måndag 28 maj 2012

Hur kan det ens finnas normala människor utanför Sveriges gränser?

Jag är väldigt glad över att jag bor just i Sverige sedan jag fått barn. Jag gillar föräldraförsäkringen skarpt och är tacksam över att ha möjlighet att vara hemma med mitt barn och samtidigt få behålla jobbet. Att man dessutom får ersättning för det är helt förträffligt! Och jag skulle inte vilja byta ut den biten för nåt i världen. Jag gillar också att förskolan och skolan är näst intill gratis och en väldans massa andra saker.

Men mitt i allt detta som är så bra finns många starka röster som fullkomligt skriker ur vad man får och inte får göra. Människor som vet och kan allt. Helst av allt ska man vara hemma med sitt barn i två år innan det ens får nosa på förskolan. Och barnet får absolut inte lämnas bort några timmar. Annars förstörs anknytningen till föräldrarna och man har skickat barnet raka vägen in i missanpassning. Det fattar väl vem som helst. Barnet ska somna klockan 19 på kvällen. Och nåde den som tar med sitt barn på tunnelbanan på kvällstid. Eller försöker sig på en kvällspromenad med barnet i vagnen. Usch och fy! Alkohol smuttar man inte på så länge man har småbarn. Nåde den som vill ta ett glas vin till maten eller ett glas rosé i solen. Och tar man en helkväll ute med sina vänner medan barnet är i tryggt förvar i hemmet borde man bli av med vårdnaden. Typ.

Den självklara frågan blir då hur det överhuvudtaget kan finnas människor i andra delar av världen? De måste ju samtliga vara missanpassade (om de ens överlevt vill säga) med taskig relation till sin familj. Jag bara undrar.

2 kommentarer:

Kliarochsticks sa...

Nu undrar jag om någon varit in på familjeliv en gång för mycket;)?

Linnea sa...

Jag förstår inte alls vad du menar...

Skicka en kommentar