måndag 29 oktober 2012

Inte konstigt att jag är trött när jag vaknar

Det här okynnesvaknandet om nätterna har börjat. Jag vaknar utan att ha ont eller vara kissnödig. Bara vaknar och har svårt att somna om. Jag ligger inte och analyserar saker som händer eller ska hända. Jag är inte orolig över något. Kroppen säger god morgon mitt i natten helt enkelt. Sen efter nån timme eller två slumrar jag igen. Och när jag väl sover så drömmer jag. 

Inatt ringde de från förskolan och berättade att de behandlat vårt barn för skabb. De upptäckte vad hon led av på morgonen och tog med henne till sjukhuset och nu var hon behandlad och klar så vi kunde hämta henne. Jag började fundera på om inte hela familjen behöver behandlas och skulle just boka tvättid för att tvätta igenom hela lägenheten när jag vaknade. 

Så är jag plötsligt på en fantastisk strand på en söderhavsö. Där bor jag med mitt barn och några andra kvinnor (kompisar till mig från olika sammanhang) med och utan barn. Vi har var sin hytt där vi övernattar. Vi lever vårt liv på stranden i skuggan av palmerna. Vårt största bekymmer är när hytterna vi sover i ska rivas, men det löser vi genom att bygga en stor hydda där vi ska bo tillsammans. Jag är höggravid men bekymrar mig inte det minsta över det faktum att jag kommer att föda barn på den strand där vi bor. Stranden tynar bort när jag vänder mig i sängen.

Jag är på nåt stort köpcenter och shoppar. Jag har köpt en massa snygga kläder och har väldigt mycket att bära på. Jag står i provrum och provar kläder som ändrar form och mönster medan jag provar dem, allt för att de ska passa just mig bättre. Min kropp ändrar sig också efter kläderna. Jag är mycket fascinerad över detta. Och jag har tydligen hur mycket pengar som helst eftersom shoppingen inte tycks se några gränser. Jag har svårt att bära alla kassarna. 

Sen vaknar jag på riktigt av att barnet har satt sig upp i vår säng (dit hon kom någon gång under natten) och  deklarerar "Nu har jag sovat och sovat och sovat. Nu vill jag gå till soffan. Pappa, sträck på dig så att du vaknar. Jag kan sitta här och vänta på dig. Kom nu pappa!"

1 kommentar:

Hanna sa...

Drömmar kan vara så tokiga ibland....

Skicka en kommentar