fredag 17 augusti 2012

Uppmuntran när den behövs som bäst

Det vilda barnet har börjat ge positiv feedback på saker vi gör. Typ som när jag plockat av bordet efter middagen och står och torkar bort matrester med disktrasan, samtidigt som barnet tittar på - "Åh, vad fint du gör mamma!". Eller när jag vart på toaletten och tvättar händerna så utropas "Men vad rena händer du får! Bra mamma!". Eller när jag klär på mig kläder - "Bra mamma att du tog på dig bh'n!"

Idag har vi (mest min man) roat oss med att byta blandare i köket. Det tar sin lilla tid och jag hörde just några svordomar från köket. Det handlade om att varm- och kallvattenslangarna tydligen satt fel. Men åter till tidigare idag. Jag kom in med barnet efter en tur till lekparken, samtidigt som maken kämpat med blandaren. Barnet sprang mot köket och tvärstannade i dörröppningen. Där inne stod två stora verktygslådor samt en stor låda med gud-vet-vad (nåt slags verktygsrelaterat), papperskorgen och återvinningskärl stod framför spisen, en tomkartong för en ny blandare samt delar av den gamla blandaren låg på golvet, och allsköns verktyg låg lite här och där.  "Åh, så fint du gjort i köket pappa!" utbrast hon.

Work in progress. 


Det är vad jag kallar uppmuntran när den behövs som bäst. I skrivande stund hör jag att den nya blandaren är på plats. Och vattnet verkar rinna som det ska. Hurra!


Ny blandare som blänker. Diskho som inte blänker. Kanske lite ättika på den, en annan dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar