Om två veckor bär det av tillbaka till arbetet igen. Efter en lång och skön sommarledighet. Och barnet ska tillbaka till förskolan. Hon pratar om att gå till förskolan några gånger om dagen. Typ så snart vi ska lämna en bygnad, vilken som helst. Det har hon gjort sen dag ett på sommarlovet. Jag ser det som ett gott tecken. Att hon trivs väldigt bra.
Men under den här sommaren har hon snappat upp en och annan svordom. Och boven i dramat är ingen annan än undertecknad. Jag vet inte om det har att göra med att jag varit lite extra klumpig den här sommaren och slagit i tår, ben, rumpan och höfter i allt jag kommer i närheten av. Eller om barnet blivit lite mer uppmärksamt på vad man säger. Hon gillar nämligen överlag att upprepa sånt som sägs. Lite som Talking Tom. Hur som helst så försöker jag minska på mina svordomar. Jag tycker att jag lyckats rätt bra, men ibland slinker de liksom igenom.
Så när hon kommer tillbaka till förskolan kommer de yngre barnen få höra ett och annat "aj, jävlar", "fan också" samt lite annat smått och gott. Och jag gissar mig till att vi kommer att få frågan från personalen var hon snappat upp allt detta. Min man kommer inte vara sen att berätta det för dem.
1 kommentar:
Haha! Allis skriker JAGBLIRSÅJÄVLAFÖRBANNAAAAAD så fort nåt går utför (Tack morbror Erik!!!) eller min personliga favorit som hon väste fram en dag när jag och Mats var i onåd: -"Jag ska krossa era skallor och bryta era ben"! Lyckliga den människa som ska leva med henne i framtiden!
Skicka en kommentar