söndag 4 november 2012

Man börjar ju undra

Idag har jag lekt förskola. Jag var ett barn i storbarnsgruppen och min dotter var fröken (hennes ordval). Jag blev hunsad runt på förskolan och fröken blev väldigt sträng när jag inte gjorde som hon sa.

Efter en stunds lek var det dags för vila med bokläsning och sovvila. Jag var tvungen att gå på sovvila med de små barnen (Hurra!!) och skulle då ligga på sängen. Fröken blev väldigt arg då det tog en stund för mig att lägga mig tillrätta. "Ligg ner!", fräste fröken. Jag försvarade mig med att jag har en bebis i magen och att det tar lite tid för mig att lägga mig ner. Hon tittade skeptiskt på mig. Sen la hon en stickig kofta över mig och klappade på mig. Jag log mot henne. "Sov!", sa hon strängt och blängde argt på mig. Jag blundade lydigt och höll på att somna på riktigt.

Fröken gick vidare till barnen på vilan. De vilade inne i en koja under det lilla bordet. Fröken kröp in.
"Men vad gör ni? sa hon förvånat. "Vad gör ni, sa jag!" sa hon, nu irriterat. Sen slängdes stackars Herr Nilsson ut ur kojan med banor "Dumma, dumma apa!" och skakningar på huvudet. "Sluta prata om kiss och bajs! Det är kiss och bajs och kiss och bajs hela tiden. Nu räcker det!"

Så tände hon lampan och sa god morgon till mig. Jag skulle snabbt sätta mig upp för att följa med till affären (vardagsrummet) och handla. Känns fint med en inblick i hur det går till på förskolan. Jag förstår ju att det är precis så här det går till. 


Vi fick till en promenad med balanscykeln också. Hon är riktigt snabb och jag hänger i nuvarande tillstånd inte alls med.  Men det var skönt med lite luft och hon blev trött av cyklandet. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar