torsdag 6 december 2012

Jag ska snart sluta tjata om snön

Min kära mor ringde mig igår för att berätta att jag måste vara försiktig när jag är ute och går. Och att jag måste ha broddar på mig. Och att jag måste gå försiktigt även om det är plogat eftersom att det kan vara halt i alla fall. Jag svarade att broddar inte behövs för stunden eftersom att man kliver så djupt i snön att benen fastnar och det inte finns utrymme att halka. Men grejen är den att här i krokarna används alltid mycket salt i samband med att plogbilen väl kommer. Och salt ger halkvänlig, mjuk och lömsk snö. Dessutom har jag ett par skor som jag får på mig på egen hand just nu, och broddarna räcker inte runt de skorna. 

Så idag när jag och barnet nästan kommit hela vägen hem (det tog sin lilla tid eftersom att hon skulle äta massor med snö på vägen) halkade jag till och föll framstupa samtidigt som jag skickade iväg pulkan jag bar på som en projektil längs vägen. Allt gick väl. Jag landade mest på knäna och huvudet. Magen landade i en stor snöhög. Barnet tittade med förvåning på mig och frågade vad som hände. Jag förklarade det jag tyckte verkat självklart - att jag ramlat. "Det gick bra, ingen fara mamma" sa hon övertygande. Men nedrans så ont jag har i ena knäet! Det är svullet också. Men bebis mår bra och sparkar på som vanligt, så det finns ingen anledning till oro. Och nyss såg jag en plogbil här utanför. Halleluja! Imorgon är förskolan stängd och jag och barnet ska försöka ta oss till en park så att hon får krypa runt som en katt och äta snö. Det verkar vara vad som gäller för tillfället. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar