Det där kosläppet

I lördags var vi på kosläpp. Det ägde rum i närheten av Tystberga, utanför Nyköping. Efter att ha krupit fram med bilen i en lång kö i många kilometer parkerade vi ute på en åker. Det var vi och ungefär femtiotusen andra vuxna och barn. Och barnvagnar. Vi ville inte vara sämre så även vi rullade oss fram över tuvor med barnvagnen. Vi hann fram till hagarna lagom till att en man deklarerat i högtalarna att nu skulle minsann hela 60 kossor släppas ut. Vi väntade med spänning på den skuttande horden. Och snart såg vi de första kreaturen komma springandes mot hagen. Jag undrade i mitt stilla sinne vad som skulle hända om en stackars ko snubblade och ramlade över stängslät. Det var inga 60 kossor som kom. Det var väl 20. Men de skuttade sig fram tills de befann sig bland det gröna gräset i hagen.

Sen blev alla bjudna på kanelbulle och mjölk. Barnen fylldes även med frukt och kex för att inte hungra ihjäl. Folket vallfärdade därefter upp mot stallet för ponnyridning, blomsterförsäljning och säkert lite annat smått och gott. Vi bestämde oss för att lämna de femtiotusen andra till sitt öde och åka hem för att grilla korv. Det borde väl inte vara helt omöjligt att få besöka en bonde någon gång i framtiden. Det känns som att det kan ge mer. Men det var trevligt att se de glada kossorna under den minut det tog för dem att springa ut i hagen.

Vad de här två kossorna pysslar med vet jag inte, men man kan ana sig till ett litet skutt i vart fall.