl, jag var glad över vårt andra sovrum och sopade snabbt in kläder och skräp där för att sedan stänga dörren - som nystädat! Sånär som på bajslukten då.

torsdag 10 maj 2012

Äntligen någon som uppskattar min bajshumor!

Barnet har förstått det roliga med kiss- och bajshumor. Som jag väntat på detta! Vardagliga situationer livas bäst upp med humor.

- Vad tycker du att vi ska äta till middag idag?
- Baaaajs! (följt av en skrattattack som pågår i fem minuter)

- Mamma kan jag få mer bajs* på maten?
*ketchup

Tycker hon att jag är lite för ouppmärksam sätter hon igång med att sjunga en sång som går ut på att hon ska bajsa på sin mamma. Vi har helt enkelt lite roligare här hemma numera. Enligt mig och dottern alltså. Hennes far är inte lika road av vår humor.

onsdag 9 maj 2012

Det där kosläppet

I lördags var vi på kosläpp. Det ägde rum i närheten av Tystberga, utanför Nyköping. Efter att ha krupit fram med bilen i en lång kö i många kilometer parkerade vi ute på en åker. Det var vi och ungefär femtiotusen andra vuxna och barn. Och barnvagnar. Vi ville inte vara sämre så även vi rullade oss fram över tuvor med barnvagnen. Vi hann fram till hagarna lagom till att en man deklarerat i högtalarna att nu skulle minsann hela 60 kossor släppas ut. Vi väntade med spänning på den skuttande horden. Och snart såg vi de första kreaturen komma springandes mot hagen. Jag undrade i mitt stilla sinne vad som skulle hända om en stackars ko snubblade och ramlade över stängslät. Det var inga 60 kossor som kom. Det var väl 20. Men de skuttade sig fram tills de befann sig bland det gröna gräset i hagen.

Sen blev alla bjudna på kanelbulle och mjölk. Barnen fylldes även med frukt och kex för att inte hungra ihjäl. Folket vallfärdade därefter upp mot stallet för ponnyridning, blomsterförsäljning och säkert lite annat smått och gott. Vi bestämde oss för att lämna de femtiotusen andra till sitt öde och åka hem för att grilla korv. Det borde väl inte vara helt omöjligt att få besöka en bonde någon gång i framtiden. Det känns som att det kan ge mer. Men det var trevligt att se de glada kossorna under den minut det tog för dem att springa ut i hagen.

Vad de här två kossorna pysslar med vet jag inte, men man kan ana sig till ett litet skutt i vart fall.

Hur sammanfattar man nio år av ens liv i några korta meningar?

Jag mötte en gammal vän på tunnelbanan igår. Vi hade inte setts på nio år. Som vanligt när man träffar någon som man inte pratat med på så lång tid så undrar man vad som hänt sedan sist. För man vill ju veta. Och här blir det klurigt. För hur jag än försöker är det fullkomligt omöjligt att sammanfatta nio år i några korta meningar. Det har hunnit hända så mycket stort och smått att det blir svårt att sålla. Så jag hamnar i en av två ytterligheter.

Antingen berättar jag så lite att den personen jag möter inte vet mer om vad jag haft för mig sedan sist än innan vi sprang på varandra. Eller så berättar jag om höjdpunkterna med de gångna åren. I det sista fallet låter det mest som att jag försöker briljera. Typ som vid en anställningsintervju. Inte med mening, men det finns liksom ingen tid att gå in på tråkigheter som sjukdom, sjukskrivning och olycka. Det är mer komplext än att berätta om jobb, barn och giftermål.

Så jag berättade om jobb, barn och giftermål. Min vän berättade detsamma. Sen fanns ingen mer tid. Barn skulle hämtas på förskolan och mat skulle handlas. Så vi skildes åt med ett "ha det bra". Och nu har vi koll på några av höjdpunkterna i den andres liv de senaste nio åren.

torsdag 3 maj 2012

Jag mötte Bambi


På genvägen mot tunnelbanan mötte jag vad jag trodde var en katt. Vid en närmare titt såg jag att det var två rådjur som latade sig i solen. Nu börjar fästingsäsongen på allvar!

Ibland älskar jag inte riktigt SL

Tänk dig följande scenario - det är småkyligt ute. Du är lite sen till jobbet och går med raska steg mot närmsta tunnelbana. Du åker ner under jord och ser ett tåg som just kommer in till plattformen. Du springer sista metrarna och hinner precis innanför dörrarna innan de stängs. Du ler i triumf. Det är fullt i vagnen men du ser en sittplats en bit bort. Det är trots allt ett antal stopp kvar innan du är framme så du vill gärna sitta ned. Du går mot sittplatsen och blir glad när du inser att du hinner norpa den före någon annan. Du känner dig lite frusen. Du sätter dig ner och väntar på att känna hur sätet värms upp. Men den där varma känslan infinner sig aldrig. Istället känner du hur din ändalykt blir allt kallare.

Här nånstans ler du definitivt inte längre. Nu inser du istället att sätet du sitter på av en eller annan anledning är vått. Det kan vara allt ifrån vatten, kaffe, coca cola, välling, kiss eller kräk. Du har inte möjlighet att vända hemåt och skrubba dig ren från okänd vätska och bränna byxorna på bål. Och du har ingen större lust att försöka lista ut av vilken anledning sätet är vått. Istället reser du dig upp och står tills du kommer fram. I dina numera fuktiga byxor. Och du förbannar hela kollektivtrafiken och funderar åter på att börja cykla till jobbet.

onsdag 2 maj 2012

Jag är en blocketnörd

Det finns alltid något att leta efter på blocket.se. Eller att sälja. Jag gillar att göra båda delarna. I helgen sålde vi våra fina men väldigt opraktiska soffbord. Det där med tre ben var en bra idé tills det kom in barn i vårt liv. Sen blev de en livsfara. Men nu är de ett minne blott och istället står en brudkista (som väntar på att målas) framför soffan.

När vi sålt något börjar jag såklart att leta efter något nytt att köpa. Och den här gången är det ett matbord jag är ute efter. Jag vill ha ett runt matbord med iläggsskivor så att det går att äta middag mer än fyra personer samtidigt. Bordet får gärna vara lite äldre. Tyvärr är min man av en annan åsikt så nu letar jag efter ett bord med raka (men runda) linjer, utan krusiduller.

När man letar bland annonserna hittar man en hel del fint. Man hittar också en hel del jättefula saker. Och så dyker det upp annonser som man läser och undrar hur den som utformade det hela egentligen tänkte. Idag ramlade jag över en annons som utlovade ett runt matbord i vitt samt diverse annat smått och gott. Jag klikade mig fram och möttes av denna bild.


Jag blev väldigt nyfiken på vem som ligger bakom annonsen. Vem plastar in sitt matbord? Och varför? Jag undrar såklart över hur resten av hemmet ser ut. Är soffan inplastad? Sängen?! Jag får nog leva i ovisshet. Och klickar mig vidare till nästa annons.

tisdag 1 maj 2012

Magnolian blommar!


I en av närområdets solsäkraste lekparker finns två magnoliaträd. Idag, lagom till första maj, har de börjat blomma.

Uppvisning i lekparken

Ett säkert vårtecken är skrubbsår på små händer och knän, blåmärken på smalben samt en och annan skadad tånagel. Mindre kläder betyder mer skador. Och en hel del blåsande, pussande och plåstrande. Det hör liksom våren till.

När barnen sedan träffas i lekparken börjar de med bekymrade miner att dra upp tröjärmar och byxben för att visa sina skador. Det ska tittas och jämföras. Pekas och ojas. Den ena har värre skador än den andra. Och så den tillhörande berättelsen om hur det hela gick till - sprungit för snabbt i nedförsbacke, snubblat i gruset, hoppat ner från en sten eller ramlat med cykeln. Det är otroligt underhållande.