tisdag 12 juni 2012

Så gammal ser jag väl ändå inte ut?

Jag kände mig lat idag när jag gick från jobbet. Det blev buss till Slussen istället för en välbehövlig promenad på 10 minuter. Det var inte bara jag som ville åka buss. Och när bussen kom blev den snabbt fylld till bredden. Jag stod långt fram i kön och lyckades knipa en sittplats långt bak i bussen. Jag såg ett äldre par tränga sig bakåt i bussen. Inte äldre äldre, men bra mycket äldre än mina föräldrar. När de stannade nära mig var jag på vippen att resa mig upp och fråga om någon av dem ville sitta istället för mig. Men en ung kille i sätet bredvid hann före. Det äldre paret tackade snabbt nej till erbjudandet. Inget mer med det tänkte jag.

När bussen börjar köra hör jag det äldre paret stå och småprata med varandra. De stod precis bredvid mig så jag kunde liksom inte undgå att höra vad som sades även om jag hade velat. Det blev väldigt uppenbart att de båda inte var helt bekväma med att bli erbjudna sittplats. Mannen var rent utav rätt irriterad och muttrade något om att "så gammal ser jag väl ändå inte ut...". Och jag undrade i mitt stilla sinne när det egentligen är okej att erbjuda någon en sittplats. Ska man strunta i att fråga om man är osäker på hur gammal någon är? Och vilken är den magisk ålder då det plötsligt blir okej att fråga?

Jag kommer nog att fortsätta fråga "fel" personer framöver. Och jag kommer nog inte ens ha vett att skämmas över det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar