Jag har klätt mig i mina finaste kläder och lallar runt med en kopp te i handen. Svart ska ju vara så bra för att dölja eventuella skavanker har jag hört. Men sen tog jag en tur förbi sovrummet och såg mig själv i spegeln och kände mig helt klart lurad. Jag som känt mig lite uppblåst på sista tiden tycker inte att de svarta kläderna lever upp till förväntan...
Skämt å sido... min mage är såklart ingen skavank. Även om den är i vägen emellanåt. Den växer som den ska så vitt jag vet. Krabaten där inne börjar få ont om plats men gör sitt bästa för att försöka utvidga livmodern in i mina revben, genom levern och tarmarna. Det känns som att ha en ailien i magen när det plötsligt trycks ut en fot eller en armbåge hårt mot magen, för att sen röra sig i en båge längs sidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar