Ljuvliga morgonstund

Låt mig måla upp en bild för dig.

Du har sovit relativt bra under natten och känner dig allmänt lugn. Du kliver upp med bebisen, säger god morgon till maken och äldsta barnet och börjar ordna med frukost innan det är dags att gå iväg till förskolan. Treåringen vill leka med dig på sitt rum, men eftersom klockan är lite väl mycket förklarar du att du inte hinner leka med henne just nu. Du sätter dig vid köksbordet och börjar äta. Maken säger "hej då" och går till jobbet. Bebisen, som sitter i babysittern, vill helst inte sitta där. Men eftersom att du ska dricka hett kaffe känns det bättre att ha honom där lite till. Så, istället för att plocka upp honom stoppar du in nappen och vaggar babysittern med foten. Treåringen börjar bli otålig och vill verkligen leka nu. Du bestämmer dig för att köpa tid genom att be henne ta med hästarna till bordet så kan ni leka där. Du ställer också ett larm och berättar att när klockan ringer är det dags att klä på sig. Treåringen köper argumentet.

Du sitter nu och dricker ditt heta kaffe, läser tidningen, vaggar babysittern med foten och leker med my little pony-hästar med den lediga handen. Det råder i det närmsta morgonfrid. Klockan ringer och du ber treåringen att börja klä på sig. Samtidigt känner du att det är dags att gå på toaletten. Så, medan treåringen börjar klä på sig i soffan bär du med dig bebis och babysitter till toaletten. Du hinner just så pass kissa klart innan treåringen upptäcker vad som är i görningen och vrålar att hon vill gå på toaletten först. Du förklarar lugnt och sansat att hon får vänta eftersom att du bajsar (ja ni får leva med den detaljen). Här nånstans bryter helvetet loss.

Treåringen sliter av sig kläderna och deklarerar att hon ska bajsa först (att hon inte är bajsnödig hör inte till historien). Du förklarar åter att hon snällt får vänta. Treåringen hoppar nu på hallgolvet och rasar så att bebisen blir rädd och börjar gallskrika. Du ber henne lugna sig ner, samtidigt som du vaggar babysittern med foten, pillar in nappen och försöker bajsa. Samtidigt. Allt förlöper väl och du tvättar händerna, något som inte ses med blida ögon av treåringen som nu fullkomligt vrålar att du ska sätta dig och bajsa igen och därefter "ta bort plumset" så att hon får bajsa först. Du förklarar att det inte är läge att försöka bajsa igen och att plumset med fördel spolas bort, men att toaletten nu är ledig och att hon får göra vad helst hon behagar där inne. Bebisen är fortfarande upprörd över tillslaget och du försöker lugna honom, samtidigt som du bäddar ner honom i vagnen inför färden mot förskolan.

Treåringen rusar åter till hallen, fortfarande naken, och säger att någon förskola tänker hon minsann inte gå till. Nånsin. Du önskar att du inte hade några barn. Du inser att allt krut måste läggas på att få treåringen hyfsat beskedlig så att ni tar er iväg och så att alla överlever dagen. Genom mutor med hallon-jordgubbs-tuggummi, napp, snuttis och en berättelse om små små kaniner lyckas du få på barnet kläder och ytterkläder. Du andas ut några sekunder för att sedan försöka få ro i bebisen, som vid det här laget börjat bli hungrig. Du bestämmer dig för att han nog klarar sig den korta biten till förskolan och hem igen, slänger på dig en jacka och släpar med barn och vagn genom trapphuset. Treåringen förklarar att hennes fötter längtar till förskolan och du tänker att det var väl en jäkla tur, för hade fötterna längtat hem igen är det möjligt att du grävt ner dig i snön och tinat fram mot våren. Dessutom har bebisen somnat av utmattning och du tackar valfri gud för detta.

Det här, mina vänner, är en helt vanlig morgon.