Jag laddar

Om mindre än ett dygn bär det av till Florens. Fyra dagar bara jag och min man. Inget barn som vill springa runt på gator och torg, riva butiker, klättra på statyer eller bada i fontäner. Det kan förvisso finnas barn även i Florens, men det är åtminstone inte våra barn och vi behöver således inte springa efter dem. Underbart!

Vi har försökt förbereda barnet på vad som komma skall. "Mormor och morfar kommer hit och leker med dig i flera dagar! Ni kommer ha så roligt!", "Titta vilka roliga gungor! De kan du visa för mormor och morfar i helgen", "I helgen kan du ta med mormor och morfar till djurparken!" och så vidare. När vi fört på tal att vi inte kommer att vara särskilt närvarande dessa dagar så har det mottagits med viss skepsis. Ganska stor skepsis. Hon köper inte riktigt idén att vi ska vara  borta så pass många dagar.

Imorse kände jag att det var sista chansen att rädda situationen. Jag berättade att pappa och mamma kommer jobba väldigt mycket i helgen. Hon brukar nämligen hävda att vi är på jobbet när vi inte är hemma. Jag berättade också att vi kommer ha med oss en massa presenter  när vi kommer hem från jobbet. Då sken hon upp som en sol. "Jag ska öppna dem! Allihopa! Mina presenter, som jag ska få av pappa och mamma efter jobbet."

Nu håller vi tummarna för att även barnet (och mormodern och morfadern) får en angenäm helg. Jag är nämligen övertygad om att jag och min man kommer att ha det.