fredag 30 november 2012

En dagens mitt i snökaoset

Dagen till ära, då snökaos råder i Stockholm, känner jag att det är på sin plats med en shitlist. Ja snön kommer varje år. Och ja, varje år blir det snökaos i Stockholm. Bilar halkar runt som bambi på hal is. Många med sommardäcken på fortfarande. De flesta övriga kör med dubbfria vinterdäck (dessa skulle jag kunna skriva ett långt inlägg om, men jag går inte in på det just nu). Bussarna står stilla. Tunnelbanan stannar inte alls, på grund av hala spår. Även tvärbanan får problem. Höftleder hoppar ur led och skenben går av på mitten. Mitt i detta kaos är det lätt att börja irritera sig på sin omgivning. Särskilt när man är höggravid och har nära till de flesta känslor. Så där har ni den! Dagens shitlist: 

1. BILIST med sommardäck
2. Bilist med sommardäck
3. En till jävla bilist med sommardäck
4. Bilist som dagen till ära bestämmer sig för att träna halkkörning för första gången. I Stockholms innerstad. 
5. Hundbajs på trottoaren. Ja egentligen är det då ägaren som hamnar på shitlist'en. Hunden kan ju inte så för var den bajsar. 
6. Avslag (ja nu är jag bitter och tänker framåt)
7. Hemorrojder

Med det på pränt lämnar jag det hela bakom mig och går mot en mycket trevlig helg ute i Nacka där jag och ett gäng goda vänner med och utan barn ska vara husvakt. Och jag lovar att köra försiktigt. Gör det ni med! Och var snälla med varandra ute i trafiken. Jag må skaka på huvudet en hel del idag men jag är snäll. Och jag har både en stor hink med sand och en snöskyffel i skuffen. Väl mött!

Projekt brudkista

Ett av mina hemmaprojekt har varit att måla om den brudkista som vi använder som soffbord. Det har tagit lite tid med tanke på att föreningens hobbyrum använts som personalrum av de byggjobbare som arbetat med balkonger och därefter gården. Jag köpte material redan för ett år sedan men sen dess har jag fått vänta ut alla arbeten. Och när hobbyrummet väl var fritt att användas igen började min mage att vara i vägen. 

Så i helgen, när mina föräldrar var på besök, hjälpte pappa mig att ta tag i det hela. Han har skött slipning och grundmålning och därefter har jag gått loss på kistan. Nu är den klar! Jag skulle nästan vilja poppa en flaska skumpa, men det får vänta en stund till. 

Före - helt obehandlad. Och väldigt fläckig. 

Efter - grundfärg och 5 lager lackfärg. Och alla beslag åter på plats.
Under arbetets gång.

Soffan med nya bordet.

torsdag 29 november 2012

Balkongen som blev mysigare över en natt

Ja, under förutsättningen att man inte tänker sätta sig där ute vill säga. Men att titta ut genom balkongdörrarna är onekligen väldigt mysigt just nu. Kanske dags att plocka bort balkongmöblerna snart. 




Jag kunde hålla mig för skratt

...när jag kom ut till bilen idag och upptäckte att isskrapan och snöborsten var försvunna. Samtidigt låg många centimetrar snö över bilens alla synliga delar. Jag svor några ramsor och tog sedan på mig handskarna och gjorde vad jag kunde för att få bort det mesta. På väg hem några timmar senare åkte jag förbi en mack och köpte mig vardagslycka. Mitt i allt var det tur att detta utspelade sig idag och inte imorgon när bilen ska frakta mig hela vägen till Arlanda.



Träning i självbehärskning

Jag gjorde en adventskalender med 24 små paket förra december. Det uppskattades högt av barnet och ledde dessutom till att det blev oerhört lätt att få henne med hem efter förskolan om dagarna. 24 små paket med klistermärken, pixiböcker, tatueringar...ja, sånt som kan roa henne en stund medan jag eller hennes far lagar middag. Det gagnade med andra ord alla.

I år har jag gjort detsamma. Och i år kommer det bli ännu roligare med tanke på att hon har bättre koll på det där med dagar, datum och siffror över lag. Men jag är inte hemma i helgen när den 1 december infaller. Så jag gjorde klart kalendern i förrgår och hängde upp den på vår sovrumsdörr. Gissa hur jobbigt det här är för barnet! Varje morgon och kväll går hon och sneglar på paketen, hämtar en pall för att "bara känna lite" på dem och därefter börja argumentera för att hon borde få öppna något av dem. "Bara det där lilla paketet, mamma.". Jag tycker lite synd om henne men än så länge köper hon argumentet att hon får vänta till den 1:a december, på lördag. Snart, snart är det dags att börja räkna ner. 

Pixiböckerna visade sig vara större än jag trodde och ryms knappt i fickorna. 

onsdag 28 november 2012

Hej snö!

Ja det kanske inte syns så tydligt, men det ligger ett tunt, tunt lager snö på marken. Och på björken på andra sidan gatan. Jag såg det inte förrän nu eftersom att jag har legat platt i soffan hela kvällen. Nu blir det till att sova. Och det bredvid mitt älsklingsbarn som är förlåten för all provokation nu när hon sussar så sött.




Edit: Det var alltså detta jag försökte fånga på bild igår. Nu i dagsljus...se nedan.


En tålamodsbefriad dag

Vissa dagar är det där tålamodet väldigt långt borta. Eller rent utav helt borta. Idag är en sån dag. Jag fick tack och lov fått lite sovmorgon men jag kan inte påstå att jag var på särdeles gott humör när jag vaknade. Det ligger närmare sanningen att jag var rätt aggressiv. Ett varv målarfärg på soffbordet och ett par tvättar hann jag med innan jag bestämde mig för att bara ligga på soffan och spendera lite kvalitetstid (nåväl) framför TV'n. 

Men när barnet hämtades och inte ville klä på sig utan springa runt på förskolan, inte ville sitta i vagnen eller gå, inte ville dela med sig av sina leksaker när vi väl kommit hem (med en lekkamrat) och så vidare undrade jag i mitt stilla sinne hur jag skulle nå mitt tålamod. Det blev inte bättre när lekkamraten gick hem eftersom hon nu hade mig för sig själv. Och eftersom att barn är väldigt intelligenta varelser som känner av ens känsloläge finfint så bestämde hon sig för att utnyttja situationen till fullo. Det ledde till att hon gjorde allt i sin makt för att reta mig. Hon kan nämligen roas nåt oerhört av att jag tappar tålamodet. 

Så hon kissade på pin kiv på golvet (rakt genom alla kläderna hon hade på sig), sprutade därefter ner hela mig med vatten från duschslangen (tänk er en halvdränkt aggressiv katt), vägrade äta middag, låtsades att jag var en studsmatta när jag försökte vila en stund på soffan and so on. Men så blev hon trött och föreslog att vi skulle gå och sova i vår säng. Sagt och gjort, inom fem minuter hade hon somnat. Och jag ska nu se om jag kan lyckas hitta det där tålamodet igen. 

Tillräckligt nära TV'n?



tisdag 27 november 2012

måndag 26 november 2012

I djungeln kan man se...

...en tekopp, till exempel. Med julgrupper och stjärnor som trängs bland ogräset i fönstret får koppar och glas allt mindre plats. Den här stackaren fick bo under palmen. Vad gör man inte för att få lite julefint hemma?!

Tankar om en ny familjemedlem

Ni får ursäkta min enkelspårighet. Just nu är det mest barn, graviditet och familj i mitt liv. Men det ÄR mitt liv just nu. Det finns inte ork eller tid till så mycket annat. Men håll ut. I sinom tid kommer även jag hitta utanför min stadsdel oftare än nån gång i veckan. 

Jag funderar mycket på hur det kommer att bli med ett barn till i familjen. Jag hoppas såklart att denna bebis är något nöjdare än storasyster. Kanske kan sova liiiite bättre, inte har lika känslig mage och inte fullt lika omogen magmun. Mest av allt önskar jag att bebis är frisk. Utöver det tänker jag att det blir som det blir. Men det jag funderar över allra mest är hur storasyster kommer ta det hela. Hon har varit rätt positiv hittills, men i takt med att spjälsängen monterats (med hennes hjälp) och liggvagnen kommit fram börjar hennes entusiasm att dala. Hon förstår såklart att något är i görningen. Hon vet bara inte vad. Men vi pratar mycket om hur det kommer att bli med en bebis i hemmet. Därför hoppas jag att bebisen ska vara lite nöjdare, så att vi kan ge storasyster den tid hon behöver med oss.

Någon eller något, kan ha varit en tidning eller ett TV-program, gjorde liknelsen mellan att få ett småsyskon och att ens partner kommer hem med en ny kvinna eller man. Tänk dig själv: "Älskling, det här är Petra! Hon ska bo med oss nu. Ni kommer ha så roligt ihop när hon blir lite större. Petra kommer ta mycket tid från mig nu ett tag, men glöm inte att jag älskar er båda LIKA mycket." Hur roligt skulle det vara på en skala? Vem skulle inte protestera och kanske rent utav sura en hel del? Vem skulle inte slåss för att få partnerns uppmärksamhet? I verkliga livet skulle man troligtvis vända på klacken och gå, men den möjligheten har ju inte ett barn. Det är bara att gilla läget. 

söndag 25 november 2012

Jag vill inte heta bajskorv!

Barnet förefaller (liksom mig) prata en del i sömnen. Tidigare har det mest varit mummel och svårtytt babblande, men imorse hörde jag den första tydliga meningen. Jag hade vart på toaletten och kom tillbaka till sängen, sådär runt 5-snåret, då hon vänder sig mot mig med öppna ögon och säger "Jag vill inte heta bajskorv!" för att sedan lägga sig ned och sova vidare. Sånt gillar jag! Även om just hon sällan kallas för bajskorv. Det får istället alla andra i hennes omgivning njuta av. Jag ser med spänning fram emot vad som komma skall. Jag är väldigt road av nattpratare!


lördag 24 november 2012

Pepparkakshuset

Även i år pryds vårt hem med ett pepparkakshus. Jag har fått släppa kontrollbehovet helt och låter dottern göra som hon vill. För att underlätta detta för mig överlät jag det hela till min mamma och barnet. Så de har pysslat hela eftermiddagen med detta hus, som blev en kombination av nordpol och söderhav. Varför nöjda sig med mindre?

Tada!

Ängeln svalkar sig i skuggan av palmen.

Och tomtemor pratar med en skadad nisse. Måste gjort ont att tappa armen.


fredag 23 november 2012

Muahahahaha

Jag har tjuvstartat julpyntandet. Jag menar, vem vet hur länge till jag orkar klättra upp på en pall för att komma åt att hänga upp en julstjärna? Jag har dessutom åkt med min mor och dotter till Ulriksdals Handelsträdgård och inhandlat julblommor, så nu är årets julgrupper klara. Man börjar kunna ana sig till vilken tid på året det är.

Delar av det som shoppades i Ulriksdal

Och så ena adventsstjärnan. Den här krävde ingen klättring. En halv julgrupp fick vara med på ett hörn.  
Om andan faller på kanske jag till och med fotograferar julgrupperna någon dag. Men nu är andan slut för idag. 

Vita julstjärnor i mängder.

Och några stycken röda. Och det här är bara ett av växthusen. 

torsdag 22 november 2012

Som jag roar mig

Herregud vad mycket nya saker jag lärt mig i dagarna. Särskilt om spårbar post. Det här är ju hur roligt som helst! Att jag inte förstått nöjet med att sälja saker på andra ställen än blocket. Jag funderar på att sälja allt vi har på typ tradera. Men inga stora skrymmande saker utan sånt som får plats i ett mindre paket. Som man kan bära till postombudet, utan att behöva ta bilen. Typ barnsaker, mest kläder. 

Enda nackdelen är att det tar tid. Men tid har jag en stund till så det gäller att hålla igång medan jag kan. Och för de intjänade pengarna ska jag nu åka hela vägen ut till Ekerö och hämta en spjälsäng. Snart är vi i hamn. 



Ja, så här glad blir man av att sälja saker. Ni ser väl hur lyckan riktigt sprutar ut ur ögonen? Fast just den här bilden är faktiskt inte från idag, utan från igår kväll. En kväll när jag inte fick sitta med i badrummet medan dottern badade (i badbaljan från IKEA), utan var förvisad till hallen. Därav den skumma belysningen. Men jag kände på mig att jag skulle tycka att försäljningen var det bästa som hänt på länge. 

Fel app?

En gång i veckan plingar det till i mobilen och min gravidapp berättar för mig hur graviditeten fortskrider - hur stor bebisen är, vad som händer min kropp, lite om hur min partner kan tänkas agera (typ) och annat som kan vara bra att veta. Så det var vad som hände igår. Men jag kunde inte hålla mig för skratt när jag kom till "partner"-delen i det hela.

"Ta en sovmorgon!" Eh, ja tack, en eller femton gemensamma sovmorgnar vore onekligen trevligt! Men vem ska kliva upp med barnet hade de tänkt?!

"Se till att ta det lugnt!" Mmm vi tar det så lugnt man kan med en 3,5-åring i hasorna.

"Se en film!" Jo det vore också trevligt. Men vi är så trötta om kvällarna på helgen att vi inte orkar följa en hel film. Dessutom jobbar maken så mycket i veckorna för tillfället att vi skulle tvingas kolla film om nätterna. Och det känns ju dumt.

"Ta ett bad!" JA JA JA!!! Jag vill! Men jag ryms inte i vår badbalja från IKEA. Jag kan på sin höjd blötlägga rumpan däri.

Så nu undrar jag om jag har fel app. Var är den för föräldrar som väntar syskon?! Och som bor i en liten lägenhet utan badkar?

onsdag 21 november 2012

Min vän propplösaren

Gårdagens rymdraket är ett minne blott. Delar av den har i ett obevakat ögonblick flyttat ner i avloppet och orsakat ett tvärstopp. Resterna som hängde kvar på väggen har jag själv slängt i sopkorgen under vilda protester från barnet som ville ha den halva rymdraketen kvar just där. Så nu går det alltså sådär att tvätta händerna i badrummet. Eller det går jättebra om man vill använda samma vatten hela dagen. Det rinner liksom inte undan alls.

Så för att avhjälpa detta har jag pepprat handfatet med lite propplösare och hett vatten. Nu väntar jag med spänning på att det ska gå nån timme så att jag kan spola kallvatten över eländet. Och hoppas att proppen försvinner. Annars måste jag leta fram en massa passande verktyg för en hobbyrörmokare och det är inget jag känner någon större lust till för stunden. Men jag kan i alla fall inte påstå att jag har för lite att göra, trots att bebisen inte är här än.

Idén som var god en liten stund

"Jamen vi äter väl middag vid soffbordet då", tänkte jag när barnet var för trött för att ta sig de få metrarna till köksbordet. Jag var nämligen själv för trött för att argumentera med barnet (som näst intill redan sov). Hon var med på noterna och åt av maten, även om hon dissade kycklingen. Men sen blev det lite knas. Tallriken hoppade ur hennes grepp och slungade sig ner på golvet så att makaronerna stänkte över hela vardagsrummet. Då var det slut på det roliga. Barnet satt en stund och åt makaroner direkt från mattan innan hon gav upp och satte tänderna i salladen istället. Imorgon ska jag vara lite piggare och eventuellt något mer disciplinerad. Men bara eventuellt.


Makaronerna var åtminstone lätta att dammsuga upp. 
För övrigt har jag klarat dagens inspektion hos barnmorskan. Bebis är ligger fixerad (med huvudet nedåt)(vore jobbigt med en fixerad rumpa med så få veckor kvar). Blodsockret är bra. Blodvärdet är bra. Magen växer som den ska och har sjunkit ordentligt. Blodtrycket var dock med  mina mått mätt skyhögt (det vill säga normalt). Men då hade jag just druckit en stor kopp kaffe och promenerat säkert 450 meter en stund innan, så vad kan man begära egentligen?!

tisdag 20 november 2012

Rymdraket

Här busas det i vanlig ordning hej vilt i badrummet. Barnet, som visat sig haft en tuff dag på förskolan (möjlig förkylning på gång), piggnade till en sväng på kvällen och låste in sig i badrummet. Sen öppnade hon dörren och bjöd in övriga familjen på visning av hennes senaste skapelse. Låt mig presentera - rymdraketen!


Denna skapelse är gjord av en tom toapappersrulle, vatten och en hel tvålförpackning. Enligt utsago från skaparen herself sitter den "jättejätte fast" i väggen. 

Jag bor på en websida

Min frånvaro beror på att jag flyttat in på en köp/sälj/byt-sida för barngrejer på Facebook. Jag har en massa saker som jag behöver göra mig av med. Kläder som inte används (eller ens använts), leksaker, sängliknande saker och så vidare. Och det är så oerhört drygt att lägga ut barnartiklar på blocket. Så, istället har jag valt att viga mitt liv åt denna sida. Det tar tid och kräver att man håller sig uppdaterad om någon skickat ett meddelande. Rafflande. Nu återstår att se om jag får något sålt. 

För övrigt försöker jag få ordning på det sista som behövs till bebisen. Spjälsäng ska hämtas, BB-väska ska packas, några småsaker ska tvättas, apoteket ska besökas, barnvagnen ska troligtvis även den tvättas... ja oerhört spännande saker som jag skjuter fram i tiden så gott det går. 

måndag 19 november 2012

Nagellacksbekymmer

En fördel med att inte arbeta på vårdavdelnig är att man får ha nagellack så ofta man vill. Nackdelen med nagellack är att det aldrig tycks fästa på mina naglar. I alla fall inte mer än ett dygn. Så jag går mest runt och ser halvsjaskig ut. Och då ser man ut så här. Märk väl att jag fått av mig ringarna, utan att behöva kapa fingret. Alltid nåt!

Det gäller att prioritera

Den 18 november - två dagar före barnbidrag och nio dagar före graviditetspenning (tror jag) är det inte så att det väller pengar ut ur plånboken. Särskilt inte efter några veckors sjukskrivning. Men så kan det vara. Vi har gott om mat i frysen och hela familjen mår gott, så det är inte ett dugg synd om oss.

Så kommer jag på att jag borde hämta ut mediciner som jag ska ta i samband med förlossningen. Bättre att göra det nu än att skicka iväg maken att handla när värkarna sätter igång. Det är bara det att högkostnadskortet gått ut och jag måste börja om från början. Och då blir jag tvärsnål.

När man ska välja mellan att gå och fika ett gäng gånger eller hämta ut mediciner som jag troligtvis inte kommer att behöva de närmsta nio dagarna så väljer jag alla gånger fikat. Jag menar jag vill ju komma ut det lilla jag orkar. Och fika är betydligt roligare än att titta på en oöppnad medicinförpackning. Det gäller ju att prioritera. Med det sagt ska jag nu sippa i mig resten av latten.

Det är mycket som är läskigt när man är liten

Efter en lång eftermiddagssömn för både mig och barnet tog det lite tid att komma till ro igår kväll. Vid niosnåret satt maken och jobbade medan vi letade film att hyra. Barnet fastnade för Prick och Fläck, en serie om två kaniner som hittar på en massa saker. Det kändes väldigt harmlöst. Så vi sitter och tittar på de två kaninerna som går på pick-nick, leker pirater, städar och gud vet vad. Då börjar barnet att spänna sig så att hon skakar och håller upp snuttefilten mot ögonen. "Mamma, det här är jättejätte läskigt!" Jag hade tappat fokus på TV'n och tittade upp och såg att det var en svärm med myggor som var på väg att sticka Prick. Jag kan hålla med om att myggor kan vara just jättejätte läskigt. Så vi pratade lite om myggorna och att de inte är farliga. Men att de sticks så att det börjar klia. 

En stund senare var det dags igen. Prick och Fläck var pirater på havet och började slåss med svärd. En av dem ramlade i vattnet och hade lite svårt att simma. Och det är ju läskigt, såklart. Det missade inte barnet som åter satt och spände sig så att hon skakade. Så pratade vi lite om det medan filmen rullade vidare. 45 nervkittlande minuter senare var filmen slut och jag var redo att gå och sova. 

Någon sömn blev det dock inte. Barnet ville titta på mer film. Och hon hade siktet inställt på Gruffalon, en kortfilm som handlar om två monsterliknande figurer. Sweet. Mera spänning och skak, mycket prat om vad som hände i filmen och en fundersam make som började ifrågasätta mitt omdöme gällande filmval. Vi fick stänga av filmen en gång och ta en paus innan vi kunde titta klart. Sen var barnet nöjt och tyckte att filmen varit "jättejätte bra. Inte läskig alls." Nåväl, efter detta gick det inte att sova i egen säng utan barnet gick helt sonika till vårt sovrum och somnade på två röda. Och eftersom att undertecknad inte kunnat sova alls inatt kan jag rapportera att hon inte drömt en endaste mardröm. 

lördag 17 november 2012

Pepparkaksbak

Hej tomtegubbar, gummor och god jul. Jag och barnet har bakat pepparkakor. Nästan från scratch. Alltså köpte vi färdig deg på ICA. Vi köpte även kristyr, men det var mest som en muta till barnet under gårdagens shoppingtur då hon var fruktansvärt övertrött. Men vi har knådat och kavlat och gräddat det hela. Gräddningen blev lite i överkant så de kommer således inte kunna ätas, men vad gör väl det. Det kommer fler tillfällen att baka!


Kristyren flödar!

Så en stackars julebock som barnet försöker laga med hjälp av kristyr.

fredag 16 november 2012

Fredagsbubbel

Vad passar bättre än att inleda helgen med lite bubbel? Vi har ätit flottig hämtpizza medan barnet åt en klubba. Barnet har därefter härjat i en timme, övertrött som få, skrattat och tjoat så det stått härliga till. Låst in sig i badrummet, gjort bubbel i handfatet och droppat ner det hela på golvet. Därefter däckade hon i soffan före klockan 19. Själv har jag iklätt mig gravidjeans, plockat fram en godisskål och känner mig redo för helg. Maken har just somnat i soffan bredvid mig. Så kom inte och säg att vi inte vet hur man fredagsmyser!

Bubbel i badrummet

Gravidjeans - när man vill vara lite extra snygg...

Att sova bort en dag

En snarkande make, en buffande bebis som nyttjade min urinblåsa som slagpåse samt ett barn som emellanåt hostade i rummet bredvid gjorde min nattsömn fattig. Maken skulle iväg på jobb innan tuppen hunnit gala och barnet vaknade av en dröm klockan 6, så med tre timmars sömn i kroppen steg vi upp och började leka med my little pony'sar. Precis som jag gillar att starta dagen!

När barnet tre timmar senare hade vinkats av vid förskolan gick jag hem för att vila lite i sängen. Fyra timmar senare vaknade jag upp och tänkte att det kanske är dags att ordna lunch. Och där är jag nu. Nyäten och strax är det dags att hämta barnet på förskolan. Jag funderar på att bli vampyr. Min dygnsrytm passar bra för det.

torsdag 15 november 2012

Skaparlust blev till babynest

Det sägs att bebis inte är jättelångt borta. Själv kan jag tänka mig att vänta till våren nån gång, men jag antar att det kommer bli aningens tidigare än så. Så, idag har jag skapat ett babynest så att bebis har nånstans att sova till en början. Ja, om det inte är så att jag kommer att ha en bebis på mig vill säga. Den som lever får se.  Nu finns i vart fall ett alternativ. 

Jag hittade en beskrivning på nätet och gick loss på ett tyg. Tänkte att det där med mönster är för töntar. Och jag hade för lite vadd av samma sort hemma. Och tyget var lite för mjukt. Resultatet är därefter. Men bebis lär inte klaga på designen. 

Här sick-sackas det för glatta livet.

Och så lite raksöm. 

Och ett kantband. Heja mig!

Resultatet blev lite... kantigt och bulligt. Jag ska försöka hitta nåt bättre att sätta fast på snöret än säkerhetsnålar. 

Det finns många märkliga jobb

Jag åt frukost framför "Efter tio" på TV4 imorse. Eller imorse kanske är fel ord eftersom att klockan var väl över tio. För mig var det dock morgon. Det diskuterades otrohet och tillit. En kvinna berättade om hur hon blivit bedragen av sin älskare som sedan blev hennes man (det var först då han bedrog henne) och hur blind hon varit inför detta. Såklart en väldigt tråkig historia. Otrohet är aldrig okej. Men så kom det intressanta. 

Ytterligare en kvinna kommer in i studion. Hon arbetar som "detektiv" (rätta mig gärna om jag har fel, är för trött för att googla hennes titel) och hennes kunder bestod av främst kvinnor, men även några män, som misstänkte att deras partner är otrogen. Det finns tydligen en krets människor som är beredda att lägga pengar på att en detektiv förföljer deras partner och dokumenterar bevis på deras eventuella otrohet. 

Allvarligt talat, skulle jag misstänka att min man var otrogen mot mig skulle jag ställa honom mot väggen. Om han nekade skulle jag ha två val - att tro honom eller att inte tro på honom. Sen är det upp till mig att agera därefter. Om jag inte skulle tro på honom skulle jag inte leja en detektiv. Snarare skulle jag välja att avsluta relationen eftersom att jag ändå inte trodde honom. Men det finns alltså de som väljer att istället låta betala någon för att spionera på dess partner för att ta fram bevis. Min enda tanke är - om tilliten ändå är så pass låg i förhållandet, varför inte avsluta det hela? 

Men det var då själva f...

Ytterligare en dörr har förärats med play dough i nyckelhålet. Den lilla råttan... 

onsdag 14 november 2012

Inte ens nätshoppa får man göra ifred

Jag sitter och kollar lite förstrött på skötväskor på nätet. Den gamla finns inte mer och det vore skönt med en väska som används bara till bebisens saker, så att allt kommer med när man lämnar hemmet. Barnet sitter bredvid och sneglar mot skärmen. Så hör jag hur hon börjar muttra bakom nappen och sen säger hon 

"Men Linnea, du har redan en sån där svart väska!"

Eh...jaha. Då letar jag väl vidare en annan gång när barnet inte bevakar mina internetköp. Jag undrar om hennes far har ett finger med i spelet här. Hon verkar i alla fall ha förstått att man använder någons förnamn när man vill prata allvar med någon.  

Verklighetsfrämmande

Tydligen tyckte rättstavningsprogrammet inte om ordet Sveriedemokraterna i mitt förra inlägg och föreslog istället följande:

Hur man drar paralleller mellan en skräpfilm och SD

Jag såg en film för några år sedan. Det var en riktigt, riktigt dålig produktion men av nån anledning stängdes inte TV'n av utan vi tittade vidare. Ibland tänker jag tillbaka på den här filmen och jag börjar tro att den var ett mästerverk. En vision om framtiden. När jag läser i tidningar och på nätet och Sverigedemokraterna känns filmen plötsligt väldigt logisk. Eftersom att det var några år sedan jag såg filmen kommer jag inte ihåg dess namn, men jag ska försöka förklara den i korta drag, som jag kommer ihåg den. 

Vi börjar i nutid. Vi får följa två par som intervjuas med jämna mellanrum om tankar inför framtiden - familjebildning, arbete och så vidare. De är i 18-års åldern vid första intervjun. Det ena paret är ett karriärinriktat par. De utbildar sig och har ständigt något på gång i yrkeslivet som gör att de skjuter upp barnafödandet till framtiden. De skjuter på det så till den milda grad att de till slut inser att det inte blev några barn för att det är för sent. Det andra paret är gravida med första barnet vid första intervjun. Båda är arbetslösa, bor i ett mindre bemedlat område och ingen av dem har gått klart grundskolan. De anser att det är slöseri med tid att studera. De har all den kunskap de behöver. Med tiden ökar barnaskaran och till slut har de femtioelva barn och barnbarn på gång. 

Samtidigt som vi får följa dessa spännande intervjuer (jag vill att ni tänker på att jag är ironisk) bestämmer sig ett forskarteam för att testa att frysa ned två människor för att se om det går att tina upp dem igen. Jag kommer inte ihåg syftet med denna nedfrysning men det var säkert något mycket briljant. Problemet var bara att hitta två personer som ville utsätta sig för denna livsfarliga behandling. Ingen människa vid sina sinnens fulla bruk var särskilt intresserad. De lyckades till slut hitta två personer som gick med på att frysas ned mot en mindre summa pengar - en man som hade något otalt med rättsväsendet (eller om han var på väg att mördas av maffian eller nåt), som lovades hjälp om han gick med på att delta i det hela. Och så en kvinna som arbetade som strippa och hade svårt att få ekonomin att gå ihop. Två personer som enligt dem själva helt enkelt inte hade så mycket att förlora. Så, de frystes ner i två stora behållare. Sen blir det än mer problematiskt. Nån naturkatastrof alternativt världskrig inträffar och forskningspojektet glöms bort.

100 år senare händer något (här får du själv tänka ut nåt scenario) som gör att de två behållarna med  den nedfrysta mannen och kvinnan öppnas och tinas upp. De vaknar till en värld där människor inte dricker vatten utan nån läskedryck. Människor vet inte hur man odlar grönsaker (de vet inte hur vattnet ska användas). Ingen har basala kunskaper om hur man gör nånting överhuvud taget, typ. Det visar sig att människor som samlade på sig kunskap dog ut eftersom att deras strävan efter ett lyckat yrkesliv gjorde att de aldrig fick barn. Så den numera upptinade mannen och kvinnan är plötsligt de klokaste människorna på jorden och skulle således försöka styra upp det hela. Jag kommer inte ihåg hur filmen slutade.

Så, hur drar jag paralleller mellan denna mästerliga film och Sverigedemokraterna undrar ni nu. Jo, jag tänker mig att de själva och den ökande skara som röstar på dem främst består av människor som avlades fram av människor som kanske inte främst värdesätter kunskap. Utan som istället drivs av rädsla för allt främmande. Och som drivs av ett illa förtäckt hat gentemot mycket och det mesta som skrämmer dem - invandrare, kvinnor, homosexuella... you name it! För hur mycket de än försöker framstå som ett parti som alla andra, och som numera tvingats införa någon slags nolltolerans mot rasistiska uttalanden inom partiet, visar de gång på gång sitt rätta (fula) ansikte.



Edit: Och nej, jag ser inte ner på människor som väljer att inte avsluta skolan. Vi väljer alla att gå den väg som passar oss själva bäst. Och jag vet att rasister finns bland ALLA människor, fattig som rik. Men jag har och kommer alltid att ha svårt för människor som låter sig styras av sina fördomar. Och som väljer att rösta på ett parti med tydliga rasistiska rötter, med rasister i ledningen.

Edit igen: Filmen verkar vara Idiotrepubliken från 2006. Jag skrev ur minnet och kommer uppenbarligen inte ihåg alla detaljer. Men kärnan, i vart fall. 

tisdag 13 november 2012

Är mamman lugn så är barnet lugnt

En av de största lögnerna jag hört om spädbarn är att håller man sig själv lugn så känner barnet av det och blir således lugnt och nöjt som en filbunke. Påståendet kommer ofta från mammor vars barn är nöjda med tillvaron, som sover gott om nätterna och som äter utan besvär. För de är ju så lugna med sina barn att barnen inte kan annat än att bli lugna. Och för att de minsann anpassar sig efter sina barn. Till skillnad från alla med missnöjda barn. Jomenvisst. För vi föds alla som tomma ark, utan egenheter och viljor. Eller hur var det nu?!

Självklart påverkas man av den miljö man föds in i. En förälder som helt enkelt inte mår bra av olika anledningar skapar inget lugn, MEN fortfarande kan man inte generalisera som ovan.

Jag provocerades nåt oerhört när jag hörde någon resonera runt missnöjda barn när jag var föräldraledig med min förstfödda. Jag är inte särskilt hispig av mig. Och jag brukar inte stressa upp mig i onödan. Likväl var min älskade bebis aldrig nöjd. Och aldrig särskilt enkel. Ingenting gick smärtfritt, om jag så anpassade sönder mig efter henne.

Så nej, jag tror inte alls på det. Jag tror att varje barn som föds är en individ. En individ som vi förvisso kan stötta i att utveckla just de egenskaper hen besitter. Men likväl en individ med ett eget känsloregister. Från start. Amen.

Ingen får kissa!

När man är tre år glömmer man ibland bort att man är kissnödig. När nöje går före nytta har man helt enkelt inte tid att ta en paus i leken för att uppsöka dass. För att råda bot på detta dilemma har vi vuxna i hushållet högt och ljudligt börja deklarera att "nej, hörrni, nu går jag och kissar!". Det tävlingslystna barnet avbryter då all aktivitet, rusar mot badrummet och vrålar "NEJ, jag först!". Och så kissar hon. Och eventuella kisskriser är lösta.

Men de gånger hon trots allt inte är på humör för att kissa vrålar hon istället "nej, INGEN får kissa!". Och om någon ändå behöver göra just detta kan det hända att barnet fäller en och annan tår, liggandes på hallgolvet med benen smattrandes mot golvet. Och så skriker hon igen "Ta tillbaka kisset! Du fick ju inte kissa!"

Det är med andra ord inte en helt vattentät metod. Men näst intill. Och det duger bra för mig.

måndag 12 november 2012

Gömma nyckel

Maken kom hem härom dagen och meddelade att han tappat bort nyckeln till barnets cykellås. En liten rackarns nyckel som kunde vara var sjutton som helst. Jag har sedan dess hållit ögonen öppna här hemma, men utan framgång. Har tänkt att jag en vacker dag får lov att gå ner i cykelrummet med en bultsax och gå loss på låset. Så idag när jag gick ner i cykelrummet för att hämta barnvagnen sneglade jag mot barnets cykel, och vad ser jag? Cykelnyckeln sitter och väntar på mig där maken lämnat den - i låset. Ordningen är återställd och vi kan åter bege oss ut på cykelpromenader i närområdet. 


En stadig frukost är bästa starten på dagen

Jag är en frukostälskare av rang! Jag kan gå och dagdrömma hur länge som helst om att äta en bra hotellfrukost. Jag skulle ALDRIG missa en hotellfrukost när jag bor på hotell. Och jag äter alltid frukost hemma, om jag så börjar jobba klockan sju på morgonen. Det är ett måste. 

Numera har jag lite svårt för att äta en del grejor, så frukosten blir därefter. Men lite fil med flingor, leverpastejmackor och te brukar gå bra. Den senaste tiden har jag varit väldigt sugen på Start i frukostfilen. Inte det nyttigaste alternativet (på långa vägar) men åh så gott! Igår när jag handlade slängde jag ner ett paket Start med nötter i shoppingkorgen. Idag när jag skulle äta den såg jag att den innehåller inte bara nötter, utan även choklad, vanilj och "chunch" (vad nu det är). Det är lite över gränsen för vad jag tycker är ok. Men jäklarns så pigg jag kommer vara en liten stund framöver!

Dagens frukost serverad i soffan. 

söndag 11 november 2012

Fars dag

Jag kommer inte från en familj där vi storfirar fars dag eller mors dag. Eller alla hjärtans dag heller för den delen. Men det brukar bli ett telefonsamtal eller fika (eller middag) om vi är i samma stad. Vi är inga storfirare nu heller. Men en dag som denna gick jag och barnet iväg för att handla lite godare frukost till den sovande fadern. Och så ville hon köpa en present. Hon föreslog att vi skulle köpa en stor lampa som vi kunde ha i vardagsrummet, och som vi kunde tända när vi tittar på bolibompa. Jag kontrade med att vi kanske kunde köpa en ficklampa till att börja med. Och jag vann.

Sen har vi bakat också. Jag ville baka kanelbullar medan barnet ville göra rosa muffins. Det blev såklart vanliga tråkmuffins, dock pimpade med mjölkchoklad. Dessa avnjöts sedan på barnets rum med iskall mjölk.  Ja herrejösses så vi firat... nu är vi så trötta av allt firande att vi nog behöver luta oss tillbaka och avnjuta Bilar 1. Igen.





Mmmmmjölkchoklad

lördag 10 november 2012

Klantarsel, del 2

Det kanske är dags att inse att jag kan vara rätt så klantig emellanåt. Jag menar, även solen har ju sina fläckar. För några veckor sedan åkte jag till IKEA för att köpa gud-vet-vad till hemmet. Bland annat köpte jag nya kuddar till sängen då de gamla blivit så platta att vi inte märkte någon skillnad mellan att sova med och utan kudde. Så vi var eniga om att funktionen på de gamla kuddarna inte var den bästa längre. Tre nya kuddar (bland lite annat smått och gott) fick följa med mig hem. Samtliga familjemedlemmar sov som små lamm under natten på de sköna kuddarna.

Efter några dagar började jag undra vad det var som luktade i sovrummet. Det luktade liksom gammal svett. Jag skyllde på de överfulla tvättkorgarna, något som inte borde ha varit en alltför felaktig gissning. Men tvätten tvättades och lukten fanns kvar. Så en natt, efter ett av otaliga toalettbesök, kände jag att det var kudden jag låg på som luktade gammal svett. Min NYA kudde. Snabbt som attan åkte den ner i tvättkorgen och dagen efter fick den sig en omgång i 60 grader och sen in i torktumlaren. När jag kom ner till tvättstugan för att hämta kudden luktade det gammal svett även där. Och kudden, nytvättad och torr, luktade fortfarande gammal svett. 

Nu tänker ni såklart att det är väl bara att jag sätter mig i bilen, åker till IKEA och lämnar tillbaka fanskapet. Men då ska jag berätta en liten detalj i historien. Den att kvittot på svettkudden kastades i samma veva som jag köpte den, med motiveringen att "jag ska ju ändå inte lämna tillbaka nåt av det här!". Och även om IKEA brukar vara frikostiga när det kommer till returer tror jag inte att de tar emot en kudde som luktar svett, utan kvitto på när den köptes. 

Klantarsel var det. 

fredag 9 november 2012

Som överkörd av en skördetröska

Det känns som att jag sprungit ett maratonlopp idag! Med andra ord har jag julshoppat. Tänkte att det är lika bra att passa på innan orken tar slut helt. Eller rättare sagt innan magen är så stor att jag får svårt att passera alla julshoppare. Dessutom var jag redan på Södermalm efter ett besök hos barnmorskan så det kändes som rätt tillfälle. Till hjälp har jag haft en god vän som burit mina shoppingkassar. Kan det bli bättre än så? Men jäklar så ömma fogar jag har nu. Jag önskar att vi hade ett badkar där jag kunde krypa ner och låtsas vara viktlös. Istället har jag stiftat bekantskap med katten Pussel, som tycker om att dricka mjölk och sova. 

Katten Pussel

På tal om att prata kläder

Igår kväll när jag och dottern satt och åt middag frågade jag henne lite försiktigt om de brukade prata på förskolan om vad de har för kläder på sig. Hon gav mig ett tveksamt ja till svar. Jag frågade då vad de brukar säga när de pratar om kläderna. Hon tänker efter en stund och säger sedan "vantar" samtidigt som hon gör ett tecken med händerna. Sen säger hon "jacka" och gör ett annat tecken med händerna. Hon visar mig alltså vilka tecken de lärt sig för olika klädesplagg. Min älskade unge! Särskilt mycket klokare blev jag dock inte, men ska prata med förskolepersonalen idag. Ska bara vila bort lite sammandragningar innan jag går iväg. 

torsdag 8 november 2012

Fan också, inte redan!

Idag fick vi med oss ett månadsbrev för oktober hem från förskolan. Det mesta handlade om det projekt de arbetat med senaste tiden. Vad barnen gjort och speciellt intresserat sig för den gångna månaden. Inga konstigheter med andra ord. Men så kom ett stycke som gjorde mig uppriktigt ledsen. 

Barnen på förskolan, och då särskilt flickorna, har börjat kommentera varandras kläder. De tittar på vem som har klänning. Och den flicka som har byxor på sig möts av nedlåtande kommentarer av de andra flickorna. Pojkarna jämför vem som har coolast kläder. De här barnen är alltså mellan tre och fem år. Och nej, jag är inte jätteförvånad över det här. Jag har väntat på det. Men jag hade hoppats att det skulle dröja lite längre än till 3-års åldern.

Jag har märkt att vår dotter, sen hon började på storbarnsavdelningen, börjat bry sig mer om vilka kläder hon ska ha på sig. Hon har förvisso varit sådan sedan 1,5 års ålder, men då handlade det mer om särskilda material, lång eller kort ärm på tröjan, att det inte skulle sitta åt i halsen och så vidare. Men i höstas blev rosa världens viktigaste färg. Och nej, jag tror inte att hon gillar rosa för att hon är tjej. Lika lite som jag tror att pojkar per automatik gillar blått eller grönt. Jag tror att hon gillar rosa för att hon blir uppmärksammad på att det är en färg man SKA gilla som tjej. Samma sak med klänningar, något hon knappt velat använda alls tidigare (vilket jag kan förstå eftersom att klänning måste vara världens mest opraktiska plagg på ett barn som vill leka). Alla vill ju passa in, även i ung ålder.

Så nej, det är inte ett dugg konstigt att barnen börjar kommentera varandras kläder. Vuxna gör det ju hela tiden. Flickor får uppmärksamhet av vuxna för att de har söta klänningar "oj så sööööööt du är", "vilken fin klänning du har" och så vidare. Pojkarna får höra att de har coola, tuffa och häftiga kläder. Barn möts av att ständigt bedömas av vuxna, kända som okända. Barnen tittar på filmer och TV där de lär sig hur de ska klä sig, vad som är fint och vad som är fult. Så varför skulle de inte göra samma sak gentemot varandra?

Men det gör mig skitledsen! Jag vill inte att mitt barn ska få nedlåtande kommentarer om att hon har byxor på sig. Och jag vill inte att mitt barn ska komma med nedlåtande kommentarer till andra barn om hur de är klädda. Och det är av just den här anledningen jag verkligen lägger manken till för att inte kommentera mitt barn eller andra barns kläder. Att inte överösa dem med komplimanger för hur de ser ut. För det ska fan i mig inte spela någon roll! Det finns många sätt att bekräfta barn på, men att ge dem bekräftelse för hur de ser ut faller mig inte i smaken. Jag tror inte att det leder till något gott. Jag tror inte att det leder till en god självbild och ett gott självförtroende. Snarare tvärt om.

Hur fan kommer man runt det här? 

Klantarsel!

Hur lyckas man skära sig när man ska öppna en burk crème fraîche? Jäklarns onödigt i alla fall. Barnet har hjälpt till att plåstra om mig med Rusty-plåster. Och hon har med höjda ögonbryn förklarat för mig att varken hon eller pappa brukar skära sig i fingrarna i köket. Så det är väl bara ett klantarsel som jag som lyckas med sånt.

Lurad

Jag har klätt mig i mina finaste kläder och lallar runt med en kopp te i handen. Svart ska ju vara så bra för att dölja eventuella skavanker har jag hört. Men sen tog jag en tur förbi sovrummet och såg mig själv i spegeln och kände mig helt klart lurad. Jag som känt mig lite uppblåst på sista tiden tycker inte att de svarta kläderna lever upp till förväntan... 


Skämt å sido... min mage är såklart ingen skavank. Även om den är i vägen emellanåt. Den växer som den ska så vitt jag vet. Krabaten där inne börjar få ont om plats men gör sitt bästa för att försöka utvidga livmodern in i mina revben, genom levern och tarmarna. Det känns som att ha en ailien i magen när det plötsligt trycks ut en fot eller en armbåge hårt mot magen, för att sen röra sig i en båge längs sidan. 

onsdag 7 november 2012

Nämnde jag att vi har en hel del bebiskläder?

Jag har tvättat igenom de bebiskläder jag hittat nere i förrådet. Det här är alltså inte allt, utan det jag hittade i första omgångens sökning av storlek 50-56. Jag känner, trots att vårt första barn gillade det här med kaskadkräkningar och behövde klädbyte åtminstone 5-6 gånger på en dag, att vi har tillräckligt med kläder till syskonet. Vi har till och med två vinteroveraller. Hej bara. Känns skönt att göra en utrensning delux när dessa kläder är urvuxna. 

Jag vet inte om det syns, men kan säga att bara antalet bodys är runt 40 stycken. 

Hur gammalt är för gammalt?

Jag tänkte att lite mannagrynsgröt borde råda bot på illamåendet. Men så blev jag fundersam när jag såg datumet på förpackningen. 2009 kändes lite väl länge sen. Sen insåg jag att det inte finns någon månad 13 och att innehållet i paketet borde gå att använda nåt år till. 

På tal om skensjuk

Ja jäklar sånt hopp jag hade om den där dagen. Jag fick feeling redan klockan fem när en överfull urinblåsa väckte mig. Himlen var förvisso mörk, men klar. Och jag kunde inte somna om. Men det gjorde inget eftersom jag visste att jag kunde gå och lägga mig igen när barnet gått till förskolan. Klev upp med barnet eftersom jag ändå var vaken och fick mysa framför TV'n. Hann läsa att Obama vann och blev glad. Sen frukost, vinka av barn och make och så sova en sväng. So far so good.

Nu vaknade jag för en stund sen och mår så ohyggligt illa. Typ magsjukeilla. Och jag blir alltid så nojig i magsjuketider. Trots att ingen i min omgivning är sjuk. Men ändå. Nu ligger
jag och tittar på solstrålarna som letat sig in genom persiennen och väntar på ytterligare symtom. Sen när jag inser att det inte blir nån magsjuka den här gången heller ska jag vika tvätt och byta sängkläder.

måndag 5 november 2012

Tror ni han märker att jag köpt ett julpynt?

Jag kunde nämligen inte hålla mig. Där inne på Åhléns stod den här ljusstaken och väntade på mig. Jag som bara skulle köpa ett lucialinne till trollet. Nu hävdar trollet bestämt att hon vill vara prinsessa på Lucia istället. Hon vill det så pass att hon låg ner på marken och storgrät på väg hem från förskolan när jag sa att då kanske hon kan ha sin ballerinakjol och nån tröja. Det var tydligen fel. Jävligt fel! Så det var väl bara tur att jag inte kom ända fram till lucialinnena på affären. Men åter till ljusstaken. Den är snäll och vänlig och har lyst på mig med sina röda ljus under kvällen. Jag hoppas att den får godkänt av maken som är på ingång snart. Annars har vi fått en till Staffan i hemmet. Och det vore onekligen olyckligt. 

Jamen självklart

"Jag gjorde det igår, när jag var lite mindre. Jag var en bebis då." /treåringen förklarar varför det är play dough fulla nyckelhålet på hennes dörr.