torsdag 8 november 2012

Fan också, inte redan!

Idag fick vi med oss ett månadsbrev för oktober hem från förskolan. Det mesta handlade om det projekt de arbetat med senaste tiden. Vad barnen gjort och speciellt intresserat sig för den gångna månaden. Inga konstigheter med andra ord. Men så kom ett stycke som gjorde mig uppriktigt ledsen. 

Barnen på förskolan, och då särskilt flickorna, har börjat kommentera varandras kläder. De tittar på vem som har klänning. Och den flicka som har byxor på sig möts av nedlåtande kommentarer av de andra flickorna. Pojkarna jämför vem som har coolast kläder. De här barnen är alltså mellan tre och fem år. Och nej, jag är inte jätteförvånad över det här. Jag har väntat på det. Men jag hade hoppats att det skulle dröja lite längre än till 3-års åldern.

Jag har märkt att vår dotter, sen hon började på storbarnsavdelningen, börjat bry sig mer om vilka kläder hon ska ha på sig. Hon har förvisso varit sådan sedan 1,5 års ålder, men då handlade det mer om särskilda material, lång eller kort ärm på tröjan, att det inte skulle sitta åt i halsen och så vidare. Men i höstas blev rosa världens viktigaste färg. Och nej, jag tror inte att hon gillar rosa för att hon är tjej. Lika lite som jag tror att pojkar per automatik gillar blått eller grönt. Jag tror att hon gillar rosa för att hon blir uppmärksammad på att det är en färg man SKA gilla som tjej. Samma sak med klänningar, något hon knappt velat använda alls tidigare (vilket jag kan förstå eftersom att klänning måste vara världens mest opraktiska plagg på ett barn som vill leka). Alla vill ju passa in, även i ung ålder.

Så nej, det är inte ett dugg konstigt att barnen börjar kommentera varandras kläder. Vuxna gör det ju hela tiden. Flickor får uppmärksamhet av vuxna för att de har söta klänningar "oj så sööööööt du är", "vilken fin klänning du har" och så vidare. Pojkarna får höra att de har coola, tuffa och häftiga kläder. Barn möts av att ständigt bedömas av vuxna, kända som okända. Barnen tittar på filmer och TV där de lär sig hur de ska klä sig, vad som är fint och vad som är fult. Så varför skulle de inte göra samma sak gentemot varandra?

Men det gör mig skitledsen! Jag vill inte att mitt barn ska få nedlåtande kommentarer om att hon har byxor på sig. Och jag vill inte att mitt barn ska komma med nedlåtande kommentarer till andra barn om hur de är klädda. Och det är av just den här anledningen jag verkligen lägger manken till för att inte kommentera mitt barn eller andra barns kläder. Att inte överösa dem med komplimanger för hur de ser ut. För det ska fan i mig inte spela någon roll! Det finns många sätt att bekräfta barn på, men att ge dem bekräftelse för hur de ser ut faller mig inte i smaken. Jag tror inte att det leder till något gott. Jag tror inte att det leder till en god självbild och ett gott självförtroende. Snarare tvärt om.

Hur fan kommer man runt det här? 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Är det något de aktivt jobbar med på förskolan? Vi kommenterar ALDRIG ett barns kläder på det viset och nu har det varit så i så många år att när vi har vikarier som plötsligt säger "åh, har du klänning idag!" så blir jag helt chockad...Lite "men vad säger människan?!?" Likadant när jag häromveckan hörde en vikarie säga "ska vi gå och tvätta den här lilla prinsessan?" Till ett barn som varken var utklätt till prinsessa eller lekte prinsessa, utan prinsessa= en liten söt rar tjej ( inte ens där blev det poäng!), en helt normal busunge.

/josefin

Lagoma Linnea sa...

Ja, enligt egen utsago jobbar de aktivt med det. På storbarnsavdelningen har jag aldrig hört någon kommentera barnens kläder, men det hände någon enstaka gång på småbarnsavdelningen. De skrev ju i nyhetsbrevet att de vill att alla föräldrar skulle tänka på detta. Och det är ju det som är grejen, att barn får höra detta utanför förskolan, varje dag, överallt.

Läste som sagt detta när jag kom hem idag. Ska prata med dem vidare imorgon tänkte jag.

Skicka en kommentar