Att bo på 65 illa fördelade kvadratmeter en dag då det blåser 150 sekundmeter och regnar ute, just den dag man har hemmadag med barnet, är ingen hit. Det säger sig självt att det inte blir så tokmysigt mer än några timmar. Sen börjar barnet klättra på väggarna och en annan vill helst låsa in sig på toaletten för resten av veckan. Så, vad gör man?
Jag tog det understimulerade barnet med till närmsta galleria för lunch. So far so good. Efter lunchen blev jag seg och hon fick extra mycket energi. Så istället för en hyfsat lugn tur genom gallerian var jag den där galna mamman som sprang runt med en vagn i ena handen, jagandes en halvgalen treåring. I lunchtid. Till slut mutade jag henne med en åktur i flygplanet utanför leksaksaffären för att jag skulle få hämta andan och vila ut sammandragningarna.
Nåväl, vi kom hem med mat i magen, nya fingervantar till barnet och hela strumpbyxor till mig (de jag köpte igår hade en lång reva över halva benet redan före användning). Och en hyfsad del av vettet i behåll.
Jag avslutar med dagens citat:
"Men mamma, jag kan inte hämta den. Jag kan inte bära allt - jag har bara två händer!"
/sagt av barnet när hon slängt sin regnkappa på marken en sisådär 100 meter bakom oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar