Innan jag fick barn hade jag aldrig behövt ha någon kontakt med försäkringskassan, tack och lov. Men med graviditeten i kombination med mitt jobb skulle det först ansökas om havandeskapspenning (eller graviditetspenning som det heter numera). Så långt var det inte större problem. Sen var det dags att söka föräldrapenning. Det är inte en särskilt enkel manöver att förstå hur systemet ser ut. Vad man får och inte får göra utan att få sin sjukpenninggrundande inkomst nollad. Bara en sån sak kan ge en magsår.
Nån gång under min första sammanhängande föräldraledighet fick jag löneförhöjning. Och här stötte jag på det första bekymret. För att få ut rätt belopp måste försäkringskassan försäkra sig om att jag verkligen har fått en högre lön. Brev ska skickas, papper ska skrivas under, kontakter ska tas med arbetsgivaren. Och det kan dröja upp till 30 dagar från det att alla papper är i sin ordning tills pengarna betalas ut.
Just den biten blev extra tydlig när jag var sjukskriven förra året. Det tog tre månader innan jag fick några pengar. Om jag varit ensamstående eller om vi hade haft en väldigt tight ekonomi så hade jag haft stora problem. Väldigt stora problem. Under de tre månaderna levde vi på min mans lön. Tack och lov har han en fast inkomst. Jag vet faktiskt inte hur jag hade löst det annars.
Den här sommaren har jag varit föräldraledig under fyra veckor. Och strax innan sommaren fick jag löneförhöjning. Så när jag skulle ansöka om föräldrapenning skulle jag anmäla min nya lön. Och så drog cirkusen igång. Jag har börjat jobba igen men har fortfarande inte sett röken av några pengar. Rent krasst kan det dröja till slutet av nästa månad innan jag får några pengar från sommarens föräldraledighet.
Jag sitter inte i sjön. Men hade vi inte haft ytterligare en inkomst så undrar jag hur sjutton jag hade gjort. För jag hade definitivt inte fått ekonomin att gå ihop utan pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar