Jag blir vansinnig på människor som inte har vett att behandla sina kollegor som just kollegor och inte som familjemedlemmar. Den här irritationen har jag för övrigt alltid, inte bara när jag inväntar mensen. Men allvarligt talat - vi är inte varandras familj. Inte i den bemärkelsen att man fritt kan släppa ut all sin eventuella irritation eller frustration över en kollega.
Lik förbannat får man varje dag ta emot diverse snäsningar, sura kommentarer eller andra otrevligheter. Det är tydligen okej att vara otrevlig på jobbet när man är stressad och har mycket att göra eller om man helt enkelt har problem i privatlivet. Och det tycks vara extra okej om man råkar vara läkare. Det är nästan som att de förväntas vara svåra. Och som sjuksköterska förväntas jag ta det.
Jag tror att det många gånger handlar om obetänksamhet. Och kanske att vi blivit lite för bekväma med varandra. För jag väljer att tro att det inte enbart handlar om arrogans.
Men hur tar man en otrevlig kollega? Jag skulle ljuga om jag sa att jag var världbäst på det. För det är jag inte. Långt ifrån. Men jag testar mig fram. En av mina favoriter är att vara överdrivet trevlig mot någon som är otrevlig. I bästa fall leder det till att personen i fråga inser hur hen låter. Alternativt så tror personen i fråga att man driver med hen. Men det må så vara. Annars händer det att jag helt enkelt säger att det inte finns någon anledning att vara särdeles otrevlig eftersom att vi så vitt jag vet inte har något otalt med varandra. Det brukar inte leda till en ursäkt, men förhoppningsvis ett lite trevligare bemötande en stund eller två. I alla fall fram till att nästa olösta konflikt med ens partner/chef/barn gör att man kastar skit över en kollega.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar