tisdag 13 november 2012

Är mamman lugn så är barnet lugnt

En av de största lögnerna jag hört om spädbarn är att håller man sig själv lugn så känner barnet av det och blir således lugnt och nöjt som en filbunke. Påståendet kommer ofta från mammor vars barn är nöjda med tillvaron, som sover gott om nätterna och som äter utan besvär. För de är ju så lugna med sina barn att barnen inte kan annat än att bli lugna. Och för att de minsann anpassar sig efter sina barn. Till skillnad från alla med missnöjda barn. Jomenvisst. För vi föds alla som tomma ark, utan egenheter och viljor. Eller hur var det nu?!

Självklart påverkas man av den miljö man föds in i. En förälder som helt enkelt inte mår bra av olika anledningar skapar inget lugn, MEN fortfarande kan man inte generalisera som ovan.

Jag provocerades nåt oerhört när jag hörde någon resonera runt missnöjda barn när jag var föräldraledig med min förstfödda. Jag är inte särskilt hispig av mig. Och jag brukar inte stressa upp mig i onödan. Likväl var min älskade bebis aldrig nöjd. Och aldrig särskilt enkel. Ingenting gick smärtfritt, om jag så anpassade sönder mig efter henne.

Så nej, jag tror inte alls på det. Jag tror att varje barn som föds är en individ. En individ som vi förvisso kan stötta i att utveckla just de egenskaper hen besitter. Men likväl en individ med ett eget känsloregister. Från start. Amen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar